Nu har jag gjort det igen....... del 3

På tal om barn. MÅSTE berätta en sak.

En sommar för några år sedan satt jag barnvakt åt en släkting. Det var under helger i typ 6 veckor.
Första helgen var ungen ok, ville ha föräldrarna. JAg kunde trösta henne. Men nästa helg och helgerna därpå så sat hon och bara grät o skrek o sparkade. Ni vet! Jag blev så trött och sa till henne, "vill du gråta så får du göra det inne i rummet." Hon gick in i rummet och forsatte gråta. Jag trodde hon skulle sluta när jag sa så. För vem vill sitta i ett rum ensam? Vill påpeka att hon grät också när steg upp på morgonen. *suck*

Och så forsatte det hela 6 helgerna. Sista dan så grät hon som vanligt när hon vaknade. fastän jag lät henne sova hur länge som helst o gjorde hennes favorit frukost! Det var droppen! Jäv'a otacksamma, bortskämda unge! täntke jag.

Jag drog in henne i badrummet och tog fram duschslangen. Sa att hon får genast sluta gråta annars sprutar jag vatten på henne. Hon grät ännu mer. Vad gjorde jag då? JO, jag öppnade och stängde kranen. Bara första spruten hamnade på henne. Va chockad hon blev! Men hon slutade gråta och var jättesnäll hela dan.

DET NI!! Så kan det gå när JAG blir uppretad. :D

Usch. Tänk at ajg berättade det för er. Min pojkvän blev helt chockad när jag berättade för honom. Stackarn!!!

zozo
huvaligen, jag tänkte faktiskt göra en skrivbok med do och don'ts med föräldragrejer. Har sett så många förändringar så man blir mörkrädd, samtidigt som man ser att det faktiskt funkar precis som vanligt för andra.

Första gången min morbror (som inte är så mycket äldre än mig) kom och hälsade på med sin dotter. Innan hon föddes brukade vi alltid vara där, spela spel, dricka öl och ha riktigt kul ihop med han och hans tjej, när vi var och hälsade på i min gamla hemort. Så nu kom de till oss och skulle vara där lör-sön. Lördagen möttes vi på IKEA och gick igenom alla affärer som finns där - enbart barnavdelningarna givetvis. Där de bor finns närmsta H&M 7 mil därifrån.

Första morgonen vaknar ungen vid 6, de pratar och skrattar högt *zzzzzzzzzzz*, kommer in vid 8 och väcker oss genom att slänga henne på oss. Jaja, vi mornar vidare och går upp kl 9. Heeeej säger vi när vi kommer ut i vardagsrummet. SSSSSSSSSSHHHHHHHHHHH!! hon ska sova nu!!!

jaha... vi gör frukost och ska bara se på när Anja ska åka störtloppet kl 11 innan vi far ner på stan för att shoppa. Mycket irriterande eftersom de känner sig lite stressade att hinna med allt. Tror oss inte när vi säger att det inte öppnar förrän kl 11 i alla fall.

Är nere på stan halv 12 och då börjar racet : barnavdelningarna på H&M, KappAhl, Lindex m m IGEN! Båda klagar på huvudvärk och kl 1 har de åkt hem. Inga kunde vara gladare eller mer besvikna än vi. Glada för att vi slapp höra deras gnäll om att dottern inte trivdes att hållas så, var trött, de var trötta, ooh vad sent ni går upp nu blev allt galet.... Och besvikna att se hur de glömde bort sig själva. Ville de köpa något åt sig själva kanske? Eller vad ville VI titta på? Då hade vi ändå erbjudit oss att ta barnvagnen för att de skulle kunna gå runt lite själva på stan. Men då kunde ju hon bli gnällig...

aaah det kanske inte var så hemskt men DÅ kändes det skittråkigt. Var det så man skulle bli?!?!

aah jag är så lik min mamma!
samma gester när jag går och handlar (ser mig själv i skyltfönstren och kommer på mig själv) , när jag ligger på soffan framför TV'n. Hur jag sitter. etc etc...
Å om det är NÅGON sommjag kan störa mig fördärvad på så är det HON! Ve och fasa, och jag veeet ju att det är som ni säger, att man ser det man inte gillar och någonstans anar man att det är precis som man är själv...

Jag måste ta upp tråden om polare och rensning bland vännerna....

Jag har samma inställning som fruLlis, varför ödsla energi på folk man växt ifrån eller inte har något gemensamt med? För mig har den där rensningen gått av sig själv i och med alla mina flyttar. Jag håller helt enkelt bara kontakt med de jag orkar bry mig om.

Dessutom har jag länge sagt att jag inte ska leta upp för många NYA vänner. Är ju en hemskt social typ, men samtidigt vill jag lägga den tid jag har på de vänner jag redan har. Det går ju dock sådär... hänger ju här tex och har ju träffat några av er live..

Typiskt mig som är så himla nyfiken och tycker att det är ASROLIGT med nya vänner... Och egentligen försummar jag alla och ingen samtidigt.. inget har egentligen förändrats.

Mitt i den snurr som livet består i blir jag ÖVERLYCKLIG när mina goa vänner gör snälla saker och visar att de kommer ihåg mig trots att jag inte bor på samma ort. Av min bästa kompis fick jag en middag på restaurang med bara HENNE!!! Det ska bli så himla mysigt!!

Och hon hör f ö till småbarnsföräldrarna i min bekantskapskrets, men samtidigt till de som verkligen har vettet i behåll. Hennes make och unge är jättegoa, men det ska bli så skoj att gå ut och äta ensam med henne!