När märker man av att man är...GRAVID???

Men mindre, lite droppar gör ingen mens. ;)

Fast mer än så ska jag inte säga, jag vet hur jobbigt det är att hoppas och bli besviken...

jag kan förresten addera ett par symptom till min lista:
svettningar
kissnödighet.
Måste kissa hela tiden och det började så snart som ett par dagar efter mens...

Äsch - vi har redan hoppas hela julen. (Gått omkring och myst med varandra.) Jag kan ju lika gärna hoppas några dar till. Fast lite mer realistisk syn förstås.

Jag kallar mig hellre ogravid tills bevisat motsatsen (även om det inte alltid går igenom till hjärnan). Maken kallar mig hellre gravid tills bevisat motsatsen, och tycker att min pessimism gör att det kanske inte blir något.

Är det dumt med självbevarelsedrift?

Gjorde inget direkt nyårslöfte. Men egentligen hade jag tänkt försöka skaffa mig en lite mer positiv livssyn - i tron att tänker jag positivt så blir jag positiv.

Jag har ju lyckats SÅ bra idag - eller inte - än.

Å andra sidan myser jag lite åt det positiva som faktiskt rapporterats idag. Och att jag faktiskt påbörjat lite tradigt analysarbete på jobbet. *klappar på ryggen, BRA Mindre!*

mindre
jag kallar det självbevarelsedrift.
jag och maken hade också olika syn på det hela. jag har varit otroligt negativ och HELT övertygad om att det ALDRIG skulle fungera. Men det trodde jag verkligen inte heller så det var inte bara inbillning.

Maken tyckte precis som din att det nog är dåligt att tänka så negativt osv och att vi måste fortsätta och hoppas osv en massa annt jäääävla klämk'ckt skiit som jag bara inte klarar av.

Näe jag är också negativ av mig. Det är helt förödande för mig att få upp hoppet och sen rasa. Jag faller så enormt djupt. Bättre att inte hoppas

Oj, jag håller visst låda ordentligt idag. Undrar om det hänger samman med att jag igår önskade mig bli mer filosofiskt lagd och diskutera saker, än att bara tycka i det tysta...

Blivande fru G - vi hänger som tokar...och hoppas det hjälper!

Själv måste jag erkänna att jag grät några tårar vid jul då folk plussade här inne. Har faktiskt aldrig tidigare blivit annat än glad när ni andra plussar men det kändes helt plötsligt så hopplöst. Men nu är jag på G igen (efter spådomen i Frankrike..he, he...vidskeplig som fasen helt plötsligt!).

Mindre: när BIMar du egentligen - i helgen eller? Man blir ju så nyfiken...

Snart är det dags för sweet att komma in

Är det ingen mer som vill avslöja sin nuna förresten? BrudSommar är med nu också för er som missat det. Tappade vi Skärgårdsbruden eller, har inte hört av henne på ett tag?

FruLlan: svullen mage hade jag också de 2 första veckorna men det försvann sedan. Det där med att knäppa upp översta knappen känner jag igen

Lapinette: det kanske inte bara är en rejäl fylla som behövs för att plussa (det är väl mer el mindre bevisat nu när FruLlan också joinat skaran), det verkar dessutom behövas en rejäl depp. Både jag och Cicci var ju supernere den sista gången som menstanten kom. Så då är du kanske redo för nästa gång?! Och glöm inte NNÄ-klubben - bra att fokusera på nästnästa ÄL redan nu

lapinette
jag förstår precis
Det har varit med dubbla känslor för mig när andra plussat. En del av mig har blivit super glad för deras skull... men en annan del har blivit otroligt deppig. Det är inget kul alls när ALLA andra lyckas och plussar-. Ens eget minus blir liksom mer negativt när andra plussar.
ja det är svårt att förklara men jag tror att fler känner igen sig.

det är väldigt jobbit att kämpa och kämpa, man ser plussen hagla men inte över en själv...

jag kan tyvvär inte trösta utan bara säga att jag tycker det är JÄTTE BRA att alla säger vad de känner, Och att man även kan säga att man är ledsen, deppig och lite avis.
Inget fel med det tycker jag.