• nu är jag fruL

    När märker man av att man är...GRAVID???

    Eller:
    Äggsjuka aladåber- hur steker man dem?
    Desperate sexwives
    Jakten på det försvunna ägget
    Simmarnas kamp mot målet
    Gör kontorsstolen till en spermie centrifug...

    Ja ni gissade det. Här fortsätter vi. Vi kom upp i över 4000 inlägg om hur man märker av när man blivit gravid. Och hur man blir gravid. Här delar vi allt, tips, trix, sorg och glädje. jakten på de befruktade ägget är en berg och dalbana HÄNG MED!

    Välkomna alla nya och gamla!

  • Svar på tråden När märker man av att man är...GRAVID???
  • Snart så....

    Boobsen ska vi inte prata om AJAJAJ, snart kommer jag nog börja sova med BH så allt hålls på plats. Sport BH kan nog vara bra *funderar*

  • _koko_

    snartis - jag lovar!! :D

    muggles - jag såg också det programmet och tänkte samma sak som du. :)

    Det är förresten roligt att läsa om era tankar och symptom, bara så ni vet. :)

    Jag har inte gett upp ännu, men har en mer realistisk syn på alltihop. Tidigare räknade jag med att det skulle ordna sig bara vi fick göra ivf. Nu hoppas jag att det kommer att ordna sig, men det är trots allt bara ca 35% chans (enligt klinikernas egen statistik) att ett försök blir till ett barn.

  • _koko_

    Lovar att jag ska dricka skumpa för dig också, alltså! :D

  • Snart så....

    förstod det :D

    Ja matfrågan är konstig, fast mkt som man inte får äta äter iallafall inte jag annars heller typ lever och insjöfisk. Så äter som jag ätit innan, tänker inte så mkt på matfrågan.

  • Snart så....

    koko,
    Det måste endå vara lättare att ha en anledning/problem till att det är svårt att bli gravid. Tänk om allt är bra med båda parterna men ändå inte går att bli gravid? Bättre att verkligen kunna sätta fingret på vad det är och som i ditt fall få bra hjälp.

  • Vänner-fan

    Hej tjejer!

    Först, grattis Eden! Det var väldigt kul att gå in och få läsa om ett plus!!

    Jessie och Snart så,
    Jag känner igen mig så himla väl i det ni skriver. I några veckor mådde jag ju också jätteilla, var kollosalt (stavn??) trött och hungrig konstant. Samtidigt som man skulle låtsas som ingenting på jobbet. Jag fattar inte att de inte fattade (de säger iaf att de inte gjorde det). För mig hjälpte det att sätta på åksjukebanden direkt när jag vaknade och äta så mycket frukost det bara gick (helst med mycket fibrer så det mättade mer) och sen fortsätta småäta hela f.m. och efter en stabbig lunch ute kändes det ok i ett par timmar (målet för mig var att bli proppmätt, för det var bara då samt sent på kvällen som jag inte mådde illa). Sen på e.m. slog tröttheten till. Då begav jag mig helt enkelt till ett vilorum och tog en power-nap, för det var ändå helt omöjligt att hålla ögonen öppna även om jag varit pigg på morgonen när jag steg upp. Sen var det hem och sova efter jobbet, iväg och träna lite och sen sova, sova, sova (och äta, äta, äta, gärna salt mat).

    Det var ju inte mycket jag fick gjort på jobbet de här dagarna, men får man inte sjukskriva sig för graviditet är det ju inte mycket att göra åt. I början hade jag väldigt dåligt samvete för det, men sen insåg jag att jag inte kunde vara så hård mot mig själv att jag förebrådde mig själv samtidigt som jag mådde pyton. Lite schysst får man försöka vara mot sig själv, för det är ju en övergående fas.

    Såhär i efterhand har det slagit mig hur mycket energi det måste ha gått åt där i början, för jag gjorde av med allt jag åt och har inte gått upp mycket alls än. Mindre än 3 kg i vecka 23, vilket jag tror är lite. Det måste gå åt en himla massa kaviarmackor för att tillverka en massa nya organ till det lilla livet. *funderar*

    Muggles, hoppas att du kan få hjälp på BMG! Jag vet inte alls hur hjälpsamma de är mot de som inte är inskrivna där, men jag hoppas du kan få hjälp!

  • _koko_

    Snart så - Jo, och jag får ju inte glömma att vi inte alls försökt lika länge som många andra innan de ens fått köplats! Men man pendlar ändå mellan hopp och förtvivlan, och så måste det nog vara.

  • Snart så....

    koko, det förstår jag och hormonerna hjälper kanske inte direkt till just nu?
    Just nu är det inte mkt ni kan göra så passa på och njut av att du kan göra massa andra saker iställer. tex dricka, göra saker på tu man hand mm

  • Snart så....

    Vännerfan
    tack för all info :) Det är så skönt att läsa att någon annan har genomgått det man själv genomgår just nu.
    Hade du några skumma flytningar?
    Vad åt du på jobbet på fm?
    i vilken vecka var värst för dig?

  • Vänner-fan

    Snart så,

    Vecka 7-9 var värst för mig. Efter vecka 12 försvann i stort sett alla mina symptom från första tiden och jag blev mer som vanligt igen och utan den där äckliga smaken i munnen.

    Mycket flytningar hade jag, fast jag har ännu mer nu. Kroppen jobbar för att hålla sig ren. Ibland är det så man nästan funderar på att ha trosskydd. Jag fick en brun blödning lite efter att jag skulle haft mens, men annars har jag inte haft flytningar med blod i.

    På f.m. åt jag nyponsoppa, knäckebröd med kaviar, varma koppen, vanliga mackor, frukt (utom banan, det ville jag bara kräkas av), nötter och russin m.m. Sen hade jag med en matlåda. Antingen en mindre om jag skulle äta ute eller en jättestor om jag inte skulle det (var lite svårt att få kollegorna att alltid åka till ställen där de hade mat jag ville ha utan att de skulle märka nåt så ibland kändes det lättare att ha med egen) och då åt jag hälften lite före lunch och hälften under tidig eftermiddag.

    Hoppas att det kommer kännas bättre snart! Glad om jag kan var till nån nytta!

Svar på tråden När märker man av att man är...GRAVID???