Hej tjejer!
Först, grattis Eden! Det var väldigt kul att gå in och få läsa om ett plus!!
Jessie och Snart så,
Jag känner igen mig så himla väl i det ni skriver. I några veckor mådde jag ju också jätteilla, var kollosalt (stavn??) trött och hungrig konstant. Samtidigt som man skulle låtsas som ingenting på jobbet. Jag fattar inte att de inte fattade (de säger iaf att de inte gjorde det). För mig hjälpte det att sätta på åksjukebanden direkt när jag vaknade och äta så mycket frukost det bara gick (helst med mycket fibrer så det mättade mer) och sen fortsätta småäta hela f.m. och efter en stabbig lunch ute kändes det ok i ett par timmar (målet för mig var att bli proppmätt, för det var bara då samt sent på kvällen som jag inte mådde illa). Sen på e.m. slog tröttheten till. Då begav jag mig helt enkelt till ett vilorum och tog en power-nap, för det var ändå helt omöjligt att hålla ögonen öppna även om jag varit pigg på morgonen när jag steg upp. Sen var det hem och sova efter jobbet, iväg och träna lite och sen sova, sova, sova (och äta, äta, äta, gärna salt mat).
Det var ju inte mycket jag fick gjort på jobbet de här dagarna, men får man inte sjukskriva sig för graviditet är det ju inte mycket att göra åt. I början hade jag väldigt dåligt samvete för det, men sen insåg jag att jag inte kunde vara så hård mot mig själv att jag förebrådde mig själv samtidigt som jag mådde pyton. Lite schysst får man försöka vara mot sig själv, för det är ju en övergående fas.
Såhär i efterhand har det slagit mig hur mycket energi det måste ha gått åt där i början, för jag gjorde av med allt jag åt och har inte gått upp mycket alls än. Mindre än 3 kg i vecka 23, vilket jag tror är lite. Det måste gå åt en himla massa kaviarmackor för att tillverka en massa nya organ till det lilla livet. *funderar*
Muggles, hoppas att du kan få hjälp på BMG! Jag vet inte alls hur hjälpsamma de är mot de som inte är inskrivna där, men jag hoppas du kan få hjälp!