När märker man av att man är...GRAVID???

Sitter här och är uppgiven. Frågade mannen härom dagen...tror du vi kan bli föräldrar? Allt har flytit på så himla bra i våra liv att det självfallet skulle komma något som satte stopp på det. Har bara väntat ...och nu 6 månader och inget plus. Men då har jag ändå en regelbunden mens, vi bor äntligen tillsammans ...så jag ska inte klaga när jag vet hur somliga av er här inne har det. Stackars Storasyster. När åker du och hur länge ska du vara borta denna gång? Det är ju inte så enkelt att kvista hem vid ÄL när man är på andra sidan jordklotet.

Sweet och Lapinette, ni är för rara! Nä, jag ska inte ge upp helt än, det bara känns som om det inte kommer att funka den här gången heller.... Lapinette, jag vet precis hur det känns, jag är lite på samma nivå som du. När det andra äntligen funkar så är det förståss något som måste strula! :( Men, men.. Cyklar vidare iallafall, så jag ska hoppas åt oss båda runt nyår Sweet!! :)

Tyvärr så är man lite livegen när man är Doktorand, och om jag vill bli klar någon gång så måste jag åka iväg en eller flera vändor till. Får väl försöka tajma in det så att det hamnar mellan två ÄL - har ju 6 veckors cykel så det borde gå... Japan, here I come... :( :(

Lapinette och Syrran,

Javisst känns det jobbigt. Det jobbigaste tycker jag är "oron" att det kanske aldrig kommer att gå. För min del hade det ju inte gjort något alls om det tog lång tid innan det blev något, bara man visste ATT det skulle bli något till slut. Jaja, försöker att ijnte deppa ihop iallafall. För som du sa lapinette så är medel 7 månader och eftersom det är ett medel så måste det ju ta längre tid för somliga också....

Syrran,
hur lång tid tror du att du har kvar innan du kan disputera? Undrar mest med tanke på hur många fler Japan-vändor det kommer bli.
Jo jag vet ju hur det är att vara doktorand.... Så jag förstår FULLSTÄNDIGT!! Ofta är det ju lite som att vara egen företagare: ijngen annan gör jobbet, så om man själv inte gör det så blir det inte gjort. Och det drabbar ju bara en själv i slutändan. Men försök ändå att se till så att du då kanske kan åka dit mellan ÄL som du skrev! Då behöver du ju inte känna den där otroliga stressen, och så kan du se det som positivt att du har lång cykel! :)

Lapinette, ni reser väl snart så då får du verkligen njuta av din resa och försöka att inte tänka på detta med ÄL etc. :)

Måste bara få slänga in ett tips. Jag pratade med en arbetskamrat som jobbat/jobbar som barnmorska i över 20 år. Hon sa att det bästa tipset är (förutom det vanliga om att slappna och _inte_ testa hysteriskt med stickor hit och dit)är att få orgasm när spermierna är inne. Det ska alltså inte vara innan han kommit, behöver inte vara samtidigt men bäst är om hans spermier är inne i dig och du får orgasm. Tydligen så blir livmodern som en svamp som suger in spermierna. Bra va!! En bekant hade fått tipset och som han sa "Tack NN och du min fru vil också hälsa och tacka"

Tack för tipset! Har hört det förut men det är så svårt att tajma.

Har min ÄL precis dagarna efter nyår denna gång och vi ska ned till svärmor och fira nyår. Ingen bra tajming. Tror därför inte på denna gång heller utan hoppas innerligt på ett litet safaribebis dvs när vi är på semester i Sydafrika för självfallet har jag bokat in resan under ÄL!

God morgon i tråden! Och good fortsättning!

Grattiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiis Eden!!! Va kul!

God fortsättning tjejer!!!

Här har det varit en väldigt glad men otroligt nervös jul.
Alla blev jätteglada över beskedet och rimmen funkade väldigt bra :)
MEN sen från juldagen & annandagen så har jag haft beiga flytningar med blodklumpar i och en väldig mensvärk. Sen har jag fått massa nya symptomer
*sovit konstant i två dagar
*hungrig - blir superhungrig så jag mår illa hux flux
*sugen på skumma saker - SALT

Nu sitter jag och väntar på att BM ska öppna så jag ringa och kan få hjälp.
Ska egentligen jobba heldag idag och imorgon men ska sluta 12 båda dagarna, är redan trött och har varit uppe i snart 2 timmar. HELT SJUKT!!!

God morgon snart så! Tittar bara in som hastigast, hoppas kunna jobba på så att man kommer härifrån snart. Hoppas att du får tag på BM och får hjälp snarast. Fast jag tror inte att du behöver vara orolig, jag tror att det där med lite blod kan hända i början. Man får skörare slemhinnor så det är lätt hänt, näsblod också tydligen. Bäst att kolla för säkerhets skull dock. Den hemska tröttheten lättar lite när illamåendet börjar försvinna, för mig var det efter vecka 15 men det ska ju egentligen bli bättre redan efter vecka 12.

Det värsta saltlakritsbehovet har lagt sig för mig men det var ett himla spring till godisdisken ett tag här. visst är det lustigt att man mår illa och är hungrig samtidigt! Fast nu mår jag tack och lov inte så illa längre. Det har i alla fall hänt att jag blivit tvungen att gå upp och äta en smörgås mitt i natten när jag omöjligt kunnat somna om för att jag varit så hungrig.

Lycka till med BM nu, glöm inte berätta hur det gick!

Nu har jag pratat med BM och det är normalt att ha lite blodklumpar och ont. Om det blir värre ska jag åka till gyn akuten men det är inte så mkt de kan göra iallafall.
Skulle inte jobba mer denna veckan utan bara sova och ta det riktigt lugnt.

Tror att mitt värsta kommer att börja nu, mår riktigt illa nu, ont i magen och gäspar som en galning.

God fortsättning i tråden!

Stort grattis Eden-06! Vilken julklapp!

Snart så - hoppas du får träffa BM snart. Oro är aldrig bra. Jag har hört om flera som haft sådana flytningar som du beskriver och det har gått jättebra. Rapportera hur det går om du vill och orkar!

Alla som träffat tanten eller misströstar: KRAM på er. Är själv lika orolig vissa dagar, jag inbillar mig att det enda som hjälper är att försöka vara lugn och göra så gott man kan med att vara utvilad och frisk. Jag är själv en person som visserligen fått kämpa en del men som det mesta oftast ordnar sig för (åtminstone uppfattar omgivningen det så). Som kontrollfreak är att försöka få barn och acceptera att det inte blir något en stor utmaning.

Jag vet själv att jag var svår att få till, vet inte om det går i arv. Försöker att inte tänka på det så mycket innan det gått ett år.

Mitt eget försök nr 4 som jag trodde mycket på verkar ha gått åt fanders. Vaknar på julafton med urinvägsinfektion. Troligen var ÄL på juldan, men kände av den rejält på julafton. Eller också var det UVI + magkatarr. Först på annandagen när jag kommit hem till sthlm fick jag penicillin men var inte i skick för några försök igår. Frågan är om det räcker med 22 på 24 december. Troligen innebär penicillinet att det är svårare också. Känns lite surt eftersom jag förra ÄL fick halsfluss och också åt penicillin.

Nästa försök blir slutet av janauri, det är bara att konstatera. Ja, ja inte mycket att göra.

Dessutom hann jag inte klart på jobbet i ferdags så nu sitter jag här idag också.

Lite gnälligt blev detta kanske, men jag har nog funnit mig i att det tar ytterligare lite längre tid för mig eftersom jag lyckas bli sjuk varje ÄL...

Fast det är bara om deppmanteln finns tillgänglig!