När märker man av att man är...GRAVID???

Fru L: Jag är inte helt säker på om du läser inläggen fortfarande men jag vill bara säga att i likhet med dig vet på förhand att det kommer bli svårt att få barn på ett naturligt sätt. Det finns väl egentligen inte mycket som tröstar, man kan bara konstatera: det suger!

Lapinette: "hur gör man för att inte tänka så mycket?"- Jo, man försöker i ett visst antal år och någonstans under vägen så tröttnar man på att ständigt planera. Jag tillhör inte de som tror att det kan "låsa" sig bara för att man stressar sexlivet i syfte att bli gravid (knarkare blir för tusan gravida!), utan att det snarare handlar om det det faktiskt inte vill sig. Ägget är miffigt, ingen Äl, sex vid fel tillfälle, inte kompatibla partners osv. Inget negativt i det...bara livet som det är.

Alla dessa historier om människor som lyckats med att få barn för att de slutat tänka på det/ slutat försöka handlar förmodligen om att de helt enkelt tröttnat på att planera och inte kännt av tiden på samma sätt som de flesta gör här. För tillfället så är man (eller åtminstonde jag)så fokuserad på varje ÄL och BIM så att det känns som om tiden sniglar sig fram. En seg månad...en seg månad...en seg månad...

Jag är en planerare och har ständigt nya projekt på gång, även om det handlar om något så enkelt som att köpa de perfekta glögglasen. Går fram som ett ångvält genom Duka, tjatar ständigt på alla i min omgivning, tvingar de att titta i alla möjliga kataloger, och tänker på hur mysigt jag ska ha det när jag sippar glögg ur mina nya ännu inte existerande glas. Men om jag inte hittar några glas inom en rimlig tid slutar jag tänka på de allt mer. Det är inte så att jag slutar leta efter perfektion jag bara inte bryr mig lika mycket.

Så med denna extremt genomskinliga metafor hoppas jag att det blir på samma sätt med barnalstrandet. "Projektet" kommer nog att kännas mindre angeläget ju längre man försöker. Hoppas i alla fall, annars så kommer mitt huvud börja snurra i värsta Exorsistenstil snart!

Vad jag menar är att ibland kan man få en klapp på huvvet för att "du har ju inte försökt så länge" och det tycker jag är synd.
Men å andra sidan kanske man inte behöver kasta in handduken å ge upp efter mindre än ett år? Svår det där

I ditt sista inlägg skriver du FruL om att ha fått barn tidigare, och det bekräftar vad jag hela tiden förstått - det är ingen idé att lyssna på mig för jag har ju barn sedan tidigare.

Finns många äldre som börjat försöka skaffa barn sent, och även många yngre som försökt länge. Ingen har det värre än någon annan...

Detta sagt av roboten som stängde av alla känslor - för visst var det så du sa?

Och som sagt - alla är vi olika, men en del har lättare än andra att acceptera det.

Exorcisten var nog nära i morse när soffdynorna fick sig en omgång av ren och skär ilska och besvikelse. Har varje gång jag städar tänkt att de här måste jag banka på nästa gång jag är arg.

Oj så skönt det kändes! Stackars maken blev nog helt förskräckt. Inte riktigt likt mig.

Behöver också något projekt, något mål, och just nu är det rätt tunnsått, förutom barn. :( Behöver verkligen komma ur denna onda cirkel. Om det inte vore för att äggklockan plötsligt tickar väldigt högt åt vilket håll jag än vänder mig.

Har redan fina glöggmuggar. Så jag måste komma på något annat.

Vad har ni andra för mål/projekt? Helst inte renovering då, för vi hittar inget hus som vi vill ha och har råd med. Men annat?

Men jag ska lämna er ifred här - för det är ju tydligen en tråd för dom som inte fått barn förut.

Lycka till allihopa - jag tänker på er!
Kram från Lule

Jag vill trots allt inte boka skoj dykresor till exotiska resmål, ifall att det skulle fungera med bebisverkstaden. Men att sätta hobbyn på hyllan utifall att det någon gång fungerar är också så trist. Det blir ju inget liv av det.

Page - den väninnan som sa till mig igår att jag skulle fokusera på något annat är värsta planerar och karriärs människan jag känner. Hon t o m tog tjänstledigt en sommar för att försöka få barn. Hon har säkert planerat, fokuserat osv på att bli gravid men när hon fick något annat att tänka på ...då lyckades det!

Det där med att ge upp och så oooops blir man gravid har jag ett exempel på här på jobbet. De hade givit upp (försökt läääänge) och så helt plötsligt var hon gravid.

Detta händer säkert inte alla och visst är det svårt att sluta tänka men jag tänker åtminstone ha en mer avslappnad attityd de närmaste månaderna ... t o m vår Sydafrikaresa!

Jessie, snälla, häng kvar! Vi behöver dig också i tråden. Alla infallsvinklar och tips är bra, även om de inte alla dagar går att ta till sig på det sätt tanken var.

Trodde detta var en tråd för alla och inte någon där vi klankar ned på varandra. Trist!

Mitt projekt är väl egentligen söka arbete mn det är så himla trist och deprimerande så jag vägrar att tänka på det. Några minuter i alla fall.

Projektförslag:
*Hitta en ny frisyr. Kan ta riktigt lång tid om man är villig att surfa länge. Det finns också massor med tidningar man kan köpa och läsa.
*Rita drömhuset. Även om man vet att det är en ekonomisk omöjlighet de närmaste 20 åren.
*Handla julklappar med stooor omsorg.
*Piffa till hemma.
*Julpyssla.
*Lägga all sin energi på andras problem.
* Fundera på läskiga sjukdomar. (Ok, inte så bra för psyket men det tar bort tankarna från andra saker och dessutom så finns det en uppsjö av sjukdomar på nätet)
*Öhhh, titta på alla fina barnvagnar som man kan köpa. Kanske inte så bra, nej...