• Emm_

    Dumpad pga ex??????? *gråter*

    Åh, jag är sååå nere!

    Situationen är följande:

    Under sommaren har jag träffat en kille som är 42 år gammal, jag är 28. I början var jag osäker pga känslor för en annan kille, men dessa gick över efter ett tag. Och vi har haft det mysigt och passionerat under senaste månaden.

    Till saken hör att han flyttade till min hemstad pga jobb i maj. Han gjorde slut med sin förra sambo efter 5 år i februari, men han flyttade ifrån henne (och hennes små barn) redan i oktober -05, till egen lägenhet. Han har hela tiden sagt att hon ej kändes rätt! Att hon var grinig mot barnen och att det ej funkade dem emellan! Han har sin tonårsson här i stan, och han ville även vara närmare honom. Och så fick han sitt första jobb här, han är nyutexaminerad. Han bor inneboende hos en kompis, då han ej har egen lägenhet här ännu...

    Men nu! Han trivs ej i stan för det är så stressigt säger han. På nya jobbet får han inget stöd och får jobba över hela tiden.. Hans son behöver honom inte så mkt som han trodde! Det är jobbigt att vara inneboende och han saknar sina gamla vänner från den andra staden. OCH: Han vet inte om han kanske saknar exet med! Jag blev jättelessen!

    Hur kan han grubbla över detta?? HAN gjorde ju slut med henne! Nu vill han dit igen en helg för att "ta reda på vad han vill"...om han vill bo där, och vilken sorts saknad det är han känner för henne egentligen...

    Jag känner mig totalt genomknäckt!!!

    Jag sa att då får han göra det, och att vi får ta det lugnt med att ses tills han vet.. Va f*n säger man????

    Annars är han en gullig kille som gärna vill ha familj och barn snart. (Hans sons mamma och han gick isär redan i början, så han fick aldrig uppleva riktig egen familj)

    Han har ju varit LITE återhållsam, men ändå gullig på andra sätt. T.ex. hållit mig i handen ute och skickat söta sms...

    Vad ska jag göra???? Och vad ska jag tro????

    Please, hjälp...!!

  • Svar på tråden Dumpad pga ex??????? *gråter*
  • Emm_

    Karinna: Jättefint inlägg, läst om det 2 ggr, haha....

    Trana: Hur ser din situation ut, är ni ihop? Du menar alltså hur du ska sluta oroa dig över er och framtiden?

  • MuffinsTönt

    Emm_

    vi har varit ihop sen några veckor tillbaks. Det var vad jag menade, framtiden o så. Ena dan så känner hur mkt jag saknat/tycker om honom. Andra dan så är det vanligt. Det där pirret eller ngt bara. Jag har gilllat andra förut, då kändes helt annorlunda. Fast nu är det kanske inte samma sak lr? Jag vet inte hur jag ska förklara... Hoppas ni förstår lite grann iaf.

  • Emm_

    Trana: Känslor går ju upp och ner beroende på hur man själv mår, vad som händer runt omkring en, om man är stressad osv...

    Ett förhållande ger ju en mer trygg känsla, det blir ju inte samma sak som att vara kär på avstånd. Är man kär på avstånd kan det bli lite mer "pirr" pga att man skapat en drömbild av personen... Men i ett förhållande kommer man nära varann och ser även de dåliga sidorna efter ett tag...

    Vad känner du för han och hur ofta känner du så?

  • Emm_

    Karinna: Vilka tankar brukar du få ifrågasätta? Jag har mest oroat mig för att han ska träffa nån annan nu under perioden.. Han ska på en födelsedagsfest i samma veva som han åker hem t sin hemstad och det har oroat mig lite..."tänk om det finns nån himla charmig tjej där.." Eller om han blir vansinnigt sugen på sitt ex igen och inser att hon är ju "klippan i hans liv"...och att han vill tillbaka till henne. Ja, dom tankarna har jag kämpat hårt med. Men dom LEDER ingenstans. Det är liksom som du säger, man tar ut problemet i förväg och upplever då sorgen...även om man kanske inte ens hade behövt uppleva den! Dubbel sorg alltså. Onödigt. Men svårt att INTE tänka ibland, rena konsten.

    Sen kommer jag på att jag kan tänka att "träffar han nån så gör han det...då har han missat en omtänksam och trogen tjej här...synd för han". HAHA! Sen försöker jag tänka på alla fördelar jag har...detta kan vara klurigt, beror ju på hur man mår m.m. Ja, men vad ska man tänka...man måste liksom hitta nåt sätt att föhålla sig...

    Karinna; har du träffat andra efter att det slut mellan er?

  • GretaG

    Emm_ jag förstår din oro och alla tanakr kring "den där charmiga tjejen" eller exet. Jag har förr funderat mkr på det men nu desto mindre nästan inget alls och det som gör att det minskat kraftigt är just att då är det inte meningen att det ska vara vi två. För e det tänkt så, så blir det så. Svårt att förklara rikgtigt vad jag menar, hoppas att du förstår i alla fall.

  • Emm_

    Greta: Intressant! Du menar att när såna tankar dyker upp så tänker du: "är det meningen att det ska va så så blir det så"? Alltså att det liksom är förutbestämt....

    Ja, det vore skönt att kunna tänka så...

    Har du kille/man nu? Hur brukar du mer tänka för att slippa oron? Alltid intressant att lära sig nytt av andra!

  • karinna

    Så där är det ju Emm_, man pendlar mellan olika sinnestillstånd. Låt det pendla, känn det du känner, tänk det du tänker - men fastna inte! OM det händer som du är rädd för ska hända, då var ju hans känslor för dig inte så starka som du hade hoppats, eller så är det just då han upptäcker att det är dig han vill ha. Man får inga garantier i kärlek! Man kan vara lyckligt gift i 5 år eller i 50 år men några garantier får man inte. Vad som helst kan hända, så se möjligheterna i stället för svårigheterna, dom kommer (som jag skrivit tidigare) oavsett om du oroar dig för dom eller inte.

    Jag har inte träffat någon annan den här sommaren, mitt hjärta är fullt upptaget med att förhålla sig till det jag har varit med om det senaste året. Är inte färdig med att ta reda på vad som finns mellan M och mig och är inte redo att ge upp det än. Men av tidigare erfarenheter har jag lärt mig att jag en dag kommer få svar på hur jag vill gå vidare i mitt liv. Och då kommer det kännas helt självklart att göra det!

    Ha tillit till kärleken, den är en enormt stark kraft som oftast tar helt andra vägar än man tänkt sig!

  • GretaG

    Emm_ jag har killa o vi ska gifta oss i februari. Jag har haft rätt mtk såna där kenpiga tankar i vår relation och har en del kvar. Det är otroligt skönt att slippa att vara så orolig så man inte kan äta sova eller vara. Jag tänker att han älskar mig NU. Man måste leva lite i nuet.
    Men nu befinner du dig i en helt annan situation än jag o jag förstår hur ont i magen det måste göra att inte veta. För när du väl vet vad det är om händer kan du gå vidare. O visst man saknar inte kossan förrän båset e tomt...men Emm om du skulle blir lite ego o tänka VAD vill DU ha. VILL du ha den där mannen? Och om så, vill du det till varje pris?
    Sätt dig själv i centrum. Vill du ha kille så säg till honom rakt o ärligt men HAN måste oxå bestämma sig han kan inte hålla på o vela, det sårar för många...

  • Emm_

    Karinna: Haha...ja, som sagt: en konst. Ena stunden tror man att "ah, vad skönt, nu kan jag gå vidare...", sen deppar man ihop senare samma dag av alla tankar...kära nån, vad knasig man är...

    Nej, men kärlek vet man då aldrig och inga garantier! Så du har rätt igen, i att lämnad kan man bli lika lätt efter 50 års äktenskap... Den kan ta såna vändningar...

    Så du har inte träffat andra i sommar, det förstår jag... Det är däremot positivt att ni har en bra kommunikation!! Det är ett bra tecken, och nu har ni ju haft "paus" bara sen juni...ge det lite tid till... Han kanske inte har mått så bra heller av skilsmässan m.m.?

    Greta: Visst borde jag bli mer ego, det får jag OFTA höra! Jag är för snäll tror jag...beror nog på att jag är rätt känslig, vet ej...
    Ska försöka fokusera mer inåt: Är han vad jag vill ha? Jag störde mig lite på att han slutade GE, i vår relation de sista veckorna...tänkte att jag vill inte ha en skakad rädd karl som inte kan ge längre och är återhållsam. Men, sen sa han att det var för att han hade grubblat över detta om han trivs här i stan, över jobbet och om han vill va kvar på det m.m. Och eftersom jag i början ville ta det lugnt hade han tänkt att "hon vill ju bara träffas då och då...då kan jag också slappna av". Han sa även att han aldrig varit en "gullepluttig" typ...när jag frågade varför han inte gullar ibland, dvs skriver t.ex. söta sms m.m. SEN den kvällen blev han jättegullig efter att jag gnällt om detta och gav massa komplimanger och kallade mig söta saker....så han tog väl åt sig av kritiken...

    Ändå har jag tänkt på det att han kanske är FÖR skadad och sargad av sitt förflutna... Så jag FÖRSÖKER rannasaka mig själv. Men han ter sig än mer lockande nu när vi ej hörts på ett tag...

    Tror ni man är så pass knasig att han blir mer attraktiv bara för att han "avvisat" mig och vi ej hörts på ett tag? Har längtat mer denna veckan än annars....

  • GretaG

    Alltså visst kan de te sig så jävligt att nån blir mer attraktiv när man inte kan få honom/henne...livets nyck skulle jag vilja säga. :D

Svar på tråden Dumpad pga ex??????? *gråter*