Dumpad pga ex??????? *gråter*

Jag svarar utan att läsa vad andra skrivit före mig (med risk för att upprepa saker som redan sagts :)):

Att idealisera något man lämnat bakom sig, för att den nuvarande situationen inte blivit som man tänkt sig, kanske kan ses som en ganska rimlig försvarsreaktion grundad på en dos besvikelse.
Det låter ju som att mannen du träffar fått sig en rejäl skopa besvikelse på lite olika plan; arbetssituationen motsvarar inte riktigt hans förväntningar, sonen har inte exakt de behov av honom som han kanske hoppats på och rollen som inneboende kanske ter sig jobbigare än han föreställt sig.

Jag undrar litegrann kring vad han egentligen tänkt och förväntat sig... Kanske skulle denna man må bra av att inte skapa sig fullt så orubbliga bilder av hur saker kommer att bli, utan lämna lite mera utrymme för att saker och ting ibland går sin egen väg också.
Allt kan inte alltid detaljstyras i förväg, beroende på att även andra människor är inblandade i många av de val vi gör.

Hursomhelst. Kanske är det så att han är besviken för att allt inte gått "raka spåret" som han tänkt sig, och genom detta får han en bild av att "det var bättre förr".
Jag kan givetvis vara ute och cykla alldeles, men det vet i så fall du bäst som är inne i situationen :)

Vad jag menar är att hans reaktion inte nödvändigtvis grundar sig i att exet skulle vara så mycket bättre, utan att det kan vara så att han reagerar så här för att han känner sig lite vilsen och kanske misslyckad i den nya situationen.

Men.
Som jag skrev så är ju ofta även människor omkring oss påverkade -på ett eller annat sätt- av de val vi gör, och detta gäller ju denna man också.
I hans val finns ju nämnligen även du representerad, och därför har han faktiskt skyldighet gentemot dig att inte alldeles tanklöst kasta sig in och ut ur olika scenarier...
Hur tänkte han detta med att åka hem och pejla sina känslor? Om syftet är att "känna av" dem tillsammans med henne medan du vackert står och väntar på din tur, så tycker jag inte att han beter sig så ädelt. Givetvis vet du bäst själv vad du kan tolerera eller inte, men jag får känslan i ditt inlägg att du står undrande i situationen och inte riktigt vet hur du ska bemöta honom i det här?

Mitt råd: känn efter vad som passar dig och dina förväntningar på er relation också. Han verkar ju vara noga med att lyssna till sina känslor, men glöm inte att dina känslor är lika viktiga att ta hänsyn till.

Att ge varandra utrymme att tänka efter vad man vill är givetvis ett tecken på omtanke, men låt inte detta utvecklas till en situation där du får vänta i all evighet på att han ska bestämma sig.

Sister of the night: Vilket fint inlägg! Tack!

Han känner exakt som du skrev att han inte vet VAD det är som han saknar från hemstaden... Men att han har en del "hemlängtan". Hittills har han varit 100% i att hon absolut inte passar honom. HAN gjorde ju slut efter alla dessa år.

Han säger som du skriver att han inte trivs i sin nuvarande situation, att han hoppades på mer glädje på första jobbet och allmänt i allt här. Trots att han planerat flytten länge.

Han ska åka dit till lägenheten han har kvar, för att hämta kläder m.m. Och gå på en kompis födelsedag samma helg. Då tänkte han träffa henne för att känna efter vad det är han känner... Jag frågade rakt ut om han tänkt ha sex med henne, men han sa tvärt nej! Att han inte brukar hålla på så, utan att han tänkt bara ses... Han hoppades på att bli på det klara efter den helgen, med vart han vill bo....(om fyra veckor) Fattar ej att han inte ger det en chans, han har ju bara bott här i några månader!! Det tar ju TID att rota sig på en ny plats!! Vadan denna panik att flytta tillbaka...

Har du/ni också varit med om osäkerhet i början?? Eller är han "knäpp"??

Det är svårt att veta vad som ligger bakom en persons beteende.

Men jag hade nog inte accepterat att en kille behandlade mig och mina känslor på det sättet. Jag hade sagt rent ut om jag blev sårad. Och jag hade också gjort klart att valet är hans, vill han testa sina känslor för sin fd. så är det ok. Men då bryter jag relationen, för jag är värd bättre än så.

Jag förväntar mig att ingen kille ger sig in i en relation med mig om de inte är klara med sitt förflutna. Jag tycker det är respektlöst mot dig och dina känslor!

Jag kan säga med en gång att jag jag tycker din situation låter förskräckligt jobbig! Det sista man önskar sig är ju att den man vill ha, börjar fundera på om det är "rätt" eller inte... :( Kan förstå att du har det jobbigt just nu.

Han är nog inte "knäpp" för att han reagerar så här, däremot funderar jag kring hans sätt att fungera i andra sammanhang. Det låter som att det finns en liten, liten tendens till att vilja ha saker "serverade" för denne man, jag säger inte att det behöver vara så men mellan raderna i det du skriver anar jag tendensen.
Kanske är jag för snabb att dra mina slutsatser, observera, det är inte möjligt att uttyda hans tankar utan att känna honom! Jag kan bara gissa utifrån det du tar upp.

Det är ju inte alls säkert att han tycker att omvärlden är ett enda smörgåsbord, men jag får ändå en känsla av att han kanske går lite fort fram i sina förväntningar, blir det inte perfekt på en gång så verkar han ha en viss benägenhet att backa. Kan det stämma eller...?

En intressant sak som du nämnde i trådstarten, var att du själv i början var lite tveksam till om det var han eller den andra som gällde för dig.
Tog han del av de funderingarna? Kan det vara så att han tycker att hans agerande nu sker på något slags "lika villkor" med tanke på detta?
Kanske tror han att ni är på något slags jämn plan fast du tycker det är skitjobbigt.

Något som jag också grubblar en del på när jag läser ditt inlägg, är om det i själva verket är den stora omställningen som separation (även självvald!), flytt och ny arbetsmiljö kan innebära, som är det egentliga problemet?
Det är ju ganska många nya villkor för hans del, och om han inte känner att han kan acklimatisera sig i sin nya miljö så kan kanske detta bidra till att han tycker sig sakna det "gamla" livet.
Att komma till rätta och skapa meningsfulla relationer -utöver er då- på den nya orten är sannolikt en nödvändighet för att han ska känna sig "hemma" på riktigt.

Jag tycker inte att det låter som att er relation nödvändigtvis är det huvudsakliga problemet här, det låter mera som att det är en massa saker runt omkring honom som inte riktigt funkar just nu, och att det blir det konkreta -er relation och valet av bostadsort- som får bli "måltavla" i ett virrvarr där det kanske är svårt att sätta fingret på vad som är fel (känslor kan vara knepiga saker du vet).

Helst skulle jag vilja råda er att sitta ned och lugnt och vänligt försöka reda ut begreppen, inte bara relationen utan även allt runtomkring som verkar ha kommit på kant.
Om ni vill rädda ert förhållande så är det nog hög tid att försöka finna konstruktiva lösningar på dilemmat.

Att han obetvingligen skulle sakna en kvinna som han (förutsatt att han varit helt ärlig förstås) hela tiden sagt att han inte funkat med, som han upplevt som "grinig" och så vidare, låter ju ändå rätt märkligt. Kanske är det ett uttryck för något annat?

Jag tyckte också det var dåligt! Saken är att han varit säker på att hon inte är nåt för honom LÄNGE nu. Först flyttade han ifrån henne i oktober -05, och sen gjorde han slut i februari. Helt inställd på att flytta hit till sin son! Så nu fattar jag ej vad som händer i hans huvud...

Jag har verkligen talat klarspråk med han och sagt att jag blev jättelessen över detta, men att jag hoppas på att det löser sig. Däremot velade ju JAG i början pga en annan kille (läs ovan), så han har ju nåt att påpeka åt mig liksom... "Du ville ta det lugnt, sa du ju..." sa han.

Ja, man ska absolut göra sig färdig med sitt förflutna. Han pratade om det, att han haft svårt att gå vidare efter dessa långa relationer han haft...att det varit svårt att klippa bindningen. Eftersom han är rätt känslig som person, han är lite grubblare. Han har haft en svår barndom, och har fått arbeta mkt med sig själv...så han har ju kontakt med sina känslor, även om dom är MKT virriga nu tycker jag...HM! Nästan för virriga!

Ingen som varit med om liknande alltså?

Sister of the night: Läste just ditt sista inlägg nu! Du är rätt vass... Snacka om att du hänger med i svängarna! Tack!

(Svaret ovan var till SnartFruL, där jag försökte förklara lite...)

Du har rätt i att det kan hända att han vill se snabba resultat...vet ej varför han är så besviken på allt. Han älskar sin son, men sonen har ju annat att göra än hänga runt sin farsa varje kväll. Sonen bor hos sin mor och hennes nya familj. Men "min" kille väntade sig att sonen skulle ha mer behov av honom...

Ja, han kanske blåste upp förväntningarna innan han flyttade hit. För han har verkligen sagt flera gånger att hon var väldigt svår att leva med bl.a. pga att hon var elak mot barnen. Därför fattar jag inget nu. Men ditt resonemang låter klokt; det verkar vara flera olika faktorer som påverkar samtidigt!

Vi pratade en hel del i helgen då han sov hos mig. Jag ville vara ett stöd, men så fort han nämnde detta att han kanske ej trivs i stan och exet, fick jag kalla kårar. Kunde inte vara varm och stöttande längre! Utan blev bara så sårad! Sa att jag absolut inte kan engagera mig i nån som inte är klar över sitt förflutna! Han sa att "ja, men då kan man väl aldrig engagera sig i nån, för det finns alltid en gnutta känsla kvar för nåt ex...i olika form...kan vara NÅN slags känsla...men att man ej funkar ihop". Jag blev helt chockad, för har nog ej känslor för mina ex! Men vid eftertanke kanske det kan stämma vid 42 års ålder, att man kan ha NÅN känsla kvar för nån ex utan att det är MER än så...

Däremot sa han inte att han hade känslor kvar för denna ex, utan vi pratade allmänt just då.

Tack, det gläder mig att du har någon nytta av mina funderingar!

Känslor för sina ex, nja... Alla är vi ju olika; det en tycker är självklart kan låta väldigt märkligt för en annan. Frågan är ju _vad_ han lägger in för tyngd i dessa lite odefinierade känslor. (het potatis tydligen; jag har sett det bildas hela falanger med olika synpunkter på BT om hur man lämpligen ska förhålla sig till exen... :))

Jag tycker att han ska bjuda dig på en lite tydligare bild av dessa känslor.
Jag skulle inte vara särskilt road (milt uttryckt)om mannen jag älskar hade känslor för något ex, men uteslöt möjligheten till ett liv med henne på grund av att de var "för olika" eller nåt i den stilen. Usch vad hemskt det skulle kännas! Samtidigt vet jag ju att det finns folk som tycker att ett sådant förhållningssätt är helt i sin ordning. Men jag skulle inte må särskilt bra av det!
Om det däremot handlar om känslor som relaterar mera till innerlighet och vänskap -man har ju ändå delat vardagen väldigt tight en gång- så kan jag lättare förstå.
Vänskaplig basis = Ok i min värld, men inget utöver detta.

Så, vad menar ha egentligen? Om han verkligen syftar på att han saknar henne som "kvinnan i sitt liv" så var lite uppmärksam på dig själv så du inte låter dig dras med i sköna omformuleringar av någon som kanske både vill äta kaka och ha kaka kvar...
Och känn efter, vad är du beredd att acceptera? Det är sånt du måste reda ut.

Att han har nära till sina känslor låter ju sunt, nu är det bra om han även kan se till dina känslor. Man har ju ett visst ansvar i relationen, den andras känslor är lika viktiga som ens egna. Är han med på det?

Var rädd om ditt hjärta och låt ingen använda det som leksak. Men finns det en ärligt menad uppriktighet hos denna man, samt en vilja hos er båda att lösa situationen så var inte rädd för att ge det en chans! Jag tror benhårt på kärleken, men som sagt, den kräver uppriktig vilja från båda för att kunna trivas.

Sister of the night! Tack!

Han har ingen kontakt med någon av sina ex, förutom en vänskaplig med denna sista. Däremot har han haft enormt svårt att komma över en tjej som lämnade han för längesen. Har förstått att hon var speciell för han. Men han säger att det är viktigt att bearbeta sådant, så att man kan engagera sig vidare i ett nytt förhållande. Han ser hennes dåliga sidor också nu, säger han. Ja, vilken tyngd han lägger i ordet "känslor för ex" vet jag inte exakt...men med denna sista har han hela tiden sagt att de varit goda vänner och att han känner en trygghet. De tog ju hand om de små barnen ihop i 5 år.

Självklart existerar många fall av att man kanske älskat nån annan en gång och har VISSA känslor kvar... Men de måste bearbetas i så fall tycker jag! Kan ju vara vackra minnen osv. Har en tjejkompis som kände så för sin ex, trots sin nya kille. Hon tog och träffade exet efter massa år. Och insåg att hon levt på minnen.... Han var ej den hon mindes! Då kunde hon gå vidare...

Han har ej sagt på vilket sätt han saknar exet, utan mer att han inte kan sätta finger på känslan..om det är hela hemorten han saknar inklusive bostad, vänner, skola, henne, lugnet.....eller vad det är för känsla. Han sa själv att det kan handla om att hon associeras med de bra stunderna där...

Ja, jag är himla rädd att bli sårad. DÄRFÖR vet jag inte om jag ska stötta honom eller bara hålla mig undan och INTE höra av mig??

Så synd, för han är en så fin människa.

En riktig separation av det slaget, efter lång tid, har jag ju inte varit med om. Undrar hur jobbigt det är?

Och undrar hur många som går tillbaka till sitt ex?

Sister of the night, du är en pärla! Dina lugna och uppbenande inlägg hjälper inte bara TS, även jag får stöd av dina funderingar. Sitter fast i en liknande paus i relationen (även om det inte är något ex inblandat) med en man som måste reda ut hur han vill leva sitt liv. Ena stunden känner jag för att skita i allt och lämna honom totalt och andra stunden vill jag ge honom tillit och tid. Att stå och stampa är ingen skön känsla! Jag får helt enkelt ha tålamod, lita mig själv och att jag en dag kommer veta vad som känns rätt.

Till TS vill jag säga, ta en dag i taget. Jag känner igen mig i vägandet mellan att stötta eller lämna ifred. Balansen där emellan kan du bara själv avgöra. Jag tror inte att något du gör blir fel för problemet ligger hos honom, inte hos dig. Försök att inte fundera för mycket, var rädd om dig själv, gör roliga saker och gå på känslan! Man får liksom inga garantier, det enda man kan göra är att göra så gott man kan.