Dumpad pga ex??????? *gråter*

Hej Emm!

Det du skrev om att folk som är nyseparerade kan behöva tid att "landa" i sig själva tror jag stämmer ganska bra. men, ingen regel utan undantag, det finns ju relationer som är så "ute" att de inblandade bara drar en lättnadens suck när de väl beslutat sig för att gå vidare. men jag tror att det i de flesta fall kan vara vettigt med den där "finna-sig-själv-igen"-perioden.

När det nu var han som avlutade det förra, och dessutom så pass länge innan ni fick ihop det, så kan man ju tycka att han fått den tiden på sig... men son sagt, det är knepigt med känslor!
(Jag tror i och för sig fortfarande att det handlar om annat än bara henne).

Att man "inte saknar kon förrän båset är tomt" har nog de flesta någon gång känt, kanske i olika sammahang men ändå.
Det är ju inte för inte som man ibland rekommenderas att vara ifrån varandra lite, bara för att få uppleva att man verkligen längtar efter varann.

Hur går det för er?

Godkväll!

Ja, man vet ju inte...känner ju flera kompisar som hoppade direkt från en usel relation till en annan jättebra och det har gått toppen....så alla behöver nog som sagt inte den där perioden att landa i sig själva. Jag är däremot lite känslomässig som person och har aldrig klarat av den konsten att gå direkt till nästa person. Snarare har jag tagit långa ensamma perioder och tänkt och grubblat...gråtit, ältat...umgåtts med vännerna, sökt stöd hos familjen - sörjt det förlorade helt enkelt! Tiden, minnena - allt var så levande och ändå var det dött...man visste att man var tvungen att släppa men det var så svårt....usch ja.

Så jag beundrar dom som kan gå vidare och känna lyckan i nästa relation... Jag idisslar nog kanske för länge... Och ja, vem vet.."min" kille kanske borde blivit klar vid det här laget...han flyttade ut från dom i oktober och sen gjorde slut i februari.. Ett halvår borde la räcka....hm.

Ja, de här dagarna har känts som månader...har saknat honom mycket mer än någonsin. Måste bero på att jag VET att vi inte kommer höras på ett litet tag... Vill så gärna att HAN hör av sig... På måndag har det gått en vecka sen vi hördes. Det känns som en magisk gräns, en vecka. I alla dejtingsammanhang har en vecka en viss betydelse, hihi.... Usch, jag vill inte hoppas, måste sluta tänka nu..

Ska ta och äta istället så tänker jag på det kanske...

Sister of the night, har du sambo? Går allt bra? Du låter som att du gått igenom mycket liknande....

Karinna: Hur går det?

Kram på er så länge!

Godkväll själv Emm! :)

Läser ditt inlägg och reflekterar.
Jag tänker att inget av sätten är egentligen bättre än det andra... (med tanke på att du skriver att du beundrar dem som klarar av att gå rätt in i nästa relation.) Ditt sätt -att behöva tid för dig själv- behöver inte innebära något negativt! Kanske tvärtom.
Jag kan rent av ibland förvånas över dem som utan omsvep glider in i nästa relation; för mig kan ibland en dov undran uppstå om det inte betydde mer än så, det de hade med den före detta.
Nu säger jag inte att det är fel på något sätt, som sagt, folk reagerar olika och olika förhållanden ser olika ut. Så även hur de avslutas.
Men jag är nog själv mera typen som skulle må bra av att reflektera för mig själv en tid istället.

Ja du. *ler* Jag har sambo, vi har varit samman i rätt många år och det har varit lite upp och ner genom de åren. Mycket hade egentligen inte så mycket med just oss att göra; ibland kan yttre omständigheter som har med familjerelationer, arbetssituationer och en massa annat att göra, inverka mycket på en relation.
Trycket utifrån kan göra att man inte hinner ta det lugnt och uppskatta varandra.
Att vi dessutom talar väldigt olika språk har inte gjort saken lättare. Men efter många oenigheter och en hel del tjafs, så har vi valt att gå till en familjeterapeut och få hjälp med att se de mönster vi agerar utifrån.
Vi tänker helt enkelt försöka lära oss att _kommunicera!_(för övrigt ett av mina favoritord! :) En bra komunikation är verktyget som löser och lagar det mesta har jag förstått. Men den är inte alltid så lätt att upprätta... Men då kan man söka kunskap som hjälper en med det :))

Att relationer inte alltid är busenkla, vet jag. Men jag vet också att kärleken är så viktig att den är värd att vårda och vara rädd om.
(Givetvis finns det vissa grundkrav man har rätt att ställa som jag ser det: inget våld, ingen respektlöshet och så förstås skulle jag inte stå ut med otrohet. Men de punkterna har ju heller inget med äkta kärlek att göra, så de hör inte riktigt hit.)

Karinna startade faktist en tråd för en tid sedan, jag minns inte vad den hette men den berörde just detta med kärleken, hon efterlyste berättelser om hur vi andra upplevt att tilltron till kärleken burit frukt, om jag inte missminner mig? *Sister funderar*
jag tror den är lite vilande just nu, men den var väldigt härlig!

Hon följer ju denna tråden, kanske att hon kan länka? *ler och blinkar till dig, karinna! ;):)*

Familjeterapi är nog jättenyttigt! Vilken bra kille du har som VILL gå dit, många karlar är ju lite "stolta" när det gäller den sortens hjälp utifrån...särskilt just "hjärnskrynklare", som min ex kallade dom. Därför ville han inte gå dit, för "hans hjärna var frisk"!

Själv har jag ju gått hos psykolog i många åt, i Kognitiv beteendeterapi....otroligt bra! I grunden berodde detta på att jag förlorade min mor och syster och fick en depression efter den perioden. Hos terapeuten fick jag lära mig att känna igen mitt tankemönster och det regelbundna tankeschemat som återkommer i mina tankar. Så att jag i tid kan identifiera det och ifrågasätta tankarna ordentligt!

Har ni redan börjat gå där hos terapeuten? Är hon/han duktig?

Ja, Karinna, vart är du....vad var det för bra tråd du startade?

Nu ska jag sova... Kram och godnatt på er..

Han kommer bara med massa sidoflykter att flytta från stan. Förmodligen vill han träffa henne igen. Tycker han om dig tillräckligt, så stannar han. Släpp honom och gå vidare. Vill inte försöka såra dig med detta, men om han skulle komma tillbaka kan du då välja istället.

God morgon på er! Jag är här, tog lite ledigt från BT igår Så du minns den tråden Sister of the Night, vad kul att du tyckte om den!

www.brollopstorget.se/Forum-1-13/m1801667.html

Samma här, jag är också en sån som har långa reflektionssträckor mellan mina män. Den tiden vill jag inte vara utan, det är på så sätt jag hittar en ny plats i hjärtat för den man och den relation som tagit slut, så att dom inte fyller för mycket space. Och det är först då som jag helt och fullt kan öppna hjärtat för en ny man! Då kan jag både ha med mig det som varit och allt jag lärt mig av det, och samtidigt ta emot allt det nya som väntar med den nya mannen och relationen. Så mår jag allra bäst!

Bra att du gått i KBT, Emm_! Jag tror starkt på kognitiv terapi, ja på ett kognitivt förhållningssätt till livet helt enkelt. Din terapi har gett dig mycket kunskap och den hjälper dig hela vägen, det märker man i det du skriver. Jag tror att du kommer lära dig något av den här perioden, oavsett hur relationen i framtiden kommer att se ut mellan dig och M (jag skriver M som förkortning för Mannen). Mycket av våra rädslor sitter mer i våra tankar än i verkligheten. "Varför genomlida problemen två gånger, det räcker väl med att ta dom när dom kommer?" Det försökte min M hjälpa mig med att säga när jag grubblade för mycket på vår relation, och så har jag tänkt nu under vår paus. Ingen vet ändå vad som väntar i framtiden så då är det bättre att jag med tankarna hjälper mig själv att må bra istället för att må dåligt. Hjärntvätt kan man kalla det, men i positiv bemärkning. Det svåra kommer ändå - det kan man vara säker på!

Och så känner jag väl igen mig i hur du beskriver din relation och din syn på kärleken, Sister of the Night! Kärleken kan utsättas för så många svåra påfrestningar, det är inte alltid lätt att stå kvar och kämpa. Men för mig är det liksom det som är grejen med kärlek - att den innebär både lycka och smärta! Utmaningen är på något sätt att både stå kvar och släppa taget, om ni förstår vad jag menar. Vad vill man ha kvar och vårda och vad behöver man göra sig av med, liksom.

Och så till sist, det som hjälpt mig under den här sommaren: Känslan av sammanhang! Jag har en stark visshet om att det som händer är bra för mig och för honom - för oss! Hur det än blir var det meningen att det skulle hända! Vi behövde stanna upp, det hade gått för fort på alla möjliga plan i våra liv - och vi tappade bort glädjen! Inte bra! Då gäller det att dra i nödbromsen och finna ro i sig själv, först och främst. Sen kan man försöka närma sig varandra och se vad som hänt under tiden man varit på avstånd från varandra. Jag är riktigt nyfiken på hur det ska bli när vi ses igen!

Må så gott, kloka tjejer! BT är ett riktigt systranätverk, som du skrev en gång Sister of the Night !!!

Karinna: Känslan av sammanhang, menar du ödet? Jag VILL tro på ödet...men vet ej om jag gör det. Fast hoppas att det finns ett öde.. Att allt har en mening, för då kan man lättare slappna av. Då är det lättare att "överlåta" problem åt ödet...

Positiv hjärntvätt är toppen! Vilken fin M du har, som stöttat dig så bra! Han verkar vara en fin kille! "Min" berättade om en bok han läst; Alkemisten... Den handlar om kärlek och hade fått honom att tänka just i dessa banor, att allt kanske är förutbestämt, men att vissa människor bara behöver ta en omväg och därför finner kärleken senare i livet. Detta grubblade vi mkt på sist vi sågs, otroligt intressant.

Ja, mkt av våra rädslor sitter i våra tankar! Man kan inte påminna sig om detta nog många gånger!! Har ni läst boken "De tio dummaste misstagen som klyftiga människor gör" av A. Freeman? Den handlar just om 10 vanliga tankefällor! Jag insåg att jag har dom allihop! Kära nån...hihi.... Men mina tankar har alltid varit det största problemet för mig, mitt usla självförtroende och negativa förutfattade meningar...men jag jobbar på det. Det kände jag med min M, att han verkligen hade jobbat med sig själv. Jag gillar såna män som är MEDVETNA om sina problem och kan erkänna dom... Han läser också mkt terapiböcker och har gått hos psykolog när han mådde dåligt. Han är inget psykfall så, men han har haft en hård uppväxt då pappan aldrig velat se honom...trots att han bad honom om att ses många gånger... Pappan lämnade familjen när han föddes och de såg han aldrig mer...

Jo, jag behöver definitivt en lång singelperiod efter ett avslutat förhållande. Jag vill bena ut allt och SE vad jag gjort som varit fel och vilka fel han gjort...Det är viktigt att inte se sig själv som ett offer när det tagit slut, utan se att man själv hade möjligheten att påverka...men att man inte gjorde det av en eller annan orsak. Annars kan man gå runt i flera år och känna sig sviken och bitter...

Nu ska jag ta och laga lite mat! Ha en härlig kväll, tjejer! Kram

Nja, ödet känner jag mig tveksam till. Jag tror snarare att vi till mycket stor del kan påverka våra liv. Känslan av sammanhang handlar mer om att man kan se hur det ena hänger ihop med det andra, att inre känslor och yttre händelser påverkar varandra. Att göra allt vad man kan för det man önskar och sen ha tillit till att det blir som det ska bli, typ... Handlar en hel del om intuition och upplevs av många säkert som flum. Men för mig funkar det!

Jag förstår att du är beredd att ge din M tid och tålamod. Han verkar ha fina egenskaper och alla män som vill jobba med sig själva är guld värda! Och att han har läst Alkemisten tyder på att han vill utvecklas. Härligt att ni kan ha sådana diskussioner! Alkemisten är en av mina husbiblar . Jag läser ofta avsnittet om hur viktigt det är att lyssna på sitt hjärta, men hur svårt det också kan vara för att man är rädd för att bli sårad eller att ens dröm inte ska gå i uppfyllelse. Fin liten berättelse!

Förstår att du längtar efter honom! Använd den här tiden inte bara till att se vad som gick fel, var glad över allt det fina ni har upplevt tillsammans! Såna minnen är ovärderliga, tänk på att du är en sådan som vågar njuta av livet och tänk så många möjligheter det finns att göra det igen!! Allt det som händer just nu är ett steg närmare kärleken i ditt liv - visst är det coolt!

Förresten - alla MÄNNISKOR som vill utvecklas och jobba med sig själva är guld värda, menar jag!

Hej Tjejer!
Har följt denna tråd med intresse. Vilka kloka ord ni har skrivit. Fick lite perspektiv. Nu har jag en fråga.

Ni snackar om att gå från en relation till en annan. Tiden som singel efter det är nödvänlig. Hur ska man "tänka" om man är "nybörjare"?
Jag har aldrig haft en seriös förhållande förrän nu. Jag vill ge oss en chans. Men ibland ploppar det upp en massa tankar som gör mig osäker på mina känslor och framtiden. Hur ska man kunna vara trygg i sig själv? Jag tror att, jag är rädd att en dag, så slutar jag tycka om honom. Och det vill jag inte...