Oj vad mycket ni har hunnit skriva! Kul att läsa hela tråden... och gissa nu om jag först stavade ordet "kul" med två l... alltså kull, det vill säga, k*ull ;) nästan en freudiansk felsägning :)
Vi har fortsatt med barnalstringen igår kväll, men jag kan inte påstå att processen kändes så inspirerande för någon av oss. Har faktiskt aldrig sett ett sådant ointresse från min mans sida ;) och han ville ge upp, men det hela slutfördes enligt planerna och jag kom åt det jag skulle :) Det bör dock tilläggas att några glas vin och en middag på en vietnamiesisk restaurang skapade ingen romantik utan inledningen kändes ganska så mekanisk. När jag nyligen påpekade att mission (impossible? ;)) bör fortsätta även ikväll kunde man se en blandning mellan skräck och förvåning i hans ögon... :)