Någon fler som inte förstått detta med barn? :(
Hej,
Jag undrar bara om det finns fler där ute som inte riktigt förstår detta med barn?
Bland vänner och bekanta känner jag mig alltid så ensam när diskussionen "barn" kommer upp. Och det gör den, ständigt.
"När ska man skaffa barn? (allmänt) När ska ni ha barn? (till både den ena och andre) Varför vill du inte ha barn? (till mig) Vill inte din kille ha barn? (till mig)"
Jag är bara såå less på alla dessa människor, med biologiska klockor som verkar tickar allt fortare, som diskuterar barn hit och dit. Hur orkar de?
Själv känner jag mig alldels för ung, jag vill uppleva massor till, barn intresserar mig inte ett dugg, jag känner inget behov av att skaffa några barn överhuvudtaget.
Men ingen verkar förstå detta. Varken släkt, vänner eller utomstående.
Det måste ju finnas några fler som tänker och känner som jag? Jag kan väl inte vara den ende på jorden som tycker att barn mest verkar vara besvärliga?
Jag lever ett underbart liv med min sambo, vi njuter av livet till fullo. Äter god mat och dricker gott vin, reser bort över en weekend, har intressanta och krävande arbeten, njuter av att bara ha varandra, umgås med våra vänner (där många nu verkar börja bli helt inne på barn) och pysslar på vårt sommarställe och i vår lägenhet. Det här är den bästa tiden i mitt liv!!
Jag villa aldrig att detta trevlig liv ska ta slut. Jag bara väntar på att mina närmaste vänner ska bli gravida. Poff säger de så har de inte tid med än det ena och än det andra... Bjuder man till fest består gästerna plöstligt av 40% en meter höga varelser som krälar omkring, tjuter eller springer runt. Föräldrarna springer efter eller de som lyckas sitta kvar flackar sökande med blicken (för att ha koll på sitt barn)när man diskuterar något, och lyssnar inte alls på vad man säger. Allt utom barnet är ointressant.
Självklart är inte alla föräldrar så, men tyvärr alltför många vad jag erfarit hittills.
Jag var på en fest nyss, där hälften var gravida, restan hade barn som krälade omkring, och ett fåtal kom med sitt bästa partyhumör. Så jag vet vad jag talar om..
Jag förstår inte varför man inte kan gå på fest och ha kul, lämna barnen hemma och njuta av vuxnas sällskap bara för en kväll. Är barnen det enda man bryr sig om?
Ja, ja...jag var bara tvungen att skriva av mig lite.. jag är bara urless på barnprat, tråkiga föräldrar, skrikande och ouppfostarde ungar och ja....att ingen känner som mig, inte ens min sambo.
Men han förstår mig i alla fall, och har accepterat att jag inte vill ha barn.
Hoppas någon där ute känner likadant som mig.
är det DEN nivån?? Jösses amalia!