Någon fler som inte förstått detta med barn? :(

Modestie: Okej, jag har kanske misstolkat dig men i dina inlägg känns det som att du tycker att vi som inte vill ha barn gör FEL...

Hur som helst... Vad som behövs är kanske lite mer förståelse åt alla håll? Jag respekterar och accepterar barn men väljer själv om jag vill umgås med dem...precis som jag gör med ALLA andra människor.

(Sedan ÄR det så att barn i större procent än vuxna ÄR högljudda och kräver mer. Det ligger liksom i naturen ;) och det är inget fel med det...men det betyder ju inte att man måste tycka det är skoj eller? Jag undviker alltså gärna t.ex restauranger med mycket barnfamiljer lika mycket som andra undviker restauranger med rökare...innan det nu blev förbjudet;). Jag undviker ÄVEN att umgås med vuxna som irriterar mig ;))

Och du Ellte, det är ju helt konstigt att säga att jorden är överbefolkad, har du kikat på mer befolkningsstatistik någngång? Då ser du att i stora delar av världen, även Sverige, finns det stort geografiskt utrymme, men i de delar av världen där man har många barn finns ofta dåligt med resurser, DET är problemet. Jordens resurser är fördelade snett, det handlar inte om överbefolkning, men jordens resurser kan räcka till alla om man anpassar den till folkmängden.

Men i nuläget är du och jag långt mer tärande på jordens resurser än 1000-tals fattiga barn som knappat tär alls. Bara en passus innan jag jobbar vidare innan jag exploderar

Just ja...men du då kanske vi helt enkelt ska låta bli att skaffa fler tärande västmänniskor så att det blir resurser över åt de tusen svältande barnen :? eller? ;)

Nepp, vi ska dela med oss

Peace alla

Peace! Och lunch! :D

Måste faktiskt sticka ut hakan och hålla med Filippa... Jag vill heller aldrig någonsin ha barn. Mina syskon skaffar barn och jag måste vara barnvakt ofta trots att jag egentligen inte alls vill. När man skaffar hund förväntas man kunna ta hand om den själv och man prackar inte på den på andra eller förväntar sig att alla tycker om hundar eller vill ha dem för nära. Med barn är det tydligen annorlunda, och att inte bli galen av förtjusning när folk blir gravida är tydligen tabu. Man kan ha med sig barn överallt och behöver inte skämmas över dem när de skriker och stör fester odyl, men en väluppfostrad, allergifri hund går inte för sej. Det tycker jag är konstigt. Det finns inget så irriterande som barnskrik var man än är, att tvingas lyssna på det i timtal på tåget osv och på caféer, i kyrkan osv. Det är klart att barn måste få skrika, men kan man inte gå ut med dem då?
Nu retade jag säkert upp rätt många här, ursäkta. Jag ville bara visa Filippa att det finns fler än hon i rymden som inte vill ha barn.

Runawaybride:
Kunde inte sagt det bättre själv ;)

*räcker upp en tass*

Jag och min pojkvän vill inte heller ha barn.

jocelyn:

Nu var det länge sedan jag kollade in tråden (jag skrev ett inlägg på sidan 2 som du svarade på).

Javisst har du rätt att fast man tror att man är förstående så är man så inskränkt att man inte ser åt vilket håll man tänker. Jag skrev utifrån mig själv med mina drömmar och mål. För mig så är det viktigt att skaffa barn även om jag väntade många år innan jag kände mig mogen. Men det är nog så för att det är vårt sätt att föröka oss människor och överleva.

Men det är ju bara instinkt som lever kvar hos oss och det behövs inte längre. Jorden är ju överbefolkad så egentligen måste vi lära oss att tänka i andra banor.

Att göra något meningsfyllt här i livet det vet man bara själv vad som är viktigt.

Visst kan livet vara 100% komplett om man t.ex. skaffar en hund, bil, hus eller ett nytt jobb! Och att våga följa en dröm man länge haft... - vem vill inte det?

Ah, har nu scrollat tbx till sid 2 och ...

Självklart har man rätt till sin "egen" dröm! För väldigt många är det familj och barn, men alternativen är inte så pjåkiga de heller :)
Jag är inte emot barn för själv vill jag adoptera, men jag känner igen mig i att inte längta efter biologiska barn. Det var så jag menade.

Jag slutade skriva i tråden pga den obehagliga stämning som utvecklades. Jag tror inte vi behöver vara så hårda mot våra medsystrar - eller oss själva.

Här har du en till. Jag är inte speciellt förtjust i barn. Tycker mest de är jobbiga och frågvisa så jag känner inte heller den där lusten till att få barn. Som tur är tycker min man likadant. Fast ibland är jag rädd för att ångra mig när jag blir äldre.

Jag undviker också att gå till affärer, om jag måste ha med mig min 4-åring...tycker det är jobbigt att hålla koll hela tiden

Jag tror att Modestie menar att folk självklart ska välja själva om de vill ha barn eller inte, men att man inte behöver klaga på barnen, som personer.

Som sagt; vuxna beter sig mycket värre än vad barn gör. Super, slåss, våldtar och mördar varandra tex. Det är också ganska jobbigt...

Runnawaybride:
Jo, man kan gå ut om barn beter sig illa, det hade nog jag gjort.
Men inte om vi var på ett tåg

*viftar högt och länge med båda händerna i luften* Här är en till! Ända sedan jag själv var liten, har jag inte velat ha barn. Även jag upplever att det är ett problem att få höra "Oj, har ni varit ihop i fem år? När kommer barnen, då?". Kanske det är dags att det här ämnet uppmärksammas mer, det känns ju nästan tabu att förklara som det är; "Aldrig, vi vill inte ha barn någonsin".

Filippa:

TACK, TACK, TACK för ditt inlägg! Jag känner precis likadant! Tyvärr är det många som inte accepterar detta, utan pikar en gång på gång angående barn, "du kommer snart med en vagn du med", "du ska se, snart är du också gravid", "nog är du väl lite sugen", "nu när ni gift er så är ju nästa steg barn"...

Men det vill jag inte, inte nu! Har precis varit på bröllopsresa till Indien och sett vilken stor del av världen jag ännu inte sett, håller på att utveckla mitt företag och livet leker!

Jag blev bara så glad att se att så många fler tänker som mig, nog för att man säkert kommer att ändra sig.

Jag har inte läst hela tråden men jag slänger in ett inlägg ändå! När jag var yngre (nu är jag 35) var jag helt säker på att jag inte ville ha barn. Jag tyckte väldigt mycket om barn, var gärna barnvakt osv., men egna? Nej tack. Så blev jag helt oplanerat gravid när jag var 24. Hade precis gjort slut med barnets pappa när jag fick beskedet. Inget drömläge alltså. Men från den stunden då läkaren sa att jag var gravid kände jag att detta barn vill jag ha! Har inte ångrat en sekund trots att pappan aldrig ens träffat pojken.
Nu är jag lyckligt gift och har förutom min stora fina tioåring en liten ettåring.
Så man kan ändra sig.
GOD JUL!!!!

MrsLindgren

Javisst, du kan ändra dig vilken dag som helst, och känna, nej, jag ville ju inte ha barn egentligen.

Vad jag inte förstår är varför folk är tvungen att påpeka för dem som inte vill ha barn att de kan ändra sig? Varför vill de trycka ner dem, påstå att de är mindre vetande. Jag tycker personer som gör så är så otroligt otrevliga. Sen om man påpekar att de kan ändra sig, och ångra sina barn, då är det ett angrepp mot dem. Hycklare är de.

Chokladtårtan:

Jag tycker inte att ngn är mindre vetande för att man inte vill ha barn, det är ju upp till var och en. Bara man själv är lycklig, så.
Det är bara det att om du plötsligt vid kanske 40 års ålder ångrar att du inte skaffade barn så kan det vara försent.
Men om jag sårade någon så ber jag om ursäkt!

Så det är bättre att skaffa barn innan det är försent _för säkerhets skull_? Trots att man inte är intresserad av barn :? Trots att man inte har ett liv där barn passar in? Trots att man inte kan svära på att man kommer att lägga all sin energi och uppmärksamhet på dem? Det låter helt vansinnigt!

Tydligen skulle jag inte ha "lagt mig i" denna diskussion. Självklart ska ingen skaffa barn bara för att inte ångra sig sedan.