Någon fler som inte förstått detta med barn? :(

Jag och min sambo har i nuläget ingen längtan efter barn... det kan väl i och för sig komma om några år, vi är ju "bara" 25...
Ibland kan jag tycka att det är mysigt med barn (ca 1% av alla barn verkar mysiga i mina ögon) men när jag börjar fundera på vad det innebär: vara gravid och må dåligt i 9 månader, förlossning(!!!!), sömnlösa nätter, lämna/hämta på dagis, barnet blir sjukt, mobbad i skolan, har 12 år äldre pojkvän, kommer hem full, bor hemma i 18-20 år....
Hela livet kretsar runt barnet. Det finns så mycket annat jag vill lägga min energi på.
Ibland kan jag vilja ha barn för att någon ska hälsa på mig när jag blir gammal, men:
* vem är det som säger att mina barn kommer att hälsa på mig så ofta som jag vill?
* Jag kan skaffa vänner istället så slipper jag vara ensam.

Jag tycker att framför allt tjejer har svårt att förstå att man inte vill ha barn. Är det en så stark instinkt hos de flesta, eller är det någon man "ska" göra?

Vilken befriande och bra tråd! Skönt att höra att det finns fler som väljer alternativ! Jag är såååååå less på alla "när ska ni skaffa smått då?" , menande blickar på ens mage varpå man får panik och måste träna hysteriskt för att den ska vara platt så att ingen får för sig att "där kanske är nåt på gång!". Det är så man vill spy åt det. Sen när blev det ok att gräva i folks privatliv?

Det är väl upp till var och en om man vill skaffa barn eller ej! Inte tusan går man runt o petar på gamla gubbar i släkten och säger "jaså, har du börjat få prostataproblem än" med jollrig röst... Nä precis.

Barn ska man vilja ha, det är det största miraklet i världen, man är ingen RIKTIG kvinna utan barn, man kan inte förstå hur det är, man är inte en hel människa innan man har barn osv osv osv. Fördomarna är skrämmande många.

Inte konstigt att man inte törs säga till folk att man inte vill ha barn. Om man säger det förutsätts det att man inte KAN få barn. Då är det synd om en. Om man valt bort barn är det synd om en eftersom man är så "dum" och inte begriper bättre. Och om man , som jag själv, gärna vill adoptera ett barn i framtiden....då är man också dum som "inte tänkt igenom det ordentligt".

Ursäkta utspelet men folk borde verkligen lära sig att respektera andra!

Ja du Filippa. Jag är 40 år och har inga barn. Har aldrig varit intresserad tycker barn är överreklamerat. Jag har fått utstå så mycket oförskämdheter från min omgivning angående detta. Jag har stått på mig. Min väninna var inte heller intresserad men blev "tvingad" av sin sambo. Hon fick tvillingar. Det är hemskt att höra henne prata om att hon ångrar sig men är nu fast i "barnträsket".
Det måste väl också i himmelens namn finnas något annat att tala om än barn på tex fester eller andra sammankomster.
Folk står inte ut med att jag inte har följt med strömmen då jag anses som onormal. Jättebra att du startat denna tråd så jag kan skriva av mig.

Oj!
Finns det fler? Det kan man inte tro när man hör alla utgå från att man en dag minsann kommer att skaffa barn!

Ja, visst. Det kanske jag kommer att göra. Men det kan gärna få fortsätta att vara min ensak och mitt beslut!

Värst är det när folk ska "prata förstånd" med en, och liksom "förklara" att jag kommer att bli såååååå sugen såååååå.
Fortfarande:
Ja, visst. Kanske det kanske.
Men snälla, sluta rota, tack! Jag ifrågasätter aldrig varför folk skaffar sina små, så låt mig sköta mitt, thank you very much.

Vill med detta säga att jag fullt ut förstår TS med flera!

Måste vara jobbigt och irriterande när folk frågar en hela tiden så där. Har du/ni förklarat hur ni känner inför det?

Jag har en dotter och kan för allt i världen inte tänka mig ett liv utan henne och hur bra man en tyckte om sitt liv innan, så har det blivit 100 gånger bättre nu. Men det är VI och det är så VI vill leva. Förstår folk som inte vill ha barn. Bara för att de flesta vill ha det, så är det verkligen inte "onaturligt" att inte vilja. Tror en del uppfattar det så. En på jobbet sa precis samma sak som dig. Och jag sa att "Men då ska ni ju inte skaffa barn heller. BAra för att andra gör och tycker det". Han blev så glad och lättad och sa att "Du är den första som reagerar så".

Alla är ju olika, och man ska ju göra vad som känns bäst för en själv. Vem vet? Om fem år kanske ni har två barn och stormtrvis med det?

Sen måste jag oxå säga att både jag och min man träffar kompisar, går ut och festar nån gång utan barn. Så man KAN behålla mycket av sitt "gamla" liv fast man har barn.

Bebbsen 05:

Säkert är det så!
Det ena MÅSTE nog inte utesluta det andra. Jag kan också tänka mig att man, när man skaffat barn, inte ens kan föreställa sig ett liv utan dem! :)

ville bara påpeka att det inte är så konstigt att de som inte väljer att skaffa barn får frågor om varför. Faktum är ju att vi männskor liksom alla andra djur fortplantar oss, alla vill föra vidare sina egna gener och därför är det naturligt att vilja få barn.
Nu råkar det ju vara så att människan lever i ett sådant samhälle att det inte är nödvändigt att alla får barn, men det här behovet finns i många och därför kan det vara lite svårt att förstå hur andra inte kan vilja få barn.
Själv tillhör jag dem som inte kan tänka mig ett liv utan barn, men de som väljer att inte få några har själva valt det, och det måste självklart respekteras. Det är ju hemskt om någon "skaffar" barn utan att vija ha det, stackars barn... och stackars förälder med för den delen.

Miisen:

Ja, din förklaring på fenomenet är säkert riktig. Men oj vad segdraget det kan bli, ändå! Själva tjatandet kan till slut uppfattas som att folk inte respekterar det val som (hittills) gjorts.

Och ja - alla barn borde få födas önskade. Knappast deras fel att de kommit till.

Det är väl egentligen inte att folk frågar om man ska ha barn som är det stora problemet, utan hur de reagerar när man säger att man inte vill. Eller de som frågar varje gång man träffar dem...
Vi har mest diskuterat med kompisar, och fått blandade reaktioner. Allt från "Vill ni inte ha barn så ska ni inte ha barn" till "Va?! Vill ni inte ha barn?! Vem av er är det som inte vill?! Klart ni ska ha barn"
Min enda "tjejbekant" som hävdade att hon inte ville ha barn blev gravid och tydligen överlycklig....