• Filippa

    Någon fler som inte förstått detta med barn? :(

    Hej,

    Jag undrar bara om det finns fler där ute som inte riktigt förstår detta med barn?
    Bland vänner och bekanta känner jag mig alltid så ensam när diskussionen "barn" kommer upp. Och det gör den, ständigt.

    "När ska man skaffa barn? (allmänt) När ska ni ha barn? (till både den ena och andre) Varför vill du inte ha barn? (till mig) Vill inte din kille ha barn? (till mig)"

    Jag är bara såå less på alla dessa människor, med biologiska klockor som verkar tickar allt fortare, som diskuterar barn hit och dit. Hur orkar de?
    Själv känner jag mig alldels för ung, jag vill uppleva massor till, barn intresserar mig inte ett dugg, jag känner inget behov av att skaffa några barn överhuvudtaget.
    Men ingen verkar förstå detta. Varken släkt, vänner eller utomstående.

    Det måste ju finnas några fler som tänker och känner som jag? Jag kan väl inte vara den ende på jorden som tycker att barn mest verkar vara besvärliga?

    Jag lever ett underbart liv med min sambo, vi njuter av livet till fullo. Äter god mat och dricker gott vin, reser bort över en weekend, har intressanta och krävande arbeten, njuter av att bara ha varandra, umgås med våra vänner (där många nu verkar börja bli helt inne på barn) och pysslar på vårt sommarställe och i vår lägenhet. Det här är den bästa tiden i mitt liv!!

    Jag villa aldrig att detta trevlig liv ska ta slut. Jag bara väntar på att mina närmaste vänner ska bli gravida. Poff säger de så har de inte tid med än det ena och än det andra... Bjuder man till fest består gästerna plöstligt av 40% en meter höga varelser som krälar omkring, tjuter eller springer runt. Föräldrarna springer efter eller de som lyckas sitta kvar flackar sökande med blicken (för att ha koll på sitt barn)när man diskuterar något, och lyssnar inte alls på vad man säger. Allt utom barnet är ointressant.
    Självklart är inte alla föräldrar så, men tyvärr alltför många vad jag erfarit hittills.

    Jag var på en fest nyss, där hälften var gravida, restan hade barn som krälade omkring, och ett fåtal kom med sitt bästa partyhumör. Så jag vet vad jag talar om..

    Jag förstår inte varför man inte kan gå på fest och ha kul, lämna barnen hemma och njuta av vuxnas sällskap bara för en kväll. Är barnen det enda man bryr sig om?

    Ja, ja...jag var bara tvungen att skriva av mig lite.. jag är bara urless på barnprat, tråkiga föräldrar, skrikande och ouppfostarde ungar och ja....att ingen känner som mig, inte ens min sambo.
    Men han förstår mig i alla fall, och har accepterat att jag inte vill ha barn.

    Hoppas någon där ute känner likadant som mig.

  • Svar på tråden Någon fler som inte förstått detta med barn? :(
  • Modestie

    Nä anne på grönkulla, jag tror inte alla här tycker illa om barn, men samtidigt blir jag jättearg på de här som uttrycker sig i mitt tycke "otrevligt" gentemot alla barn. Barnen är ju vår framtid och nå´nstans bör väl också ni barnlösa ha intresse av att nå´n t ex tar hand om er på ålderns höst? Det är våra barn som ska ta hand om samhället i framtiden och jag tycker de som skeiver att de blir så störda av våra barn när de är i det offentliga rummet ska tänka till liiiiiite. Okej, barn är ett folk ifrån ett främmande land och svåra att förstå sig på, ofta. Men de är ändå vår framtid och ska ta hand om oss en dag. Så dissa de inte helt, ni som verkar göra det.

  • fru C. fd frk S.

    Jag skulle nog inte vilja klandra barnet som uppför sig illa i det offentliga rummet, jag klandrar föräldrarna - barn behöver faktiskt inte skrika stup i kvarten - i offentliga rum om de har föräldrar som tar sig tid att lyssna på dem innan de börjar ta till med brösttonerna.

    Barn är inga idioter de kan faktiskt resonera de också - man uppfostrar inte ett barn man uppfostrar en individ- jag tycker att de flesta av våra vänner har vettiga ungar, men dse behandlas som tänkande individerav sina föräldrar...

  • Lindalii

    Heja Clobberella och Filippa!! Tycker som er!

    Jag klagar inte på nyfödda, men större barn som illvrålar på affärer!! *ryyyser* Tror det är ett fenomen som blivit allt vanligare. När de fyllt 30 är de bergis stendöva hela bunten! Något ännu värre är att många barn plågar djur under föräldrarnas glada påseende. Varför får de inte lära sig respekt för andra levande? Vem misshandlar och plågar de om 15 år, när deras nuvarande nöje är att jaga fåglar med träpinnar och sparka efter hundar och katter? Förresten har jag sett att i skoaffärer brukar de små liven använda skohornen för att gå loss på inredningen med. Men det är nog bara en del av deras utveckling..

  • E+P

    nennie81:
    Det är så typiskt att man ibland måste väga orden på guldvåg för att det inte skall misstolkas. Suck... Min brorson är 5 år och brukar böna o be pappa om att få åka till Eva o Diddi för att det är så kul att vara hos oss, och när min väninnas 8 mån son är ledsen så tröstar jag honom på det sätt mamman vistat mig funkar. Han ler mot mig så fort han ser mig och det tyder ju inte på att han skulle ogilla mig eller??? Döm inte ut mig baserat på ett par rader jag skrivit att jag så uppenbart ogillar barn, jag började min tråd med att skriva att jag tycker om de barn jag har i min omgivning. Dock känner jag när jag går på stan och barn skriker att sådär skulle jag själv inte vilja ha det i längden, alltså så vill jag inte ha egna barn, Det är en vääääldig skillnad på att passa barn ett par timmer eller över natten mot ett livslångt föräldraskap! Mina vänner lämnar mer än gärna sina barn till mig även om de vet hur jag känner, de har ju sett att barnen trivs med mig.

  • Clobberella

    Modestie: "Ni får gärna tycka att vi gör fel som ser till att livet här på jorden går vidare..."
    För det första: Jag har aldrig påstått att ni som har barn gör fel. Du får skaffa precis så många barn du vill, varsågod!
    För det andra: tror du att människan skulle dö ut om inte du skaffade barn? Världen är redan överbefolkad, så jag känner inte som helst plikt att få vår art att överleva.

    "Självfallet måste en hel del barn känna sig ovälkomna i er närhet..."
    Våra bekanta har inte barn, men skulle de skaffa barn, så kommer vi naturligtvis att vara vänliga mot dem, även om vi kanske inte kommer att spendera timmar på att leka med dem.

    "För det skrivs här om barn som skriker på bussen, i affären etc. Sa de inte vara välkomna där heller för att de stör eller eller vadå?"

    Jag kan inte bestämma var barn får och inte får vara, men jag tycker det är jobbigt med barn som skriker, hundar som skäller, pensionärer före mig i kön när jag har bråttom...
    det betyder inte att ingen annan än jag ska få gå utanför dörren, utan bara att jag inte älskar alla i hela världen hur de än beter sig. Jag tycker att det är ganska mänskligt.

  • Clobberella

    Lindalii: tack för ditt stöd!

  • Clobberella

    Vill bara tillägga att det finns barn som är jättemysiga och söta, men det är ju inte dem man lägger märke till i en folksamling.
    Vi kommer att välkomna eventuella syskonbarn och kompisbarn i vårt hem, men när det gäller barn i allmänhet så är det inget som intresserar mig.

  • Modestie

    Clobberella, klart man irriterar sig på den som tränger sig före i ön, oavsett ålder, eller...? 'Är det mer acceptabelt med en 30-åring än en pensionär eller vad menar du? För den skull ogillar du alltså alla pensionärer då? Tänk då på att du själv förhoppningsvis (?) en dag blir pensionär. Vilket öde, va, tänk vad bra att du iaf säkerligen då kommer ogilla alla som nu är i din egen ålder *ironisk* en del tycks ha behov av att framhäva sig själva och sitt eget val som det absolut "bästa"

    Jag tycker hela inlägget borde döpas om till "Fler som inte förstår sig på folk?" isådanafall

    Jag tycker man kan ha en lite mer respektabel ton, man behöver väl inte skriva att man får rysningar odyl när man ser barn man tycker inte uppför sig som vuxna. Hur ska föräldrar tolka det då? Barn är väl inga dockor man kan styra hur som helst. Men ibland kan man måsta ta med dem till affären trots att de är hungriga eller trötta, that´s life. Herre jösses, är ni själva glada jämt eller vadå? Jag tror inte ett spår på att ni varit eller är glada jämt.

    Men självfallet vet inte en 3-åring än att omgivningen hyser agg om man visar att man är ledsen.

    Sedan finns det naturligtvis barn vars föräldrar inte stoppar dem om de går lös på inredningen, men det är ju föräldrarna som då är trötta eller "slappa", men på samma sätt finns det 30-åringar som går lös på samma sätt och för den skull hyser inte jag agg mot alla personer i den åldern och påstår alla de vara omöjliga människor

Svar på tråden Någon fler som inte förstått detta med barn? :(