Någon fler som inte förstått detta med barn? :(

Och du Clobberella, jorden är knappast på väg att överbefolkas, men visst, vi kan ju lägga ner barnafödandet i norden så du får lugn och ro, kan du flytta till tredje världen när du blir en jobbig pensionär som tränger sig före i kön

Ni behöver inte skaffa barn och inte förstå varför man skaffar barn, men tydliggör när barn inte är välkomna hem till er etc så slipper ni ägna er dyrbara tid till att ondgöra er över de små liven.

Modestie Nej jag tycker inte illa om alla pensionärer, och jag tycker heller inte illa om alla barn.
Den här tråden är till för folk som inte känner behov av att skaffa barn, och därför är jag här.
Jag tycker inte illa om barn som skriker när de slagit sig, eller spädbarn som skriker. Däremot får jag huvudvärk av det, men inte ens du kan väl klandra mig för det?
Det jag tycker illa om är barn som skriker för att de inte får som de vill.
Dessutom känner jag mig inte bekväm med barn, och vet inte riktigt hur jag ska umgås med dem.
När jag sitter på en buss och är åksjuk så tycker jag att det är jobbigt om någon skriker, barn, pensionär, tonåring... det spelar ingen roll vem det är, men i 9 fall av 10 så ÄR det ett barn, och det är en av anledningarna till att jag har svårt för barn.
Hade jag blivit biten av 12 hundar så hade jag förmodligen haft svårt för alla hundar, trots att de flesta inte alls vill bita mig.
Kan vi inte bara komma överens om att det finns olika inställningar till barn, och vill man inte ha dem så behöver man inte?!

Clobberella:

Nja, jag tycker det som är knepigt med er som tror att ni har en negativ inställning till "jobbiga barn" och så är det inte mer med det är att ni bara förvärrar saken, faktiskt.

Särskilt som nybliven förälder är det asjobbigt med alla blickar man får om bebisen tex gallskriker på bussen. För man vet PRECIS hur intolerant man kan vara när man är helt utan erfarenhet Och samma sak om en trotsig treåring kastar sig i golvet på affärern och utövar ett maktspel för att få godis, den som är van, VET att det är den nivå ett barn har när det är trotsigt, MEN när då "hippa" människor ställer sig brevid och suckar, blänger surt och oförtående, då blir jag förbaskad. Men många andra blir stressade. Det slutade jag dock med när min son blev 2. 2 års terror var det. Inte ifrån sonen främst, utan blängande människor och då blir man stressade, vilket barnet märker och då skriks det bara mer. Nu blänger jag surt tillbaka.

Det är det här som retar mig. Om jag idag ser ett barn som kastar sig ner i affären och en kallsvettig förälder som ängsligt tittar sig omkring och förtvivlat kämopar, då LER JAG förstående och ofta ler föräldern tillbaka -i samförstånd, been there, done that, ingen fara, jag vet hur det är"

Och jag går där ifrpn förvissad om att föräldern troligen är liiite lugnare

Varför är ni så arga? Jag håller med alla... *garv* Visst kan man inte kräva att alla ska uppföra sig som man själv vill...men det innebär väl inte att man måste älska hur alla beter sig? Det betyder ju inte heller att man inte kan uppföra sig själv?

Bara för att jag tycker det är jobbigt med folk (barn eller vuxna) som skriker och gapar och KRÄVER all uppmärksamhet betyder inte det att jag suckar och gnäller på dem. Däremot tycker jag ju att det är jobbigt inuti och tja, kanske försöker undvika sådana situationer framöver. (Typ, varför jobba på lågstadiet när man kan jobba på kontor ;))

Bara för att jag tycker det är tråkigt med föräldrar som tappar allt intresse för att prata om något annat än sina barn så betyder ju inte det att jag fräser åt dem eller ignorerar dem. Dock lär man ju sig efter ett tag vilka det är roligt att umgås med och inte och välja sitt umgänge får man väl? ;)

Slutligen... Det här tjafset om att det är FEL att skaffa barn eller FEL att inte skaffa barn...det är ju bara nån slags prestigeskitsnack. Varför överhuvudtaget försöka övertala någon annan i en såpass viktig fråga? Visst, har man barn vill man väl berätta hur fint man tycker det är men nån måtta får det ju vara. Eller är det bara jag som är dum? Jodå, världen är överbefolkad och jodå det finns färre svenskar än vad som kommer behövas framöver. Det finns ju flera lösningar på frågan och jag tror INTE att en av dem är att tvinga alla som inte är intresserade av egna barn att skaffa ändå eller att straffa dem som är barnlösa, lika lite som det är rätt att begränsa barnafödandet som det gjorts i t.ex Kina...

Tja..bara några tankar i den otroligt hätska stämningen här...

Vad vill du egentligen? Att jag ska säga "ÅÅååh så mysigt det är med alla dessa barnvagnar i julträngseln, och skrikande ungar överallt"?!
Sorry, men jag tycker inte det. Finns inte så mycket du kan göra åt saken, så jag tror jag lämnar den här diskusionen nu.

Men Ellte: Jag har då inte försökt överatala om någon att skaffa barn. Men jag är övertygad om att vi även i Sverige kommer behöva arbetskraft i framtiden. Men jag blir förbaskad när man försöker nedvärdera barn. Varför skaffa man hund, varför skaffa man barni grunden? För att man har mycket kärlek att ge, för att berika sitt liv med ytterligare personer att ta hand om etc,s kriver man ett inlägg om att man inte förstår varför folk skaffar barn kan man väl tåla svar? Men att nedvärdera invandrare för att de är si eller så, är för höggjudda odyl eller göra samma sak med barn som inte kan föra sin talan, det tål jag bara inte.

Jag är stolt över mina barn och om någon vill prata om annat än barn så blir jag glad Men tyvärr finns det ju fördomar även om föräldrar


Nåja.

Mitt inlägg var till Modestie

Clobberella: Du kan tydligen inte stå för varför du måste klargöra för alla föräldrar att du inte tål barn som är beroende av sin barnvagn för då blir du störd? Samma sak med folk i rullstol antar jag. Tur för dig att du kan gå.

Det skulle bara vara intressant för mig att veta varför du har behov av att skriva att barn i din närhet är jobbiga för dig, bara allmänt behov av att skriftligt bearbeta dina känslor eller vadå?

Vem är det för övrigt som har skrivit att de inte kan förstå varför folk skaffar barn? Det inlägget måste jag har missat, för det ända jag har sett är inlägg om varför de själva inte vill ha barn.

Modestie, igen: den här tråden är till för folk som inte vill ha barn, så därför tycker jag inte att det är konstigt att jag, som inte vill ha barn, skriver i tråden.

Nu tänker jag däremot lämna tråden, efter som jag har fått lära mig att jag är en hemsk människa eftersom barn, och en del andra saker, irriterar mig.