Någon fler som inte förstått detta med barn? :(

jag håller med dig till fullo. Min bästa vän sen flera år tillbaks fick ett barn i augusti..jag vet nog allt om det där barnet, vi kan inte träffas utan att det är med. Vi kan inte prata om något annat. Vi kan inte shoppa eller gå ut tillsammans..jag längtar då inte heller efter barn.

Vad bra att du vet vad du vill. Varför är det så konstigt att folk frågar? Det är väl som med allt annat. Det man undrar över frågar man.
Det måste vara ett litet känsligt ämne för dig. Varför kan du inte bara säga att du inte är intresserad av att skaffa barn just nu.

Kanske ska tillägga att jag själv är nybliven mamma OCH hade inte heller någon som heslt förståelse för kompisarna som hann skaffa barn innan mig.

MEN en av dina frågor kan jag besvara. Ja, ens barn är allt för en! Tråkigt att höra att du inte kan ha lika kul på en fest med barn. De kan ju vara riktiga små pajaser :)

OCH en sista sak. Du gör helt rätt i att njuta för fullt av livet!!! hoppas att du inte lyckas övertala att skaffa barn FÖR att skaffa barn när man inte känner sig redo är absolut inte att rekomendera. jag har inte slutat leva för att vi skaffat barn utan njuter om möjligt ännu mer av livets goda.
MEN idag får lillkillen följa med, både på resor och fest.

Lycka till OCH håller med din om att det är svårt att få en förälders fulla uppmärksamhet MEN jag lovar dig. Vi lyssnar, även om vi inte lyckats fästa blicken på dig när du pratar ;)

Jag förstår dig precis... Nu vet jag inte hur gammal du är och jag naturligtvis bara prata ur egen synvinkel. Jag är 36 år och känner precis som du. Jag har aldrig längtat efter barn eller ens varit speciellt förtjust i dem. Däremot har jag kommit till en punkt i livet (biologist sett) där det verkligen är dags att bestämma sig. Ska vi eller skall vi inte ha barn överhuvudtaget? Det flesta, dock inte alla, kommer fram till att man inte kan se sig 20 år fram i tiden utan barn. Så har det varit för oss. Jag längar inte efter barn men jag tror att jag kommer ångra mig om jag inte skaffar barn. Sagt och gjort så väntar jag och min man barn nu och det känns faktiskt jättespännande. Det låter kanske konsigt att man skaffar barn utan att längta efter det, men tanken har vuxit i och med det medvetna valet och jag ångrar mig inte alls nu. Självklart grubblar jag då och då men livet förändras och även vår syn på den.

/M

Jag har ofta kikat in här för att läsa om andras erfarenheter, tips o bröllopshistorier. Jag har hittills inte känt det nödvändigt att logga in för att svara på något inlägg. Förrän NU! Jag vill bara säga att jag håller med Filippa SÅ mycket. Tjatet om barn är FRUKTANSVÄRT. Minst lika hemskt är de föräldrar (oftast mammor) som totalt förlorat sig själva sen de fick barn. Jag förstår att det är en stor händelse att bli mamma, men försök att ibland tänka på att alla är inte lika intresserade av att höra hur många gånger barnet har skitit/rapat/kräkts. Det är ju tyvärr det som diskussionerna ofta handlar om......

Filippa, jag har samma tankar som du. Jag är 33, gift sedan ett halvår och har ett riktigt bra liv - med min make - utan barn. Jag längtar inter efter barn. Det enda orsaken till att jag skulle skaffa barn skulle vara att jag kanske skulle ångra mig annars. Men tänk om man ångrar sig om man skaffat barn? Man kan ju inte stoppa tillbaka ungen igen!

Det är så dyrt med barn! Jag uppskattar verkligen att kunna resa och gå ut äta utan besvär.

Jag håller med Maxi. Jag är 33 och har heller aldrig någonsin längtat efter barn och tycker heller inte att de är speciellt intressanta. MEN, som Maxi skriver har jag ändå svårt att se mig om 10 el 20 år utan barn. Jag vill någonstans ändå gärna ha en familj. Jag tror faktiskt inte att man ångrar sig om man väl skaffat barn, och eftersom min sambo gärna vill ha barn får vi väl skaffa ett och "hoppas på det bästa". Ja, det låter väldigt konstigt men jag tror man hinner "anpassa sig" under tiden man är gravid och eftersom jag vet att jag inte har några problem med relatoiner eller att knyta an till andra människor är jag övertygad om att jag också kommer att älska mina barn, när vi nu skaffar sådana.
Men jag har full förståelse för ditt inlägg!

Jag håller med Filippa helt... Förstår inte varför man alltid ska behöva försvara beslutet att INTE skaffa barn när det är ett MYCKET större beslut att faktiskt göra det.

Skulle någon komma på tanken att fråga en gravid kvinna "Åh varför vill du ha barn? Kommer du verkligen inte ändra dig?" Ne, knappast...men att hålla på att tjata på dem som INTE vill är tydligen helt okej :?

Jag förstår inte heller det där med barn...
Livet har så mycket mer att erbjuda!!!