EnYsterSyster,
Jag lider verkligen med dig. Vi är i helt olika sits, men om det hade skett ngt som gjorde att jag inte skulle kunna genomföra min efterlängtade op, skulle jag må väldigt dåligt.. Givetvis kan man inte klandra honom, han har ju rätt i många av de saker han säger.. Men... Det måste kännas.. Förjävligt rent ur sagt. Det ÄR mkt pengar, och det innebär stora risker.. Ja, vad kan man säga? Jag är ensam, inga barn, ingen man, så det är mitt beslut, och jag kommer också f娨 göra om detta om 10-15 år, och då kommer jag förhoppningsvis ha man och barn. Så jag är ensam nu, och kan besluta för mig själv.. . Stackare.. Jag hoppas innerligt att det ordnar sig, och att han inser att du skulle må så mycket bättre av det (och det tror jag att du skulle, annars hade du aldrigt tagit det så här långt)
Tack för ditt stöd, jag hoppas att det ornar sig! Stora kramar!