Jag har inte såmycket att tillägga som inte redan är sagt. Men jag tror inte att det nödvändigtvis är avundsjuka, även om det såklart händer. Jag tror snarare att det beror på att man känner sig påhoppad eller förlöjligad åt något håll.
Om man planerar ett dyrt bröllop på alla vis och får höra att man i stort sätt idiotförklaras för att man är så sjuk och slösar så mycket pengar kan jag förstå att man hugger tillbaka.
Likadant åt andra hållet. Om man vill ha ett billigare bröllop och det skämtas om att man pysslar med tosrullar kan jag förstå att man hugger tillbaka.
Och speciellt om man får höra att om man inte vill kosta på sitt bröllop så har man nog missat varför man gifter sig???
Det finns inte mycket som intresserar mig mindre än hur mycket andra köper klänning och ring o.s.v. för. Huvudsaken de är nöjda. Om de köper kläder för 1000 eller 1000000 är ointressant för mig.
Jag tror jag sagt det förut i en tråd. Jag var på ett väldigt påkostat och "fint" bröllop och det jag kommer ihåg är att det kändes så känslokallt. Jag undrade verkligen varför de gifte sig då det inte fanns något som helst kärleksfullt mellan brudparet. Och jag har varit på bröllop med papperstallrikar och plastmuggar som jag aldrig glömmer för att det var så kärleksfullt och brudparet fullkomligt strålade av lycka. Jag blir tårögd nu när jag tänker på det
Jag tror att när det känns som avundsjuka kan det ofta bottna i att ena sidan känner sig påhoppad. Eller att de som inte lägger så mycket känner att de som lägger mer skryter.
Jag skulle vilja tillägga en sak också. Det står ibland te.x. "vi har möjlighet att lägga så här mycket". Ja det kanske jag och andra också har men väljer ändå inte att göra det. Jag tycker båda sidor kan tänka på det. Alla som planerar lite mer budgetbröllop kanske inte nödvändigtvis gör det för att de inte har råd med mer, utan de planerar efter hur de vill ha det.
Själv gifter jag mig rikt och är inte direkt fattig själv heller men jag vill inte spendera hans pengar även om det är okej för honom. Så vi har kompromissat och har nog varken ett budget eller påkostat bröllop, men det är precis som vi vill ha det. Även om vi skulle kunna lägga mer pengar så väljer vi att inte göra det. Varken han eller jag ser någon anledning att lägga allt vi har på ett bröllop när vi ändå kan få det som vi vill med mindre pengar. Så jag önskar att man kan tänka på det innan man dömmer. Vem vet hur mycket pengar någon har och vem har rätt att dömma någon för att de gör som inte jag skulle göra.
Kan vi inte alla glädjas åt varandra istället. Jag brukar säga att jag skulle kunna gifta mig i en sopsäck på en parkeringsplats bara jag blir gift med min prins. För det är i grund och botten det det handlar om. Vi blir alla gifta hur vi än gör. Att någon vill göra allt själv och hålla proset nere behöver inte betyda att den inte har råd med mer. Och om den inte har råd med mer så är det deras ensak, ingen annans.
Pengar har aldrig imponerat på mig så en ring med en stor sten som kostat en halv årslön säger mig ingenting. Mer än att "jaha, sådan smak har hon". Precis så ser jag det, alla har olika smak. Båda våra förlovningsringar och vigselringar har kostat oss ca. 2000 tillsammans. Och då har vi köpt de ringar vi vill ha. Vi har inte letat billigt eftersom vi inte behöver det, men det är de ringar vi fallit för. Jag tittade på diamantringar som kostade betydligt mer men det är helt enkelt inte min smak. Lika lite som jag skulle sätta på mig löshår bara för att se ut som en brud bör se ut med långa lockar.
Önskar er alla en trevlig andra advent, oacsett hur mycket eller lite ni vill lägga på ert bröllop