Varför väcker en dyr förlovningsring så starka känslor?

Men jisses säger jag bara...

Passionsblomman:
All heder åt dig för att du försökte, men man når inte alltid hela vägen fram.
Iaf inte om den man pratar med väljer att inte lyssna.

Jag ska inte försvara passionsblomman - och inte förringa dig själv eller dina åsikter heller.

Men andas - ta en paus - gå ifrån datorn och kom tillbaka och läs igen.
För jag ser inte samma saker som du ser i diskussionen som du och blomman hamnat i.

Det vore synd om du försvinner för ett missförstånd /misstolknings skull. 

Jag sa att man kan. Jag sa inte att vi skulle.

TS undrar varför dyra förlovningsringar väcker så starka känslor. Jag har själv inga såna starka känslor och har inte heller sett så många hos andra, men liksom Passionsblomman läser jag heller inte ringtrådar särskilt ofta eftersom jag inte är så intresserad, så de kanske finns.

I mina två inlägg spekulerade jag om anledningar till att det kan bli upprörda känslor i såna diskussioner. Som jag sa i det första inlägget bryr jag mig personligen väldigt lite om vad andra gör med sina pengar.

Men en tanke som slog mig var att det kanske för en del kan verka stötande att lägga så mycket pengar på ett föremål, samtidigt som så många människor inte har mat för dagen. Och så drog jag paralleller till en diskussion som fanns för några år sedan om dyra handväskor och hur obscent en del tyckte det var att bära omkring på en sån, och hur det sen blev en motdiskussion om varför det bara var kvinnors lyxkonsumtion som ansågs stötande.

Det här var alltså lite tankar jag hade om en hypotetisk anledning till att hypotetiska personer (som jag själv inte riktigt har träffat på) blir upprörda över att andra köper dyra ringar.

Det betyder inte att jag tycker att alla som köper dyra förlovningsringar har ett särskilt ansvar att hjälpa andra. (Inte mer än vad vi alla har moraliskt ansvar att hjälpa andra.)

<observera att resten av inlägget inte riktar sig specifikt till Anonym trots att jag citerat henom i början)

Med tanke på hur lätt det verkar vara att hitta eller tolka in saker i andras inlägg som man kan bli upprörd över tror jag vi är ytterligare en förklaring till eventuella uppskruvade diskussioner på spåren.

Det ÄR tydligen känsligt när pengar är inblandade... :-P

Jag tycker det intressantaste som kommit upp i den här diskussionen är åsikten om att man inte har ett moraliskt ansvar bara för att man väljer att köpa en dyr ring. Vem har det då? Har någon annan som inte handlar diamanter ansvar för att se till att gruvarbetarna får schyssta villkor?

Vad jag däremot kan hålla med om är att det inte är ett svar på TS fråga! Så av den anledningen kan jag tänka mig att lämna den diskussionen därhän...

Tror att du är något på spåren..

 

Jag har hängt här rätt länge, och med undantag för den tråden som var förra veckan om försäkringar på ringar så har jag aldrig sett något som skulle tyda på att det "sticker i ögonen" att någon har en dyr förlovningsring. Jag hänger i och för sig inte så mycket i ringtrådarna, men de jag hänger i kryllar ju av enstensringar. Och alla bara o-ar och a-ar, jag förstår inte vart man har fått den här uppfattningen ifrån?

Paj? Än så länge har jag inte kastat något-jag tyckte det var kul att se ett nytt nick härinne-forumet tenderar att vara lite dött av och till. Men den här sortens personliga omdömen hade jag väl kanske inte väntat mig, baserat på helt allmänna uttalanden i fråga om svenskens tendenser att ta till sig-eller inte ta till sig traditioner.

Du ser att du här helt frångår diskussionens ämne och går på min person och mina egenskaper va? Jag hade uppskattat sakliga argument och vidareutvecklade tankegångar i ämnet.

Jag kan inte annat än dra slutsatsen att du har mycket svårt att skilja på sakargument och personligt riktade angrepp. Det var tråkigt-det kan vara så givande med ett utbyte av tankar och åsikter. Men, vill man bara presentera sina egna och ser andras frågeställningar som kränkningar eller pajkastning, tja då är det svårt. Det absolut enda jag egentligen sagt riktat till dig, är "det här håller jag inte med om". Om det är en kränkning i din värld, så kommer du att få det oerhört jobbigt därute, så då får jag väl passa på att skicka med dig ett "lycka till" själv. Det kommer du att behöva.

Om andan skulle falla på, så tycker jag nog att du vid tillfälle borde läsa om allt detta igen-och om du då hittar vett nog att skämmas en aning, så går det bra att be mig om ursäkt för dina orättvisa slutsatser och etiketter gällande min person. isåfall drar jag gärna ett streck. Fram till dess är det du själv som står för både yxor, handskar och pajer. Själv har jag inga som helst avsikter att strida, och jag tänker inte tillåta dig att dra mig med i det du sysslar med.

Jag vet inte vad jag ska säga. Synd på en intressant tråd att det slutar såhär. Jag har läst igenom allting och jag ser inte alls samma saker som stormhelen. Jag tar ingens parti men jag kan bara säga som opartisk att jag ser inget fel i det passionsblomma skriver. Men det är ju så det är med det skrivna språket. Man kan tolka det lika bra som djävulen läser bibeln. Nu säger jag inte att någon gjort det, utan bara att vi alla läser olika saker. Om man bara faktiskt läser det som skrivs utan att tolka in något eller analysera, bara läser vad som står, så borde det inte kunna bli såhär.

 

Men det är väl som i verkliga livet. Det är ju inte helt ovanligt att folk hör saker som inte sagts. Vilket är synd.

Stormhelen stormade ut. Undra om det är så hon fått sitt namn? Tyckte hon var mer som en tornado iofs. 

Det bestämmer vi väl som vill fortsätta vara kvar och prata. Jag ser gärna vidare funderingar och svar på de tankar jag försökt formulera.
Det ÄR intressant hur vi i olika kulturer ser på olika saker. Och att fundera över vad för historia och bakgrund som kan ligga till grund för det synsätt som känns "allmänt " i ett land. Eller i en grupp, på en ort eller vad det nu är. Fr under livets gång så har jag stött på ganska olika synsätt och kulturer även inom grupper i samma land eller stad. Det kan ibland handla mer om klasstillhörighet än nationalitet tillexempel.

Om någon kommer hit utifrån och undrar "varför reagerar ni så starkt på det här?" och om ens egna fråga är "gör vi?", så är det ju jätteintressant att tänka lite runt om och isåfall varför. Jag har funderat i flera dagar och jag undrar som sagt vad som givit sanningarna om hur vi är och vem som bestämt det? Och hur det kommer sig att vi gärna själva talar om oss och hur vi är-men samtidigt inte verkar inkuldera oss själva som personer i vårt eget generella omdöme om vårt folks enegheter. För, inte tycker vi att just VI är mellanmjölkigt lagom, ängsligt likadana och jantemässiga, avundsjuka och stela? Eller?

Oj jättediskussion här. Inte läst den utan svarar på på TS.

Jag hänger uteslutande i ring-trådar hehe. De och "riktiga brudar visar sina bröllopsklänningar" är de enda värda att läsa i mina ögon på BT. Utöver tråden nyligen om försäkring av ringar tycker jag dock inte att det blir dålig stämning/skitsnack när ngn visar upp stor sten utan mer att det brukar mötas med hurrop :) Känner alltså inte igen mig i TS. Sen i ärlighetens namn så är det sällan folk har stenar på 3 C utan det är som mest 1,5 C som visas upp. Det tänker jag mig har att göra med svensk smak i allmänhet ( allmänt sparsmakad, man förväntas inte låna till konsumption på det sättet och få kan punga upp pengarna till 3C) och vi i målgruppen  som hänger här på BT kanske generellt sett inte består av svenska bankers i Zürich med miljonlöner ;)

Sen är det ytterligare en diskussion varför vi har den smak vi har...