Varför väcker en dyr förlovningsring så starka känslor?

Jag har inte såmycket att tillägga som inte redan är sagt. Men jag tror inte att det nödvändigtvis är avundsjuka, även om det såklart händer. Jag tror snarare att det beror på att man känner sig påhoppad eller förlöjligad åt något håll.

Om man planerar ett dyrt bröllop på alla vis och får höra att man i stort sätt idiotförklaras för att man är så sjuk och slösar så mycket pengar kan jag förstå att man hugger tillbaka.

Likadant åt andra hållet. Om man vill ha ett billigare bröllop och det skämtas om att man pysslar med tosrullar kan jag förstå att man hugger tillbaka.

Och speciellt om man får höra att om man inte vill kosta på sitt bröllop så har man nog missat varför man gifter sig???

Det finns inte mycket som intresserar mig mindre än hur mycket andra köper klänning och ring o.s.v. för. Huvudsaken de är nöjda. Om de köper kläder för 1000 eller 1000000 är ointressant för mig.

Jag tror jag sagt det förut i en tråd. Jag var på ett väldigt påkostat och "fint" bröllop och det jag kommer ihåg är att det kändes så känslokallt. Jag undrade verkligen varför de gifte sig då det inte fanns något som helst kärleksfullt mellan brudparet. Och jag har varit på bröllop med papperstallrikar och plastmuggar som jag aldrig glömmer för att det var så kärleksfullt och brudparet fullkomligt strålade av lycka. Jag blir tårögd nu när jag tänker på det

Jag tror att när det känns som avundsjuka kan det ofta bottna i att ena sidan känner sig påhoppad. Eller att de som inte lägger så mycket känner att de som lägger mer skryter.

Jag skulle vilja tillägga en sak också. Det står ibland te.x. "vi har möjlighet att lägga så här mycket". Ja det kanske jag och andra också har men väljer ändå inte att göra det. Jag tycker båda sidor kan tänka på det. Alla som planerar lite mer budgetbröllop kanske inte nödvändigtvis gör det för att de inte har råd med mer, utan de planerar efter hur de vill ha det.

Själv gifter jag mig rikt och är inte direkt fattig själv heller men jag vill inte spendera hans pengar även om det är okej för honom. Så vi har kompromissat och har nog varken ett budget eller påkostat bröllop, men det är precis som vi vill ha det. Även om vi skulle kunna lägga mer pengar så väljer vi att inte göra det. Varken han eller jag ser någon anledning att lägga allt vi har på ett bröllop när vi ändå kan få det som vi vill med mindre pengar. Så jag önskar att man kan tänka på det innan man dömmer. Vem vet hur mycket pengar någon har och vem har rätt att dömma någon för att de gör som inte jag skulle göra.

Kan vi inte alla glädjas åt varandra istället. Jag brukar säga att jag skulle kunna gifta mig i en sopsäck på en parkeringsplats bara jag blir gift med min prins. För det är i grund och botten det det handlar om. Vi blir alla gifta hur vi än gör. Att någon vill göra allt själv och hålla proset nere behöver inte betyda att den inte har råd med mer. Och om den inte har råd med mer så är det deras ensak, ingen annans.

Pengar har aldrig imponerat på mig så en ring med en stor sten som kostat en halv årslön säger mig ingenting. Mer än att "jaha, sådan smak har hon". Precis så ser jag det, alla har olika smak. Båda våra förlovningsringar och vigselringar har kostat oss ca. 2000 tillsammans. Och då har vi köpt de ringar vi vill ha. Vi har inte letat billigt eftersom vi inte behöver det, men det är de ringar vi fallit för. Jag tittade på diamantringar som kostade betydligt mer men det är helt enkelt inte min smak. Lika lite som jag skulle sätta på mig löshår bara för att se ut som en brud bör se ut med långa lockar.

Önskar er alla en trevlig andra advent, oacsett hur mycket eller lite ni vill lägga på ert bröllop

I Sverige har vi en kultur där det är fult att skryta om hur bra man är, hur mycket pengar man har o.s.v. När någon berättar om en skitstor förlovningsring för flera hundra tusen som gemene man faktiskt inte har tolkas det som skryt. 

I USA t.ex. har man utrycket "Good for you" och man menar faktiskt det, när någon berättar att de har det bra, tjänar mycket pengar eller har köpt världens största diamantring till förlovningen. Där ingår det i kulturen att man ska "skryta" och framhäva sig själv på ett helt annat sätt än vad som är socialt accepterat i Sverige.

Detta är något vi alla lärt oss från barnsben och något som genomsyrar hela landet mellanmjölkslagom och därför väcker det så mycket känslor att någon berättar att de köp en ring för över hundra tusen. Det finns en anledning till att vårt språk är ett av få som överhuvudtaget har ett ord för fenomenet lagom, det är sånna vi är och förväntas vara.

Jag känner faktiskt inte igen mig ett dugg i din beskrining av hur en svensk är och beskrivningen passar inte in på någon jag känner heller. Så det måste bero på vad man umgås i för kretsar. Mina vänner och släkringar och även ytligare bekanta är inte missunsamma eller avundsjuka. Jag är van att man är glad för varandras skull och säger typ "good for you" fast på svenska OCH menar det.

Däremot förstår jag inte vitsen med att berätta vad man tjänar eller att hetsa upp sig på hur mycket andra spenderar. Och faktum är att ser jag en ring som ser dyr ut eller en märkesväska så tänker jag att det är en kopia som man varit i Turkiet och köpt. Och egentligen är det ju ointressant om det är så eller inte. Huvudsaken ägaren är nöjd

Är det bara i Sverige det är fult att skryta?
Då gillar jag Sverige än mer :)

Det är ju skillnad på att skryta
och att berätta om något man har eller har gjort som man med glädje vill dela med sig av till någon annan.
Och det är ju skillnad på äpplen och päron.

Har man något som man vill skryta om, då tycker jag att man får ta att man får något hugg tillbaka.
Har man behovet att skryta (som i mina öron är "Titta vad jag har, det har inte du!), då tror inte jag att det är jantelagen som är problemet
Då kanske man ska börja öva sig på att bli mer ödmjuk istället.

ja det här med pengar o vad saker är värd o hur mycket man spenderar på något oavsett om det är en förlovningsring eller en ny prålig bil kommer alltid att vara ett tvisteämne.

Så länge man är nöjd med sina egna val o vet att det är precis det man är ute efter så spelar det väl ingen roll om det man lagt ut pengar på kostar 2.000kr eller 20.000kr eller 200.000kr?

Vill folk köpa förlovningsring/vigselring för 20.000 eller mer eller mindre så har inte jag med det att göra. hur folk väljer är deras ensak.

Har man mindre gott om pengar då lägger man förmodligen inte ut så stora summor på en ring

Har man gott ställt kanske man hellre lägger ut en större summa.

Känner folk som har det väldigt gott ställt o en del har valt dyra ringar o några billigare ringar fast de haft råd att köpa de där som kostar mer än 10.000.Det är deras val.

Känner folk som har det lite mindre gott ställt men som dragit in på vissa saker för att kunna köpa den där ringen som är lite dyrare. och även de som köpt billiga ringar för under 10.000kr .

Jag o min m2b är varken superrik eller fattig. vi har det ganska gott ställt o jag skulle kunnat handla en dyr ring för över10.000kr.

men känner att det är inte min grej med såna smycken. Jag valde att köpa en ring för 3000kr o då är den precis min smak.

Vi har valt att inte ha så stort bröllop dvs många gäster, vi blir ca 25st o det är ett ganska litet bröllop men vi har valt att inte stirra oss blind på en budgett utan vi har sagt att vi ordnar med mat o dryck o blommor o kläder osv som har med bröllop o vigsel o middag o festen som det kommer.

Vi har bara satt som verkligt maxtak inte över 80.000kr och jag vet så här iaf att det blir inte över den summan o då har vi inte snålat in på något som vi upplever det.

Detta är vårat val, och hur andra väljer är inte vår ensak att bestämma o döma, lika som att ingen annan har rätt att klaga eller döma över våra val.

Kan vi inte bara vara glada för varandras skull oavsett hur många tusenlappar vi har lagt ut på bröllopet?

För inga pengar i världen kan överglänsa kärleken och glädjen till att få gifta mig med mina drömmars man det kan inga pengar mäta sig med.

Som PiaB säger, jag kan gifta mig med min älskade i en sopsäck på en parkeringsplats eller långt ut i skogen bara jag får gitta mig med min älskling.

Det handlar som så många redan skrivit definitivt INTE bara om avundsjuka.

Stora feta diamantringar är bara jävligt tacky. Det spelar ingen roll att de är äkta, köpta på Tiffany´s och värde det ena eller det andra. Det är helt enkelt bara inte snyggt.
Då finns det så mycket snyggare saker att lägga dom pengarna på istället. 

Att säga att man "har pengarna" är som nämnts inte samma sak som att man nödvändigtvis måste spendera dem.
Man kan helt enkelt inte köpa god smak. Å andra sidan är ju god smak högst subjektivt.

Tycker jag då.

Ditt inlägg är oförskämt och inte författat med en hövlig ton som är brukligt på BT.

Vem är du att överlägset sätta dig över andra människors val?

Ditt resonemang vacklar när du först högljutt deklarerer att " stora feta diamanringar är bara jävligt tacky". När du sedan skriver att " å andra sidan är ju god smak högst subjektivt".

God smak är just som du skriver högst subjektivt. Därför tycker jag man bör passa sig för att överlägset sätta sig över andras val. Det är

om något arrogant.

Åh, jag måste va helt omodern o gammal, förstår inte vad uttryck som kitchigt, chesy, tacky o smoothie betyder?

Jag är väl hopplöst gammal o oförstående som inte begriper vad såna ord betyder 

oj ,jag råkade trycka på anonymfunktionen när jag skrev vad jag inte förstår uttrycken tacky osv betyder, var inte alls meningen att vara anonym