Varför väcker en dyr förlovningsring så starka känslor?

Jag har inte såmycket att tillägga som inte redan är sagt. Men jag tror inte att det nödvändigtvis är avundsjuka, även om det såklart händer. Jag tror snarare att det beror på att man känner sig påhoppad eller förlöjligad åt något håll.

Om man planerar ett dyrt bröllop på alla vis och får höra att man i stort sätt idiotförklaras för att man är så sjuk och slösar så mycket pengar kan jag förstå att man hugger tillbaka.

Likadant åt andra hållet. Om man vill ha ett billigare bröllop och det skämtas om att man pysslar med tosrullar kan jag förstå att man hugger tillbaka.

Och speciellt om man får höra att om man inte vill kosta på sitt bröllop så har man nog missat varför man gifter sig???

Det finns inte mycket som intresserar mig mindre än hur mycket andra köper klänning och ring o.s.v. för. Huvudsaken de är nöjda. Om de köper kläder för 1000 eller 1000000 är ointressant för mig.

Jag tror jag sagt det förut i en tråd. Jag var på ett väldigt påkostat och "fint" bröllop och det jag kommer ihåg är att det kändes så känslokallt. Jag undrade verkligen varför de gifte sig då det inte fanns något som helst kärleksfullt mellan brudparet. Och jag har varit på bröllop med papperstallrikar och plastmuggar som jag aldrig glömmer för att det var så kärleksfullt och brudparet fullkomligt strålade av lycka. Jag blir tårögd nu när jag tänker på det

Jag tror att när det känns som avundsjuka kan det ofta bottna i att ena sidan känner sig påhoppad. Eller att de som inte lägger så mycket känner att de som lägger mer skryter.

Jag skulle vilja tillägga en sak också. Det står ibland te.x. "vi har möjlighet att lägga så här mycket". Ja det kanske jag och andra också har men väljer ändå inte att göra det. Jag tycker båda sidor kan tänka på det. Alla som planerar lite mer budgetbröllop kanske inte nödvändigtvis gör det för att de inte har råd med mer, utan de planerar efter hur de vill ha det.

Själv gifter jag mig rikt och är inte direkt fattig själv heller men jag vill inte spendera hans pengar även om det är okej för honom. Så vi har kompromissat och har nog varken ett budget eller påkostat bröllop, men det är precis som vi vill ha det. Även om vi skulle kunna lägga mer pengar så väljer vi att inte göra det. Varken han eller jag ser någon anledning att lägga allt vi har på ett bröllop när vi ändå kan få det som vi vill med mindre pengar. Så jag önskar att man kan tänka på det innan man dömmer. Vem vet hur mycket pengar någon har och vem har rätt att dömma någon för att de gör som inte jag skulle göra.

Kan vi inte alla glädjas åt varandra istället. Jag brukar säga att jag skulle kunna gifta mig i en sopsäck på en parkeringsplats bara jag blir gift med min prins. För det är i grund och botten det det handlar om. Vi blir alla gifta hur vi än gör. Att någon vill göra allt själv och hålla proset nere behöver inte betyda att den inte har råd med mer. Och om den inte har råd med mer så är det deras ensak, ingen annans.

Pengar har aldrig imponerat på mig så en ring med en stor sten som kostat en halv årslön säger mig ingenting. Mer än att "jaha, sådan smak har hon". Precis så ser jag det, alla har olika smak. Båda våra förlovningsringar och vigselringar har kostat oss ca. 2000 tillsammans. Och då har vi köpt de ringar vi vill ha. Vi har inte letat billigt eftersom vi inte behöver det, men det är de ringar vi fallit för. Jag tittade på diamantringar som kostade betydligt mer men det är helt enkelt inte min smak. Lika lite som jag skulle sätta på mig löshår bara för att se ut som en brud bör se ut med långa lockar.

Önskar er alla en trevlig andra advent, oacsett hur mycket eller lite ni vill lägga på ert bröllop

Jag känner faktiskt inte igen mig ett dugg i din beskrining av hur en svensk är och beskrivningen passar inte in på någon jag känner heller. Så det måste bero på vad man umgås i för kretsar. Mina vänner och släkringar och även ytligare bekanta är inte missunsamma eller avundsjuka. Jag är van att man är glad för varandras skull och säger typ "good for you" fast på svenska OCH menar det.

Däremot förstår jag inte vitsen med att berätta vad man tjänar eller att hetsa upp sig på hur mycket andra spenderar. Och faktum är att ser jag en ring som ser dyr ut eller en märkesväska så tänker jag att det är en kopia som man varit i Turkiet och köpt. Och egentligen är det ju ointressant om det är så eller inte. Huvudsaken ägaren är nöjd

Jag vet inte vad jag ska säga. Synd på en intressant tråd att det slutar såhär. Jag har läst igenom allting och jag ser inte alls samma saker som stormhelen. Jag tar ingens parti men jag kan bara säga som opartisk att jag ser inget fel i det passionsblomma skriver. Men det är ju så det är med det skrivna språket. Man kan tolka det lika bra som djävulen läser bibeln. Nu säger jag inte att någon gjort det, utan bara att vi alla läser olika saker. Om man bara faktiskt läser det som skrivs utan att tolka in något eller analysera, bara läser vad som står, så borde det inte kunna bli såhär.

Men det är väl som i verkliga livet. Det är ju inte helt ovanligt att folk hör saker som inte sagts. Vilket är synd.

Absolut, men för en tog det tydligen slut här i den här diskussionen. Jag tycker också det är jätteintressant och speciellt som du säger, när någon säger hur vi är och vi säger, det är vi väl inte. Jag jobbar med barn och den rådande synen där är "barn är inte, barn blir i ett sammanhang". Och så tror jag det är i hela livet, inte bara bland barn. Jag är inte samma person på jobbet som hemma som ute med kompisar på krogen. I grunden såklart, men visst är man olika.

Själv har jag gjort en sk. klassresa och går från att ha uppfostrats av finska kommunistiska föärldrar till att gifta mig med en" finansvalp". Och det är jätteintressant att röra sig i båda kretsarna och faktiskt märka att vi på något sätt är av samma skrot och korn allihop

Jag blev väldigt varse det här med olika klasstillhörighet förra vintern. Jag tror jag aldrig glömmer det. Jag skulle möta blivande mannen vid Stureplan och där är jag aldrig. Åkte dit direkt från jobbet i min stora täckjacka och riktigt fula men varma vinterstövlar. Och jag kände mig sååå obekväm och fel bland alla pälsar och höga klackar. Säkert hade inte alla det men det var vad jag såg. Jag började nästan gråta innan han kom.

Och så blev jag förbannad. Där stod jag i min stad där jag bott (inte i stan bokstavligen) i hela mitt liv. Vissa delar kan jag ta mig fram i med förbundna ögon. Tunnelbanans gröna linje kan jag utantill och vet om jag ska sitta fram eller bak beroende på vart jag ska. Och så kände jag mig så fel. Intressant och en erfarenhet jag inte vill vara utan även om den just då var obehaglig. Plötsligt förstod jag ryktena som går om Söder vs Innerstan. Jag är en "söderböna" och har inte varit mycket åt Östermalmshållet. Men nog har jag trott att det är överdrivet att vi tycker något om varandra. Det gör vi uppenbarligen.

Jag kan erkänna att jag tänkte "vad tror de att de är i sina pälsar" för en sekund. Men sedan tänkte jag att det passar säkert på deras jobb och i deras privatliv. Jag kan inte jobba i sandlådan med päls och högklackat. Och det är väl likadant med förlovningsringar. Umgås man i kretsar där många har stora diamanter så kanske det smittar. Och då kanske det uppfattas som skrytigt av en del. Fast det egentligen bara handlar om umgänge.

Men gud vad dumt det blev!

Tack! Förstår aldrig vad jag gjort för fel när det blir sådär.

Jag tycker fortfarande ingen varit otrevlig i den här tråden, utan att ha läst igenom allt en gång till. Men jag har iallafall inte reflekterat över det. Mer än den enda kommentaren om att diamantringar är "djävligt tacky". Det kanske inte hade behövt uttryckas så, men hallå, såå himla farligt var det inte. Däremot tycker jag fortfarande att passionsblomma blivit orättvist påhoppad.

Förövrigt har jag läst igenom en del ringtrådar med anledning av detta. Och jag hittar ingen där det väcks starka känslor över priset. Den enda är den om att försäkra en dyr ring där någon reagerade starkt, men som senare också bad om ursäkt för att hon/han inte tänkt igenom att priset faktiskt behövde stå i den trådstarten.

Däremot är det ett väldigt ååååande och jag vill också haaaaa i de trådarna

Jag börjar på allvar fundera på om det faktist är så att en dyr ring eller vad det nu är, INTE väcker så mycket uppmärksamhet... Men att man gärna vill att den ska göra det... så då kanske man själv går igång på den enda kommentaren som skrivits och påstår att det är så typiskt bara för det är dyrt.

Jag säger igen att det är fullständigt ointressant vad andra spenderar på sina bröllop, hus, semestrar, bilar o.s.v Och jag förstår faktiskt inte var det kommer ifrån att det skulle väcka så starka reaktioner. Kan ingen som läst sådana trådar läka till dem? Skulle vara intressant. Och jo, jag vet att det händer. Det händer åt bägge håll. Men att det skulle vara ett stort problem undrar jag.