Jag stör mig på...

Jo, hade han  haft sånna problem hade det ju varit en annan sak är klart :)

Jag stör mig på att mitt huvud helt plötsligt har fått för sig att jag nog vill ha barn ändå (som satte igång när m2b började prata om att han ändrat inställning och nog ville ha barn ändå). Nu går jag hela dagarna och grubblar över barn och försöker resonera med mig själv om hur korkat det är att skaffa barn nu när jag är nyutexad och inte har fast jobb än, vi har inte skaffat hus, jag blir antagligen en värdelös mamma osv osv. Fan. Finns det en off-knapp nånstans som jag har missat?......

S2011, varför blir du en värdelös mamma?  Det bästa mammorna vet om att de kanske inte räcker till  alltid men försöker göra det bästa  endå.  Och de bästa mammorna kan ha fel och säga det till sina barn.

Det är klart du inte blir en värdelös mamma! Att du ens reflekterar över hur du skulle bli, talar ju för att du skulle göra ditt bästa. Och något hus behöver man inte ha för att ha barn. Och det tar för det mesta ett tag att bli gravid-hinner du under tiden jobba ett halvår, så får du föräldrapenning och behöver inte oroa dig för det heller. Jobba lär du hinna-när vi blir äldre har de väl ändrat pensionsåldern till 85, minst. Men barn kan du inte tänka på då. Se möjligheter och våga följa med istället för att leta off-knapp! *peppar lite*

Det kan nog de flesta inte. (vilket de ska vara glada för)Bara om man haft migrän och annan sådan Huvudvärk Från Helvetet, vet man hur det är. Och du har allt mitt medlidande! *tycker synd om*

Jag blir trött på de som har med sina barn och handlar och låter de klättra överallt och skrika och springa runt och föräldrarna bara skiter i det....Mycket irriterad över detta...

Verkligen! Jag jobbar i en klädbutik på ett köpcenter och där låter föräldrarna barnen studsa med bollar, spotta ut tuggat godis, jaga sina syskon, skrika och gapa och springa i våra skyltfönster och runt dockorna som kan riskera att välta och både skada och skadas.... Vissa åker sånna där skor med hjul på oxå, t o m sparkcyklar åker vissa runt på inne i butiken. Bankar på speglar och kladdar o har sig...MORR! Men jag är inte den som är den. Jag ryter ifrån så att föräldrarna ska fatta... fast många gör ju inte det ändå... eller orkar inte, jag vet inte. Så jäkla irriterande iaf!

Jag stör mig på folk som tränger sig i köer!
Alltså jag blir så jävla irriterad och förbannad på detta så det är inte sant!
Det har hänt mig två gånger nu i sommar och båda gångerna har dom jävla dumbomarna fått höra min åsikt högt inför alla andra kunder. Tur att dom har vett att skämmas sen iallafall!!!

Jag stör mig också på barn som springer runt i affärer, senast igår så var det en pojke som sprang runt och svor högt och slog sin mamma med en lång godispinne,
mamman verkade inte bry sig utan bara stressade runt och köpte godis, läsk, godis, läsk och frågade ideligen vilket godis, läsk och dricka pojken ville ha?
Pojken bara fortsatte springa runt och irritera mamman.
Mina barn hade aldrig fått något gott om dom inte kunde uppföra sig!

Jag försöker ändå ha lite pli på mitt barn - hon är en riktig vilde och kan mycket väl sprina iväg och åstakomma någon liten skada innan jag får fatt i henne - MEN jag ger henne även bannor och talar om att man inte får göra så,
och DETTA är en sak som jag också blir irriterad på - så FORT man säger till sitt barn att sluta och leder tillbaka dom så tittar folk KONSTIGT på en- som om man gör något grymt fel!
Trots att jag inte alls är hård på något sätt, utan bara lagom hård som man ska vara.
Egentligen går det inte att lära min dotter alla gånger om vad hon får/inte får göra, Detta har resulterat i att hon ofta i perioder får sitta i vagnen och är hon snäll får hon gå ner och gå själv med mig i handen.
Ofta lämnar jag henne hos min mamma nu under denna trotsiga period - i alla fall när vi ska storhandla och behöver gårunt och tänka och välja mer noggrant.

@Kattpoet: jag har ingen aning om hur jag ska kunna räcka till.. jag har alltid haft svårt för barn och känner mig rätt ställd över att finna mig själv i tankegångarna att vilja ha ett. jag har ju aldrig varit intresserad av barn - hur ska jag då kunna göra ett bra jobb som mamma?

@passionsblomman: tack för pepp :) min m2b är duktigare än mig på att ta saker som de kommer. jag avskyr att inte ha en väl utarbetad plan för saker och ting och tar överraskningar i tillvaron riktigt dåligt. jag bekymrar mig mycket över det ekonomiska och känner att det är rätt idiotiskt att försöka ge sig in i barnkarusellen utan att ha riktigt torrt på fötterna vad gäller ekonomin. min m2b är av  "det löser sig"-sorten, men jag avskyr verkligen det uttrycket för ingenting löser sig av sig självt. i dagsläget vet jag att jag har jobb t.o.m 31 augusti, sen står jag där utan och har svårt att se var inkomsten ska komma ifrån. det kommer bli otroligt tajt om vi bara har en lön och jag har haft panik över just den fakta sedan i maj. och i ärlighetens namn är det ju inte jättemånga arbetsgivare som supergärna anställer någon som är gravid..

jag blir lite förvirrad av min m2b också, som på sistone har kläckt ganska mycket i den här stilen: "när ska du sluta med dina p-piller, tänker du?" och "vore det inte bra med en liten [namn] springandes här?" och sen kan hoppa till att "när jag är 35 vill jag absolut ha ett hus och därikring är det väl dags att fundera på det där med barn också..." (vilket alltså är en bit in i framtiden)..

åh, det blev visst en hel novell, det här.. 

Jag stör mig särskilt på pensioneärer som försöker trängas! Nu kommer ni tycka att jag är hemsk mot gamla, förvirrade människor men så är det verkligen inte. Pensionäererna i detta fallet är inte det minsta förvirrade, de vill bara gå före utan att be om lov. Om de hade frågat mig, sagt att de var trötta och behövde komma hem och vila, hade jag absolut gått med på det. Detta hände två gånger innan jag fick nog den tredje gången.

De brukar bara spatsera fram och först ställa sig lite vid sidan om mig i kön på Ica, och sedan att allt mer och mer smita in före. Nu sist bestämde jag mig för att absolut inte gå med på det! Jag var som ett frimärke på kvinnan framför och lämnade inte minsta lilla lucka för panschisen att smita in i. Hon fortsatte att gå jämte. När vi kom fram till kassan började jag lägga upp mina varor. Då sa hon lite käckt: Ojdå, du kanske stod här? Och med detta menade hon att nu när vi ändå står här båda två får väll ändå lilla jag som är så gammal gå före? Ja, nu är det min tur, sa jag bara och fortsatte lasta upp.

Då gav hon upp och tänke ställa sig bakom mig. Men kön var lång och mannen bakom mig körde frimärks-style han också och sa: Och här står ju jag! Jag hade svårt att hålla mig för skratt när jag såg hur det kokade i den lilla gumman när hon tog sin korg och fick ställa sig allra sist. Moahaha, hämden var ljuv!