Kinaklänningar och gaffel däremellan!

Förlåt, det där kanske lät dumt. Skulle ha satt " " runt ordet tur!

Det där med att röra på sig är ju jätteviktigt, som du skriver Sommarbrud. Vad som oxå bidrog starkt till min viktuppgång var att jag slutade träna med hästen! (Till dem som anser att ridning inte är en sport säger jag bara: Fel, fel, fel, fel!! )

Nu är jag uppsagd från jobbet och funderar på om jag inte ska ta o använda mina sista månader på arbetet till att överutnyttja gymmet...

Åh jag älskade detta! :) vart har du hittat det här, ngn hemsida ? :) 
Jag har sju yngre bröder varav 6 ska vara brudnäbbar/betsman som kmr gå till altaret före mig. alla med likadana kläder o jag älskade verkligen den här stilen :)  

Sommarbrud: Ja, jag kommer inte heller vara helt fokuserad på siffran på vågen, men när man ska gå ner så pass mkt som jag ska, så känns det bra att ha en målvikt :) Jag hatar att träna och kommer aldrig börja med det. Jag är en promenadmänniska och hundpromenader och turer till lekparken med dottern får räcka för min del :) Huvudsaken är ju trots allt att man faktiskt rör på sig, på ett eller annat sätt. Förstår dock att det ska bli skönt för din del när du kan komma igång med din träning igen :)

DD: Jag håller med. Vikten har verkligen jättemkt att göra med hur man mår, sedan har hur man mår mkt att göra med vikten. Det är nog därför det är så lätt att det blir en ond spiral. Haha känner igen mig i det där också.. när jag låg där kring 53kg så tyckte jag att jag var jättestor. Nu när jag kikar på byxorna jag hade då, och foton från då, så inser jag ju att jag faktiskt var smal. Då tyckte jag också att 65kg är ju huuur mkt som helst, nu känner jag att "Wow, jag kanske kommer kunna väga så lite som 65kg!" :P

Hihi jag hoppar in och svarar här. Den är från Halens och jag tycker också att den var väldigt fin :)
www.halens.se/mode-barn-bröllopskläder-3415/väst-kravatt-045130?tm=94

Hihi, visst är det så! Som det har skrivits här ovanför, så förändras ju kroppen med åldern. Det är nog bäst att man tar tag i sin vikt/kropp innan det gått ännu några år...

Haha ja, precis. Jag fyller ju faktiskt hela 25år nu i februari, så börjar känna mig riktigt gammal ;P Nej, men jag känner ju att jag faktiskt inte är en tonåring längre och jag tror definitivt att det är bättre att ta itu med det nu och inte vänta tills jag blir äldre, för det blir förmodligen svårare och svårare.

Du är ju bara barnet Jag är ju en av gammelhönorna här i tråden. Fyller 35 på måndag!

Nämen grattis i förskott! :D Själv fyller jag den 26 februari :) Haha säg inte att 35 är gammal, för jag har alltid längtat efter att vara mellan 30-45år, då jag är övertygad om att det är bästa tiden i livet :P Jag tycker inte och vill inte att 35år ska vara det minsta gammalt!

DD och daniiel : ja vikten beror mkt på hur man mår, min kropp verkar gilla att se ut som ett minin troll men jag trivs inte så har lite olika mål. Ska till fjällen om 6 veckor då vill jag kunna ha mins ringar igen :). Vad roligt med födelsedagar själv fyller jag 22 feb då blir jag 28 !!

Och jag fyller 30 den 22e! Säger ju att vi har en hel drös fiskar här i tråden!!

 

DD skrev (kan inte citera av nån anledning):

"Hihi, visst är det så! Som det har skrivits här ovanför, så förändras ju kroppen med åldern. Det är nog bäst att man tar tag i sin vikt/kropp innan det gått ännu några år... "

Det där nog bland det klokaste jag hört! Det är precis så folk (särskilt ett par st) säger till mig hela tiden och det gör mig oerhört provocerad. När jag säger att jag har 5 kg kvar (det här började de med att säga när jag hade 15 kg kvar) till den vikt som är "jag" så svarar de ALLTID med att "din kropp förändras ju nu när du blir äldre, du måste nog acceptera att du inte kan väga som du gjorde när du var yngre". Ursäkta, what??? Visst ändras kroppen men herregud... Jag gick inte upp av ålder utan av M E D I C I N! Och även om kroppen förändras, några 5-10 kg extra mellan 27-30 års ålder har jag aldrig hört skulle vara någon slagt standard (har heller inga barn) som MÅSTE accepteras?? Kan inte förstå varför det ses som sån fysisk orimlighet eller varför det ska ifrågasättas. Alla jobbar med sina mål efter sina förmågor... Jag gör det här för min skull, för att jag är skyldig min kropp det. Min lojala kropp som kämpar tappert för min skull hur mkt jag än misshandlar den. Och för mitt psykes skull, som jag gjort ännu mer illa. Mitt liv hänger inte på de sista kilona, men de hör inte heller hit!

 

Men det där du skrev DD var så klockrent, det ska jag använda nästa gång dessa människor påpekar att min kropp förändras med åldern. "Japp, det gör den! Därför är det desto mer viktigt att ta tag i de återstående 5 kilona innan det går ännu fler år!"

 

Obs, obs, obs... Får nog tillägga här (med tanke på alla versaler, utropstecker och frågetecken ovan) att min frustration inte alls beror på vad någon av er här i tråden har sagt. Så ingen känner ett behov av att gå till motattack. Det är bara skönt att få häva ur sig lite, eftersom varje gång dessa personer i min närhet går igång får jag bita mig i tungan och jag hör det här sååå ofta. Varje kg jag gått ner har mötts med att de istället borde "accepteras", istället för "bra jobbat"...

 

*Trettioårskris?*