I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Oh vad mysigt det låter Lappis!

 

Igår hände det en sak på jobbet, i och för sig inget stort men det var inte första gången. Det talades om en kommunpolitiker på fikat och jag undrade vem det var - då lägger chefen upp ett gapflabb och tittar på de andra, för att få med dem, ja inte vet jag. Jag förstod inte det roliga i det och kände mig lite dum. När jag kom till jobbet idag så frågade jag vad det var som var så roligt och hon verkade totalt oförstående. Hon påstod att hon inte gjort det och sedan att hon i så fall skrattat åt sina egna bilder av denne man. Hur dum tror hon att jag är? Och att hon har gjort liknande saker innan, det kan hon inte påminna sig, va?!

Kan någon ta mig ifrån denna galna plats på jorden? Fort, tack, innan jag blir galen själv!

Sorry, det blir ego efter egoinlägg. Hänger ju inte riktigt med i vad som hänt här de senaste året!

 

pb - nej, man får inte extra dagar och inte heller något när man åker iväg. Vi tog semesterdagar när vi åkte. Man kan ta ut de där första 10 dagarna som man har (som normalt pappan får men vid adoption kan men fördela dem hur man vill) men vi hann helt enkelt inte fixa med papper och springa till F-kassan innan vi åkte så vi sket i det.

 

På flyget dit var jag kolugn (jäkligt bakis faktiskt ) och de första dagarna där så var vi jetlaggade och kände oss mest som turister. Första dagen då vi skulle få träffa honom så var vi spända men ändå lugna men när maken sa till mig att han såg honom springande i vardagsrummet (hos fosterföräldrarna) så kändes det extremt overkligt. Första mötet gick kanon eftersom han är så nyfiken och öppen. Så redan efter några minuter satt jag och matade honom med banan. Det är något som vi jobbar på just nu (men det är svårt) - att få honom att inte springa fram till vem som helst. Efter att ha fått träffa honom i 1,5 timma och vi åkte därifrån var vi helt slut mentalt. Vi satt i bilen och kände oss helt tomma. Det var otroligt passande väder den dagen - tyfon - så vi åt lunch och gick till hotellrummet och sov.

 

Måste säga att det mest känslosamma var vårt tredje möte - den dagen vi hämtade honom. Det kan jag berätta om i morgon .

Lappis*hoppar ivrigt upp och ner och klappar i händerna medans väntar ivrigt på imorgon*

Åh det är så KUL och härligt att få höra dina egna ord och upplevelser-allt man annars själv kan göra är ju att försöka föreställa sig utifrån den lilla kunskap man har och försöka sätta sig in i hur det skulle kunna vara. Jag förstår verklgien den där känslan av att vara alldeles tom. Så har det ofta varit när jag backar till känslan precis i något som man kanske väntar sig skulle vara väldigt svallande.
Som när jag höll min son första gången efter förlossningen. Jag var inte alls "gråtig" eller sentimental, gripen eller svämmade över av kärlek. Jag var bara helt slut. Svämmandet kom stötvis och lite i taget-med en klar peak dag 3 när vi åkte hem från BB och mjölken och alla hormoner dessutom strömmade till.

Eller den stora tomma känslan när farmor dog eller andra sådana där "när det bara blir för mycket-stunder". Jag tror hjärnan inte klarar att hantera allt det stora sådär genast. man fattar lite trögt och lite i taget. Som tur är, annars skulle man väl smälla av.

Bodde han i fosterhem alltså innan? Inte barnhem? Vet ni mycket om hans bakgrund och sådant? Hur funkar det med namn-behåller man vanligen även det barnet hette sedan tidigare, eller gör man som man vill och hur har ni isf gjort?

gud vad jag frågar! Svara bara om du vill!

Lappis; STOOOOOOOOOOOOOOOOOORT GRATTIS till dig och din familj. Jag sitter och läser med tårarna i ögnonen, även om jag inte "känner" dig, så känner jag med dig och jag är så glad för er skull. Och kan knappt bärga mig till imorgon. Precis som Blomman undrar jag så mycket TACK för att du delar med dig! Och er son verkar helt underbar. Kram!  

Alltså, jag fattar ju att man döper barnet till något man själv väljer-jag är inte helt tappad, även om det kan verka så... det jag undrar är om det namnet barnet redan hette får hänga med som ett andranamn, och om man väljer det själv som föräldrar, eller om det blir två namn automatiskt. Kanske en helt puckad fråga, men nu frågade jag den ändå.

Toodilej!

Onsdag efter två? Ska vi säga det. en snabbfika eller långfika? Var vill ni vara?  

Lappis, jag ser fram emot fortsättningen!

Onsdag efter två blir perfekt! Var föredrar Fru E att vara? Om du orkar vara med, förstås. Har ni landat hemma nu?

Vi har precis varit på ultraljud. Pyret har växt till sig lite, bara -13 % nu och både flödet i navelsträngen och fostervattenmängden var bra. Det verkar trots allt vara tre kärl i navelsträngen och enligt den här BM finns det ingen anledning till oro. Inga fler kontroller bokas in (svida inte sf-måttet börjar avvika) och vi är så lättade!

Mini är på dagis och hundarna är på djursjukhuset för att ta bort tandsten, så nu ligger jag i soffan och tittar på mitt favoritprogram Djurpolisen

Ninnis gud så skönt! Underbara nyheter!!

Jag fryser, har ont i leder,huvud, och hals så sitter i soffan o läser bok. Men börjar bli rastlös borsde utnyttja denna stund då E är åå dagis o A sover till att bringa ordning i kaoset. Vi håller på o ändrar om i huset o var på IKEA o shoppade loss igår. Ska se om jag orkar lite.

LAnovia, skit i det och sov eller vila istället! Det låter som du behöver det mer.