I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Lappis, vilken underbar gosse! Ohh den där varma ljuvliga känslan när man ser på sitt barn o inser att man är mamma o får höra dem säga det.....obetalbart!

Det där känner jag igen så himla väl! Det tog ett tag innan jag förlikade mig med att jag inte hann någonting alls vissa dagar. Det blir väl inte direkt mer gjort med två, antar jag...

Er son verkar vara en underbar liten kille och jag är så innerligt och uppriktigt GLAD för er skull! Det är fantastiskt att läsa dina inlägg som riktigt lyser av glädje och kärlek ♥ 

Har flera gånger nypt mig i armen och hållt mig från gråt när jag hör honom komma springandes över golven i lägenheten. Ni vet när den där lilla bara bubblar över av glädje och fötterna stampar i govlet. Och när jag sitter där med honom i famnen och snosar i hans hår och tänker på att vi inte kände varandra för 6 månader sedan, att vi väntat så länge ... är det här verkligen SANT?!

Åh, Lappis, så fantastiskt underbart! Nu gråter jag en skvätt igen...

Åmen shit! Där var det klippt igen. *bölar rakt i morgonkaffet*

Ja tänk! och tänk att det ÄR sant! Helt helt galet underbart! herregud, det blir utropstecken överallt med vaddå det ÄR ju utropstecken!!!

Sambon kom ner igår em och undrade "men vad ÄR det? så jag fick ju skärpa ihop mig, snyta mig och förklara att jag bara har lite glädjeyttringar här...nu ska jag också skärpa ihop mig och åka iväg och räkna min matematik.

Det är hiskeligt kallt här idag, så det blir till att skrapa bilen även på insidan rutorna tror jag.
Ni skulle se soluppgången-himlen ser ut som om någon spillt rosa och gult i massor över den. Och vitt ute och knastrig rimfrost. Vackert.

Lappis-jaha, jag trodde att man kanske fick lite fler föräldradagar när man adpoterade, bara för att man kan ju kanske tro att det skulle behövas eller vara önskvärt. Fast det är klart-det är ju en slags chock eller överraskning på sätt och vis hur som helst att det bor en annan liten människa i ens hus, även när man burit barnet, så vad det gäller just att landa och fatta, så är det kanske egentligen inte så stor skillnad. Men, hur funkar det med all tid ni måste lägga på att åka iväg, och när ni just kom hem, hade ni inte en tid då ni kunda vara hemma båda då, eller hur funkar det? Måste ni ta semester, eller hur går sådant till?

Å, vad sen jag är nu... jag vill ju prata mera och höra mer...du får skriva din förlossningsberättelse och berätta om hur det var att hämta honom. Det måste ha varit känslor "all over the place" som han sa, Daniel. Hur stod du ut på flyget dit-ville du inte skrika "men flyg lite fortare" elelr var du kolugn?

Nej nu måste jag sticka! Svejsan!

Ingis: Killmonster där! Jag visste att du hade det i dig ha ha ha!

Radbrytningar får du till genom att skriva < b r > utan mellanrum såklart, två krävs för nytt stycke.

Jag fick också tårar i ögonen och ett snerp i hjärtat. Så fint skrivet och så underbart med så mycket kärlek.

I förrgår ville J inte somna... han låg och klappade mig i ansiktet, tindrade med ögonen och sa "lilla stjärnan" [leela sjäänan] Igår ville han heller inte somna om på kvälle uten kom in till mig i sänge och drog i mig. "mamma sova J! Komma!" Jag sa, nej, du får sova här, men det är för hårt och kallt för mig att sova på golvet brevid dig. "Nej, mamma komma nu!" Shiitpomfritt vilket sirenljud! Vad den ungen kan gala! Tillsist förstod han att jag inte skulle ge med mig utan hoppade upp mellan mig och batman. Behöver jag säga att jag är trött idag? Men full av gos!

Lappis utan att ja följt din historia innan glädjer det mig att höra den nu och det lyckliga slutet.

Hvidis lille goe J.

Här har vi en genomgo tjej som pratar, tänker o utvecklas massor. Men gud hjälpe mig vad muxket ilaks o trots som gömms i samma kropp. Just nu är hon inne på att vägra all mat vi serverar henne.