I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Daa, hoppas ni är på bättringsvägen. Fy för magsjuka!

Flamman, jag är också glad att du har träffat musikern. Men det hindrar ju inte att det kan vara en tagg i hjärtat att förhållandet med ärkeaset blev som det blev. *kramar om* 

Jag har varit på "omfödersketräff" på MVC, det var väldigt trevligt.När jag kom hem hade maken lagt Mini så nu har jag ätit hans goda korv stroganoff och ska strax baka Syrinx kladdkaka till mina kollegor. Sista arbetsdagen på länge imorgon, det ska firas med kladdkakka och vispgrädde *bjuder laget runt*

Åh vad BRAAAAAA att du går hem från jobbet nu Ninnis! DET behöver du  så du får ladda lite innan mini-mini, (eller var det micro, eller vad det nu är för arbetsnamn på den här lilla skrutten) kommer.

Hej hopp,

Som en liten kanin hoppar jag in . Fick nämligen höra av Piggelin att ni var några här inne som undrade lite om hur i helsike jag har lyckats bli mamma .

Efter sex års väntan varav fyra i adoptionskö fick vi i maj besked om att det var dags att göra iordning vår ansökan som efter några veckor (vi befann oss i Japan när vi fick det där mailet från adoptionsbyrån) skickades till SydKorea. En månad senare (bara i sådana här sammanhang) så ringde telefonen precis när jag var på väg att springa iväg till min träning ... det var adoptionsbyrån som ringde och meddelade att vi hade en son som väntade på oss i Seoul. Jag grät, jag letade febrilt efter min mobiltelefon så jag kunde ringa maken. Det blev ingen träning den kvällen. Vi gick ut och åt skaldjur och drack champagne ... och satt mest och tittade på varandra och fattade INGENTING! Lätt chockade faktiskt. Innan restaurangbesöket hade vi fått information samt foton mailade till oss. Tänk er att sitta där i soffan hemma och titta på vår son! Helt galet, så mycket känslor men samtidigt så otroligt konstigt.

Därefter kom en låååång väntan på resebesked. Två månader senare så fick vi veta att det var vår tur. En vecka senare satt vi på planet till Seoul. Så efter en väldigt lång väntan gick det otroligt snabbt i slutet. Vi hade tur! Vi hann precis innan en ny lag trädde kraft i Korea som nu gör att det stoppar upp rejält för alla som väntar på sina barn. Någon gång ska man väl även ha "tur" .

Iallafall, nu har vi varit hemma i snart fyra månader och det känns som vi har dragit högsta vinsten. För det finns ingen kille som är gladare, busigare, charmigare, sötare än vår son!

Skulle kunna berätta i alla evighet men jag "hoppar" ju bara in här eftersom några av er var nyfikna. KRAM från Lappis (mitt konto fanns kvar på bt!).