I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Jag började igår men då var jag ledig Jobbar dock heldagar resten av veckan nu. Jag är trött, men annars känns det bra. Jag trivs ju väldigt bra på mitt jobb

Lanovia: styrkekramar i mängder! Hur mycket ska ni få!? Hoppas verkligen att det vänder för barnen snart också! Fy vad jag har medlidande med dig och jag är så imponerad av dig och din styrka! Heja er! Och heja T! Massor av kramar!
L: nej, inte ledig idag, men bra tjejer inne och lagom med jobb åt dem. Inte som skitmåndagar som aldrig tar slut... Har löneförhandlat idag och det gick nog bra. Iallafall bättre än det var. Det känns bättre nu. Stämningen på hotellet käns lättare och mina tjejer (och killar) är gladare. Det börjar kännas bättre att sitta i stolen på andra sidan skrivbordet också. Men nu ska jag stupa i säng! Kram på er gullefisar!

Heja Hvidisen!

Lanovia, så skönt att hunden piggnat till ♥.

Jag har blivit förkyld och det var ju ingen lämplig tidpunkt. Hoppas jag är frisk innan det är dags för Lucia och Julkonserten.

Annars så är det sisådär. T och M hade en sammandrabbning imorse som vi måste reda ut ikväll. Inget allvarligt, men jag vill inte att tjafs ska få växa inom någon av dem och bli något infekterat. Bättre att reda ut på en gång.

 

Oj, detta såg jag inte! God morgon

Hoppas sammandrabbningen är utredd, Flamman. Det hör ju till livet och syskonrelationen, men som du säger är det alltid bäst att reda ut det när det händer. 

Hua. Fick huvudvärk på jobbet idag och när jag cyklade hem slog ett illamående på också. Vilade i soffan ett par minuter innan jag rusade ut på toa och kräktes... Blä! Gick och la mig i en och en halv timme och kunde läsa godnattsaga för fröken muffin. Enligt Google skulle jag till akuten om huvudvärk följdes av illamående, men jag ringde 1177 istället och hon sa att jag skulle ta det lugnt och få migränutredning på vårdcentralen och sjukgymnast. Hmm. Stress, kyla, sömnlöshet, ÄL-hormoner och datorskärmstirrande är ingen rolig cocktail... Men nu är det ok och det är ju bra! Hur har ni det i snövädret förresten?

Tack söta ni för omtanke och stöd! Jag är så innerligt tacksam att det inte verkar vara något mer och allvarligare än järnbristsanemi till följd av för dåligt järnupptag (och förmodligen lite för lite mat - sånt där är lätt att både glömma och prioritera bort när det är så mycket rolig övning att göra...).
Fy tusan vad många läskiga tankar som till och från har snurrat i huvudet ändå! Tänk att det ju varje dag är flera personer runt om i vårt land som blir inkallade till sjukhus på samma larmande sätt som jag blev, men där cancerbehandlingar eller stora operationer sätts igång på stört. Usch! Tankeväckande och omskakande, helt klart.

Hvidis, men usch så otäckt det låter! Mår du bättre nu? Vad kul att det känns så bra med nya jobbet, heja dig!

Lanovia, vad skönt att hunden mår bättre och att ni slipper ta ett så tungt beslut just nu! Jag hoppas verkligen att hon får många goda, pigga och friska år tillsammans med er! 

Flamman, hur blev det med sammandrabbningen? Blev det utrett och bra igen? Det är ju naturligt att det blir sammandrabbningar när man lever som familj, även om jag kan tänka mig att det känns lite extra svårt. 

Här hemma är det äntligen lite lugnare efter två veckors smärre krigszon. Vår lilla drottning här hemma har inte varit särskilt förtjust i att en liten skit har kommit och tagit uppmärksamhet - och dessutom haft fräckheten att jaga hennes svans, hoppa på henne bakifrån, ta hennes favoritplatser (vilket ärligt talat är i princip varenda liggbar plats i hela lägenheten) och rejsat fram och tillbaka runt hennes tassar. Hon har även med bestämdhet visat att husse och matte är i djup onåd, framför allt matte. Det har varit massor av fräs, morr och ensidiga slagsmål från damen, och lockande, försök till kelande och ren förtvivlan från husse och matte.

Så när hon nu för ett par dagar sedan kurrade i min famn för första gången sedan lillbusen kom hit, började jag faktiskt gråta lite. Herregud så fånigt blödig man kan vara. Men att hon ska vara lycklig och som vanligt är ju det allra viktigaste för mig - vi har ju varit ett team i 12 år! 
Nu verkar det faktiskt som att de busar en del tillsammans, även om det hela tiden är på damens villkor, och lillbusen har fått en hel del pussar! Framför allt verkar mitt lilla hjärta vara som vanligt igen - kommer och möter vid dörren och ska upp på axeln och kurra, tigger leverpastej och ost och korv och ostbågar och gud vet allt man kan tigga, ligger på magen och kurrar när man ska sova, rejsar i hallen och jamar högt, pratar med en, ber om att få bli uppburen genom att klättra på benen, och vill vara med överallt igen. 

Jag ska se om jag lyckas få in en bild på dem båda i mitt galleri! 

Nu ligger det fyra bilder på misarna i mitt galleri, varav tre har blivit snedvända fast de var rättvända fram tills att jag laddade upp dem. Ni får helt enkelt vrida på huvudet, om ni vill titta på söta misar!