I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Men Gud vad roligt Hvidis!!! GRATTIS!!!

Och stort lycka till på måndag Blommis!
Håller tummarna för att du får en kanonbra lärare!

Tack för input om Fälga. Hon håller sig kring sin kurva när det gäller vikten, men har plötsligt blivit längre än sin gamla kurva. Som sagt, jag fann mig inte att fråga. Dels för att jag blev så ställd när inte Fälga utan tvekan fått en OK-stämpel och dels för... ja, vet inte varför jag trodde att det skulle gå bra att åka ensam med parvelill och parvelall till sjukhuset. Först var de väldigt energiska och glada i väntrummet och jag fick jaga efter dem för att de inte skulle ramla från allt man kunde klättra på. Sedan ville de gärna göra något jag inte tyckte att de skulle göra och när de inte fick så förvandlades de till Tvååringar. Flamman, du som varit på länssjukhuset kanske vet vilken schysst akustik det kan bli i korridorerna när två barn skriker av frustration över taskig mamma. De andra i väntrummet log vänligt mot mig när jag flängde omkring helt svettig. Så jag var ganska slut när vi äntligen fick komma in till läkaren. Nu är det roligt att tänka på. Eller egentligen var det väl lite kul under tiden också. Men svettigt.

Jag har haft en sån där vecka när vi har fått stora nyheter. Ett par i vår bekantskapskrets, ganska nygifta kring de fyrtio, väntar barn. Stor glädje.

En vän meddelade att hans hustru, kring de trettio, förlorade kampen mot cancer. Ofattbar sorg.

Än en gång ser vi att liv och död går hand i hand. Maken har jag kramat extra hårt.

Åh med Daa, vilka blandade nyheter! Det där är så omtumlande och dubbelt, när livet bjuder maxade känslor och saker åt alla håll.

Leksi-skitbra skumpa-bild! *sparar*

Åh, vilka besked, Daa. Sorg och glädje på en gång.

Det borde ju inte vara någon som helst grund att bekymra sig för Fälgas kurva, men det är inte så lätt att vara cool när det gäller ens barn.

Själv nojar jag nog mer än jag vill erkänna över att Mini är så ointresserad av att gå. Han har visat att han kan gå (först på dagis och sedan hemma), men verkar liksom inte vara intresserad. Han går gladeligen när man håller honom i handen men så fort man släpper så kryper han istället. Han står och går längs med möbler och väggar men när han ska förflytta sig så är det racerkrypning som gäller. Han är väldigt fysiskt aktiv i övrigt, älskar att klättra upp på stolar, i soffan, fönsterkarmen etc, så det finns ingen anledning att oroa sig över motoriken. Och han har ju som sagt visat att han kan gå. Det är kanske just därför jag blir frustrerad över att han inte vill, eftersom jag vet att han faktiskt kan. Sen hade det varit skönt att slippa bära honom eftersom jag har så ont i fogarna. Men med tanke på hur mycket han pratar så har han kanske inte tid att öva på att gå. Men det är som sagt lättare sagt än gjort att vara cool när det gäller ens barn...

Egentligen är det mer frustration än noja, om det spelar någon roll.

Ninnis, haha! Blompojken hade kunnat gå rekordtidigt om han bara velat-men det sket han i. Det var precis som du beskriver-gå kan jag väl om  jag känner för´t sådär nån gång-men krypa är överlägset snabbast, alltså kryper jag. 
Med tiden har han dock ägnat sig mer och mer åt att ta sig fram på två ben och det är mycket sällan jag ser honom krypa numera...

Apropå att bära eller inte bära, så tror jag det är så, att den dag du slutar med det, (när det inte är nödvändigt vill säga) kommer han att
A) bli skitpaff
B) uttrycka sitt högst förnärmade missnöje
C) resignera inför uppenbara fakta
D) gå själv-och hundra gånger snabbare än du tänkt dig

E) använda sin makt och förmåga att oroa sin mamma genom att kuta åt alla förbjudna håll han kan medan mamma är upptagen med det enerverande småsyskonet.

En poäng med att sluta bära och tvinga honom att gå redan nu, kan ju vara att han kanske inte kopplar ihop bekvämlighetsförsämringen med bebisen då.

Tack Blommis, så det finns hopp då, alltså

Jag bär honom inte om jag inte måste, tex får han krypa upp och ner för trappan själv när jag går bakom. Däremot tar det emot att tex låta honom krypa till och från bilen när det är blött och smutsigt ute, eftersom jag då måste ta på honom overall eller överdragsbyxor (vilket jag inte behöver annars om han bara ska åka bil till dagis, affären etc). Det är alltså mest utomhus jag bär honom, inomhus är det mer lyft upp och ner i matstol, skötbord etc, och det är väl svårt att komma undan oavsett om han går.