I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Ingis-men men men men men men men men men men men men men stämmer dina beräkningar om du flyttas 2 veckor bakåt i tiden????? Den där väntan är oooooooliiiiiiiidlig!

EA!!! Heeeeeej!

Fy fadriken vad skitdrygt med den där cystan!
Jag förstår att du undrar vart du ska göra av dig. *kramar*

Truls tassar är det ingen fara med, men jag är glad att jag klippte av honom pälsen, för jädrar i min låda vilka snöklumpar det blir i den nu när snön kom, och USCH vad skitig en vit pälstuss blir i lera! Han tycker i varje fall att snö, det är väldigt roligt! Far som ett jehu och nästan stryper sig med kopplet, så som han trasslar in sig i svischandet.

Hej EA!
Hade missat att man hittat en cysta före jul. Om det är till ngn tröst, jag hade en dermoidcysta som hittades 2005, men den var för stor för titthålsoperation (storlek grapefrukt vill jag minnas), så det blev en "vanlig" operation. Många tankar i den vevan, maken & jag rätt "nyträffade" & det kändes som mkt ställdes på sin spets lite för snabbt för mig/oss.  Men det gick ju bra i slutänden ändå

Kram! 

En av mina närmaste vänners mamma gick bort idag, känns riktigt riktigt sorgligt
Messade med henne igår & pratade med henne en lång stund på fm idag, då visste hon inte riktigt hur dagen skulle utveckla sig. För några timmar sen kom ett nytt sms där hon berättade att hon somnat in lugtn & fint.
När jag funderar på det så tror jag faktist att det är första gången ngn av mina vänners föräldrar gått bort. Äldre släktingar, mor- & farföräldrar, allvarliga sjukdomar etc, det är man ju van vid, men nu börjar tiden komma för föräldrarna, det känns sorgligt. 
Även min egna pappa har blivit skruttigare rent fysiskt senaste året. För 1½ år sen fick han en stroke, men slapp undan med blotta förskräckelsen. Men de blir ju äldre helt klart...

 

EA, men oj! Jag hade inte heller riktigt förstått att cystan var ett så stort problem. Fy fasen, jag förstår att du är less och uppgiven. Hoppas hoppas kallelsen kommer snart så att ni kan komma igång med nästa försök! Stor, varm kram till dig, vännen. Vår vovve har inte haft några problem med tassarna, mer än att han stannar och lyfter tassen och tittar ynkligt på oss med jämna mellanrum när det är riktigt kallt. Då får man ta av sig vanten och värma tassen med handen, sen kan han gå en bit till innan han stannar och lyfter på nästa tass Lyckligtvis är det inte ofta så kallt här nere så det är inget stort problem

JAG kommer på firmafest, kick off, julbord, kräftskiva och vad du nu kan komma på, Blommis!

Piggelin, usch vad tråkigt med din väninnas mamma Mina föräldrar pratarvom det ibland, att det nu är de som är den äldsta generationen. Bådas föräldrar har gått bort och även ett par vänner och andra släktingar ur samma generation. Mina föräldrar är inte jättegamla men de är inte i jättebra fysisk form någon av dem. De ska tydligen börja köra GI-kost och motionera nu, hoppas det ger resultat.

Piggelin, åh vad sorgligt! Träffade jag den tjejen på er fest?
Just det där, att det är ens föräldrar som är nästa led, har jag tänkt rätt mycket på från och med att min mormor dog-den första av mor-/farföräldrarna. Då blev jag så himla medveten om hur långt avstånd jag har till båda mia egna föräldrar. Och när jag satt på bussen från Sthlm-Växjö och bad att jag skulle hinna fram till farmor innan hon dog. Och pappa som lever ensam och kanske vet man inte då på en gång om något hänt och och...

..och sedan är det ju för bövelen ens egen tur!

Tycker det finns anledning att reflektera över sin och ens närmastes förgänglighet av många orsaker och på flera plan, lite oftare n vad vi vanligtvis gör. Utan att man för den sakens skull ska halvt ha grävt ner sig redan. Tvärtom! Så man istället kanske tar lite bättre tillvara på människor och livet.

Mina egna närmsta vänner har nog de flesta kvar båda föräldrarna, men i min sambos kompiskrets är det flera som alldeles för tidigt förlorat en föälder, dessutom i väldigt snabba förlopp. För att inte ens tala om den papapn som begick självmord. Det skakar om en hel del.

Här håller hela familjen på att sänkas i den där förkylningen som sonen var först med. Halsen kliar, ögonen kliar, näsan nyser och på överläppen jobbar sig ett läckert munsår fram med häpnadväckande effektivitet. Utöver det värker musklerna i kroppen och nacken är tvärstel. Vad mysigt det kommer att kännas att vakna imorgon när hunden vill få gå ut och kissa.  Jag känner redan hur det kommer att svida och raspa överallt...

Nåja, jag är ju åtminstone inte egenföretagare och måste åka och jobba hur hängig jag än är.