I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Klockarbol: Jag har redan kollat med Transportstyrelsen, för jag tänkte precis som du. Men det är exet som ska betala sa dom. Och nej, jag fick inga pengar för bilen.
Det enklaste vore nog att ringa köparna och förklara.
Men det retar mig att jag mejlat till exet om detta och han svarar inte ens. Typ åtminstone bad mig ta kontakt med ägarana och be dem betala (även om det inte är min skyldighet) eller svarade NÅT!!! Fast "dra åt h-vete, jag tänker fan inte betala!!!" eller nåt. Då visste jag ju hur han tänker agera.
Nu vet jag inte, kommer han betala eller ej??

Blomman:  Nej visst är det inte mitt problem. Men vi har ju liksom haft ett hus ihop under 2011 och betalat räntor och diverse sånt. Vi är samtaxerade under 2011. Ja, det är oundvikligt för mig att inte tänka på sånt där. Lätt att säga att det inte är mitt problem, men som person funkar jag så att jag ändå ororar mig och funderar... Precis som du

Och det är precis det som är så förbenat jobbigt med att på endera sättet vara utlämnad till någon instans i vårt system. Oavsett om det är soc, AF, FK, VC eller någon annan där det sitter människor som dels har ansvaret att bedöma, utreda och också se till att få saker gjorda, men som också har faktiskt makt över ens liv på olika sätt-inte minst då ens ekonomi. Det är otroligt påfrestande att ladda upp för att säga de rätta sakerna, fylla i de rätta uppgifterna och ändå i slutände vara beroende av att man råkar få välsignelsen att tilldelas rätt människa.

När man sedan några gånger i tillvaron haft den rakt motsatta turen att stöta på personer som man verkligen skulle vilja undersöka hjärnan lite närmare på, så blir man nog lätt både cynisk, uppgiven och defensiv.

Men, jag har i mitt eget liv hittat åtminstone ett litet men effektivt knep: Lägg alltid på minnet vad personen som svarar i telefon heter! Öppna sedan din egen del av samtalet med "Hej Kerstin " (förutsatt att människan sa att hon heter det förstås). Det är högst sannolikt att du får ett gott bemötande.   Forskning visar på att vårt namn och att bli kallad vid sitt namn, har väldigt mycket större betydelse än vi tänker på.
Fortsätter man sedan med "jag hoppas du kan hjälpa mig" och så vidare, hellre än att ösa sin frustration är det givetvis också bättre än om man redan är så arg efter telefonkön att man fräser åt stackarn i andra änden. Men det fattar väl egentligen vem som helst.

Ooh, Konditori Kringlan? Eller den där som ligger på ett hörn i korsningen där det ligger en liten söt och bedårande leksaksaffaär (som heter LIten Karin eller något liknande)

*Längtar till Göteborg*

Mugglan; 7 bajsblöjor!!! Holy Moses... Förstår att du får använda Inotyol Aj, aj, aj....

Klockarbol; Kramen till dig... Jag söker också efter nycklar. Vi får hålla varann i handen på vår jakt efter nycklar ♥

Något som jag också söker nycklar till är att hantera min ångest och oro att bli lämnad, sårad, sviken igen. Mitt självförtroende är i botten och jag är övertygad om att jag inte är värd en sån bra kille som musikern. Att han kommer lessna mycket snart, att det här liksom är för bra för att vara sant.... Skitjobbigt är det att vara sån här som jag är. Blä, det suger.

Jag frågade flickorna inför T:s kalas om de ville att vi skulle baka negerbollar. De bara stirrade på mig först. K frågade: "Vad är det för nåt?" T sa förfärat: "Men mamma!! Varför säger du så?!"  Eeeeh... jag minns ännu hur jag rodnade och försökte förklara att så kallades de när jag var liten. Direkt fick jag frågan varför man kallade chokladbollar för negerbollar... Suck.

Sen berättade T att hon hört Pelle i sin klass kalla sig själv jävla klantneger när han tabbade sig... Han är svart som mitt kaffe och kommer från Liberia

Ja visst är det så, jag ger dig rätt i båda sakerna du beskriver!
Min väninna har ett flertal gånger hamnat hos stolpskott till handläggare och råkat riktigt, riktigt illa ut pga det. T om så att hon fick överklaga och tillslut fick rätt 1½ år senare.
Och nu är hon i samma sväng igen.

Jag är alltid noga med att vara vänlig när jag pratar med såna där instanser. Man vinner ju inget på att hacka på dem. Då blir de ju ännu mer avogt inställda.

Det där tror jag inte är helt ovanligt. Det är klart att självförtroendet tar stryk när man lever tillräckligt nära sådana som ditt ex och min förste man. På något vis lyckas de bryta ner ens självfötroende, och det tar tid att bygga upp igen och kräver en del arbete. Och lyssna och ta till dig allt pepp du kan få från din omgivning! Här ska du få lite av mig:

Du ÄR värd din musiker, han är verkligen det bästa som kunde hända dig nu! Visst, ingen vet vad som finns i framtiden, men ta inte ut elände i förskott, njut av det som är och lev i det!

Alltså, jag vet ju hur gammal denna är, men det spelar ingen roll-behöver jag en anledning att skratta, så är det bara att lyssna och smittas av den här:


">



Apropå blöjor, kan man ju undra hur mycket han kissar på sig medan han kiknar av skratt? Själv skulle jag ligga risigt till i samma sits kan jag säga. men jag är ju lite äldre förstås.

Mugglan, HÄLSA så mycket till Vänner! Och hoppas ni får riktigt mysigt.

!!