Välkomna till Tivoli Empatia!

Snigeln igen, jag hade också jättesvårt att äta första veckorna. Delvis berodde det på att jag var så trött och delvis pga av att jag var så uppe i varv av allt nytt. Problemet är ju att man vänjer sig snabbt vid att äta mindre & mindre och blir då ännu mer illamående vid tanken på mat etc. Försök att peta i dig så mycket mat det går, du behöver ju energi för att orka amma och nattvaka. Sätt maken på "mattjänst", dvs. att han får se till att du får i dig mat och dryck.

Snaily: vad ledsen jag blir för din skull att du har det så jobbigt Jag googlade lite (nähä!?) och hittade detta (om du nu inte redan läst det): http://www.babyornot.se/menupage.php/uid/164 
Lilla Yngla är ännu så liten att det du upplever är extremt vanligt (upp till 80 % upplever något av detta nedstämdhets/förlamandetrötthetssyndrom de tio första dagarna om jag läste rätt). Trösterikt också att läsa att postnatal depression - om det nu är det som det visar sig vara - är tillfälligt och möjligt att behandla. Det viktigaste stegat har ni redan tagit - att kontakta vården och be om hjälp.

Stor kram till dig, Snaily.

Vilken bra länk, AM!

vinkar! är aptrött...

Klockarbol - hejakramar!!

Snaily - till dig också!

Snaily,
Usch och fy, stackars dig/er! Jättebra att ni sökt hjälp dock! Så som du mår ska man inte behöva må. Råd jag gav känns ju helt felaktiga nu när jag vet läget. Men vi alla hoppades ju att det bara skulle vara baby blues light.

FruL på ön som hade bakelser på sin avatar var ju inne kort efter sin förlossning och rapporterade att hon drabbats av depression. Jag har flera gånger tänkt på hur det gått för henne, men så vitt jag vet hörde hon inte av sig igen. Eller har jag fel? Är det någon som vet hur det gick för henne?

Om jag inte hinner in mer innan jul, vilket jag nog inte gör, så önskar jag er en riktigt god jul allihop!!
*ett hjärta*

Bra skrivet i den där länken AM!

Snigel, jag vet ju inte vad du tidigare tänkt att Baby Blues skulle innebära, eller vad du lägger i innebörden "lite baby blues" nu heller, men det du hittills beskrivit tycker jag inte alls låter som någor annat än just precis den där Baby Bluesen, som verkar överraska så många, just av de skäl som beskrivs i AM´s länk. Det är ju jättetidigt än och jag tror ärligt talat det är en rätt rejäl chock för ganska många att känna som de gör i början.

Men det är klart att det är jättebra att ni tar kontakt med BM, du ska ju ha allt stöd du kan få och har ni talats vid redan nu tidigt, så har de ju koll ifall du kommer att känna att du behöver mer hjälp.

Kom ihåg att du för bara några dagar sedan gjorde ett jättejobb som kroppen inte alls hunnit hämta sig från än (märk väl att när min mamma var i barnafödandetagen, så var det en vecka på BB som gällde, punkt slut, för  det var självklart att man skulle VILA. Det absolut enda man gjorde då var att amma, all mat serverades, blöjor och allt annat sköttes av personalen. Det kanske inte är meningen att man ska orka så förbannat mycket?)
Utöver det har en annan liten person lagt beslag på samma kropp som egentligen behöver vila, för att själv få mat och växa. Nära vill hon ju vara med, eftersom det är det närmsta hon kan komma. Sammanhängadne sömn är basen för välmående för de flesta. Det är ett primärbehov. Du får ingen sådan just nu.
Jag tycker inte det är det minsta underligt eller ens så värst oroande att du måsr som du gör just nu. Även om jag hoppas det snabbt går över eftersom jag unnar dig att må toppenbra och njuuuta. Tillåt dig att bra finnas, existera och vara i töcknet, du måste ingenting annat än bara finnas.

Det enda du verkligen behöver se till, är att du äter något. Se till att maken handlar hem frukt och sådant som är lätt att få i sig medan du ammar. Be honom mixa ihop en kanna med Smoothie som du enkelt kan hälla upp och bara dricka, så du får i dig något även om det inte är något lagat. En laddning hemkokad risgrynsgröt kanske han kan få ihop? Så kan du värma på en klutt när tillfälle ges. Nyponsoppa, Blåbärssoppa och annat lättdrucket. Honung i the och på mackor. Honung kickar faktiskt igång systemet rätt bra.

Skickar en massa massa kramar!

Å snigeln, låter lite förlossningsdepp där. Bra att ni är är lite uppmärksamma på det så att du inte behöver må så för länge. Kram!

Klockis - gläää för jobbig svärmor, svårt att komma undan, skönt att ni ändå bor några mil bort ändå. Kram på dig med!

Hjärta tillbakakaka vänner!

Mugglan - så klart har du rätt med påsenten (procenten). Och att det tråkigaste preventivmedlet är det effektivaste. När inget p-medel används och man "bara gjorde det en gång och tänk då blev det" så tänker jag att det är klart att man då gjorde det när kvinnan känner som störst lust - som ju de flesta gör just de dagar man är som mest fertil. Inte så konstigt egentligen att dessa lyckträffar (eller (o)lyckträffar för ogifta kvinnor förr) ledde till barn egentligen.

Nu ska här skäras upp kola. Har aldrig gjort det förut, brukar alltid hälla upp i knäckformar, så whis me luck

Glada gubbar har jag inte sett skymten av  blir det till jul blir ju detta försök också bränt. Inte en chans att få till det då suck. Men, men, ett par dagar kvar att hoppas på!

Supertips från PB!

Snigeln, (be din man) se till att du får i dig mängder av vätska! Kroppen har mycket svårt att komma ifatt när amningsmaskineriet ska komma igång, och man blir uttorkad fortare än kvickt. Det skapar oerhörda konsekvenser för välmåendet, eftersom exakt alla kroppens funktioner störs. Även de i skallen, som sköter nyttiga signalsubstanser som är nödvändiga för tro, hopp och kärlek!

Hur "dåligt" du mår är svårt att förstå så här i text.. din MVC eller BVC kan hjälpa dig att reda ut begreppen och komma i kontakt med psykolog om det behövs. Du kan även få hjälp med tillfällig medicinering om ni kommer fram till att det skulle vara lämpligt för er.

Jag tänker på dig!

Snaily - hoppas BM har ringt eller ringer vilken sekund som helst så att du får prata med henne. Tänker på dig! KRAM!