Välkomna till Tivoli Empatia!

Tack Blomman. Jag ska försöka.

Dotterns reskompis har resvana föräldrar (tillskillnad från dottern) så kompisens mamma har lyckats boka om dom till 23/12 och även lyckats fixa rum på samma hotell om bodde på innan. Tydlien är kompisens föräldrar stammisar där så det blev inte ens ockerpris.

Är mycket tacksam för att dottern väljer sina vänner vist.

Hennes reskassa är dock tunn efter en dryg vecka med shopping och även här får vi hjälp av kompisens föräldrar - de var förutseende nog att tvinga sin unge att skaffa konto i samma bank som sina föräldrar så dom kan föra över ekonomi med omedelbar verkan istället för de tre bankdagar som det tar vår bank att föra över pengar till dotterns bank...

Jag undrar om det är möjligt att bli mer trött nu?
Yngsta grät stillsamt för nu kunde hon ju inte köpa julklapp till pappa som hon skulle med storasyster i sällskap.
Så nu ska jag följa med istället och det dög väl hjälpligt.
Dessutom ska jag ämla upp kl 6 i morgonbitti på min sjukskrivendag för att åka skolbuss till yngstas julavslutning - även där skulle storasyster varit med eftersom det passade i tid med den ursprungliga hemkomsten från London.

Ett stycke 8-åring som snörvlar i soffan och längtar efter sin syster.

En mamma som vill ha besked på när vi kommer den 23e så hon vet när hon ska ha maten färdig - för det beror väl kanske på om det planet kommer i tid eller nåt?

En svärmor som vojat i telefonen 2 gånger hittills över att flyget blev inställt och att hon nog skulle behöva handla lite mer o åka till banken före jul o när får hon hjälp att ta in granen o hur blir det nu med att barnen ska klä graneländet och i år blir det bara kuvert till barnen och inga paket alls för hon kommer ju ingenstans så hon har kunnat handla något eftersom O aldrig har tid att skjutsa henne och nu kommer barnen bli så ledsna och svärfar är ju död (förra sommaren) så nu blir det en eländig jul.
Och när kommer O nästa gång för hon behöver ju handla lite till och gå på banken?

Å jag som trodde det var så j-a bra att bo i stan för att det går buss där???
Och tack jag vet - den här julen är allt som en jul inte ska vara...

Från det ena till det andra - gardiner och gardinbyte i allmänhet o julgardiner i synnerhet är överreklamerat!
Det är helt ok att vägra julgardiner i min bok. Jag tänder en ljuslykta i fönstret och vips är det 8 gånger mer julstämning i rummet än den tomtigaste gardin!

Här är ljuslyktan tänd, tårarna torkade och Nalle Puh i sjumilaskogen framplockad för läsestund.
Blomman - Jag läser lite för din trötta själ också.

Just det mugglan
den känslomässiga bergochdalbanan som du beskriver för Moa stämemr väl in på min dryga 3 åring hemma.
jeeeezuz vad små marginaler manhar att göra rätt ibland och jeeeezuz vad upprörd han kan bli över minsta lilla grej som inte går som han planerat.
Även fast vi andra inte alls fattar hur det var tänkt.
Det är precis som du beskriver ibland SKA man göra en grej åt honom nästa inte.
hur FAAAN ska jag veta vilken gång som är vilken.

vojne vojne mer valium till mammorna

Jag är så nöjd!! Jag har äntligen valt pensionbolag. Vilken lättnad att ha det gjort.

Kokat Lappis kola har jag gjort idag, den ska provsmakas ikväll ihop med Änglagård 1. Jag tänkte titta på ettan och tvåan nu innan tran kommer. Jag funderar att gå på bio för första gången på ungefär 100 år. .-D

Oj, här kastar jag mig in mitt i en massa allvarligare prat. Sorry, så kan det gå när man inte uppdaterat sidan innan man postar.

Tack för alla sympatier!

Ang att mata - jag tycker jag gör det HELA tiden, men hon verkar ha rätt bestämda åsikter om när det är nog och då hjälper det inte att lägga henne till bröstet, hon pickar och har sig som om hon vill äta men skriker bara och verkar vilja spotta och fräsa åt mjölken/bröstvårtan. Då pausar vi och provar igen efter en stund, ibland funkar det, ibland inte då hon bara verkar jättefrustrerad.

Delvis hoppfullt och delvis deppigt att läsa om hur ni har haft det med era nyfödda.
Själv känner jag att detta är något värre än bara lite baby blues, det har eskalerat de sista två dagarna. Jag har ingen aptit, är mest illamående, och rasar i vikt. Har svårt att sova på dagarna, och när jag väl sovit en stund känner jag mig ännu tröttare än innan. Jag orkar ingenting alls, knappt ens amma. Känner mig helt apatisk. Orkar inte prata med någon, maken har fått sköta kontakterna med omgivningen. Han har ringt hälsocentralen idag och ska bli uppringd av barnmorskan imorgon, inte för jag vet om de kan tillföra något men det känns som jag måste försöka få hjälp på något vis i alla fall. Så här kan det inte fortsätta så länge till, då blir det nog psykakuten.

Snaily: Kära hjärtat vad jobbigt det låter, bra att ni ringt hälsocentralen. Dom kan säkert komma med goda råd. Kramar till dig i massor

Snigeln, då verkar det ju mer luta åt förlossningsdpression på riktigt än bara lite allmän desperation över utebliven sömn? Stackare!

Hur är det nu, är det någon här som drabbats av det som kan tillföra lite mer???

Klockarbol, vilken röra! Fast tur att tjejerna verkar klara sig bra.

Snigeln igen, jag antar att så här i början kan man inte göra åt instinkten att äta när de är hungriga och sova när de vill och man kan inte tvinga dem att göra mer av vare sig det ena eller det andra riktigt än.

Snaily,
jag tror du måste försöka äta och sova. Om det inte hjälper så ta kontakt med din BM eller vem det nu är man kontaktar om sådana här saker i Sverige?
Sedan håller jag med AM!
Att linda (eller swaddle som vi säger här) är SKITBRA!!!!!!!!!!
Går bra med vilken tunnare filt(handduk som helst egentligen även om det ju finns speciella också. Vi lindande vår lila tjej lääääänge för det var enda sättet att få henne att somna när hon var bebis.

 

Klockarbol,
vännen!!! jag vill skicka en hel säck full med varma kramar till dig att ta fram och svepa om dig i  u under julen! och innan. Du verkar vara en mycket mycket klok och fin person som just nu har det överjävligt tungt. Försök att skita i svårmödrar och andra energitjuvar. Jag vet det kan vara svårt nästintill omöjkligt, men försök. Du behöve sådana som GER något nu. I form av omtanke, energi och kärlek. Inte de som suger musten ur dig.
Kraaam!!! 

Mugglan,
det låter som en väldigt naturlig fas för Moa. Är det inte den fasen alla i henne ålder går igenom när de upptäcker att de faktiskt KAN gå emot föräldrarna och göra som de vill. Eller iallafall tror de att de kan det och vill testa. Här är det också mycket "kan själv!!" och däremellan är det "DU göra!!!" så ja man får helt enkelt försöka att fixa det omöjliga. Tankekläsare är man ju inte så det blir som det blir. Försöka att improvisera, använda humor och ibland bli arg. Ibland fungerar det ibland inte.... Som allt annat...
 

Åh finaste Snigeln,skit att du mår så dåligt Det låter bra att du ska bli uppringd av en barnmorska imorgon, berätta precis hur du känner för henne. De har ju läkare och psykologer på BVC som man kan få komma till (jag var hos psykolog på BVC i samband med min "amningskris"). Det ÄR tufft att få ett nytt litet liv i sina händer och visst kan man känna sig nere men man ska inte behöva må som du gör.
Massor med kramar till dig vännen!!! Försök att få sova så mkt det går (det kanske inte gör saken bättre men man mår ju ÄNNU sämre av för lite sömn, rent allmänt). Jag tänker på dig!!