Välkomna till Tivoli Empatia!

AM: jag vägrar dock att ha ångest för att vi inte har julgardiner. Sånt orkar jag bara inte hålla på med...

Snaily: du kan ignorera ersättningstipset om du vill - vet att det är kontroversiellt... Har du mjölk så kör bröstmjölk istället men mata mata mata på dagen är ändå det bästa råd jag kan ge. Ibland satt jag och ammade mer el mindre hela dagarna (men så hade jag ju för lite mjölk också). 8h amning per dag är tydligen rätt så "normalt" vi vissa perioder läste jag någonstans...

Vet du Muggles - jag orkar nog inte heller ha ångest. Men jag har faktiskt inte ens tänkt på att det FINNS julgardiner.

Klockarbol: skickar ett gäng kramar från mitt håll!!!

Moa verkar annars ha kommit in i ngn konstig period när minsta lilla småsak blir en stoooor katastrof som man kan gråta hysteriskt för. Typ att maken spolade efter hennes toabesök - för HON ville ju spola (ibland vill hon ibland inte, suck). Helt orimliga grejer som jag totalt tappar tålamodet för. El om man säger nej till ngt så kan hon börja gråta jättemkt och säga "du blev arg på mig mamma". Suck igen. Även på dagis har de noterat att hon inte är gamla glada Moa. Är väl en utv.fas kanske??? Ngn som känner igen det?

Muggles: ungefär samma utveckling såg jag hos Livia - det handlar väl lite om trots, dvs utveckling. Jag tolkar det som att  personligheten blir mer flerdimensionell och då måste det där trotsiga, dramatiska och motvalls ta plats. I början tar det kanske lite överhanden. Sedan jämnar det ut sig ...

Muggles, Iris är helt omöjlig att göra till lags, hur man än gör blir det fel, även om hon velat ha saker på ett sätt länge så kan man ge sig på att helt plötsligt ska det vara tvärtom. Fast på dagis har de inte märkt någon skillnad vad jag vet.

Klockarbol, usch vilka svärföräldrar du har, helt galet!

Hur gör man numera på FB när man vill föreslå vänner för någon? Förut när man blev vän med någon kom det automatiskt upp att man skulle föreslå andra? Det hände dock inte nu när jag accepterade Smint och inte kan jag hitta det heller. Den här nya profilen och jag kommer inte alls överens...

Snigeln, första tiden med Iris minns jag bara som ett rent helvete och att jag inte fick något stöd från maken alls som bara ryckte på axlarna, vände sig om i sängen med orden Vad kan jaaag göra... och somnade. Jag grät i månader. Så illa verkar du dock inte ha det som tur är men håll ut, och vad annat kan du göra förresten, jag tror inte att det vänder så tidigt som efter sex veckor om du inte har en jäkla tur men vänder gör det. Med Astrid har det inte varit lika illa, dels för att även om hon skriker och jävlas hon med så har hon inte samma humör som Iris har, dels var jag ju förberedd på hur det skulle bli den här gången.

Snaily: du hör ju att du är högst normal med din baby-blues! Det är klart att det du varit/är med om är en gigantiskt förändring. Plötsligt har du en liten, liten människa vid din sida som är beroende av dig för sin överlevnad. JAg tror att baby-blues är en mix av trötthet, ansvarspanik, hormonstormar, sorg över "det okomplicerade livet innan", oro inför framtiden ... Dessutom blir plötsligt ens relation med mannen litet ... polariserad, om man säger så. Det blir så tydligt vem som är kvinnan och vem som är mannen och vilka olika roller man kan ha. Lite chockartat kanske - så har jag upplevt det i alla fall.

När Hektor var nyfödd hade jag nog också baby-blues även om jag inte satte ord på det. Kunde börja grina mitt under middagen för att allt kändes nattsvart. Övriga familjen bara satt som fågelholkar och glodde på mig.  Det höll på, till och från, ett par månader  - max! -vill jag minnas. Kanske så pass längre pga att det vad det andra småbarnet i familjen och man var tröttare än med Livia.

Det går över. Kram. Pussa lilla Yngla från mig. 

Klockarbol: Ouch. (min kille har ett likande förhållande till min mamma, och hon har från tid till annan betett sig fullständigt vidrigt..) Hade jag lite juligt fairy dust att sprinkla över dig så skulle du få hela säcken!

Mugglarn: Jag förstår, och jag misstänker att det var där min mamma föll. Insiktsfullt formulerat av dig, det där med att konsekvensen inte ska drabba en själv. Jag ska minnas det. :)

---
Någon här som vill bli av med sin fungerande symaskin, prillbilligt? Om den syr rakt, i sicksack och inte låter som en traktor så är den bättre än min och därmed intressant.

Snaily: Det kommer gå över, förr eller senare... Lillkillen hade en vakenperiod i början av natten under ganska många veckor. Då gjorde vi så att maken, som är kvällsmänniska, var uppe och hade hand om lillkillen. Jag ammade vid 20-tiden, och gick sedan och la mig. Sedan var nästa amning runt midnatt eller så, efter det sövde jag lillkillen och så sov han fram till 4-5 tiden. Och så småningom ännu längre...

I övrigt så är det mycket matning som håller barnet mätt på natten. Vi märkte också stor skillnad när vi hade lillkillen inlindad i filt, som fick följa med till sängen. Annars vaknade han ofelbart av temperaturskillnad jämfört med att sova i mammas eller pappas famn...

Julgardiner förresten, vad är det Jag har inga gardiner öht i vårt kök (vi har ju varit på väg att flytta ett tag ). Inte i extrarummet heller, och i sovrummet har vi bara rullgardin. I vardagsrummet finns dock gardiner. Som jag inte tagit ner för att tvätta någon gång... Men jag har dammsugit litet på dem ibland

Vad huslig jag låter, eller inte...?

I julförberedelser så bakade jag bröd igår. Bara hälften så mycket som jag tänkt dock, eftersom det var helt slut på grovt rågmjöl i affären... Gjorde även en sats med kola, som blev helt misslyckad. Ska prova Lappis recept istället, tror jag... Och om jag får tag på minimarschmallows (eller marschmallows över huvud taget...) vill jag även göra ett julgodis som var med i Buffétidningen.

Klockarbol: Svårmorsfasoner kan man ju vara utan i alla lägen, men särskilt nu!!!

1up: Behåller nog gärna min symaskin Snyggt du pimpat vagnen på bilden du länkade till, förresten! Har skickat iväg en vänförfrågan till dig på FB...