Välkomna till Tivoli Empatia!

Och mugglan .. tror jag är hyfsat normal?!

Hej hej,
 första inlägget från mig i nya layouten Vad fult & plottrigt det är - fst det diskuterade ni väl sådär 100 sidor sen eller så...

Försöker läsa hyfsat mkt av det ni skriver, men tyvärr dåligt med tid & möjlighet att kommentera...

Snaily - Amanda var vaken i långa pass också i början & jag blev TOKIG & urstressad minns jag. Vi lade henne i vagnen & körde med vagnen över en tröskel för att försöka få henne att somna - ibland gick det, ibland inte. Tyvärr finns det nog inte så mkt annat att göra än att vänta på att det ska gå över & hon fattar vad som är natt om ett tag.

Denna gång har vi begåvats med en pojke som somnar om nästan direkt på nätterna när jag ammat & det är grymt skönt. Liksom att jag själv denna gång somnar om mkt snabbare & lättare än med Amanda.  Då vaknade jag/fortsatte jag vara vaken för minst lilla ljud, nu är det nästan tvärtom, får kämpa för att hålla mig vaken Kroppen verkar ha fattat galoppen bättre denna gång.
På dagarna ammar jag inte superofta, men kvällstid så känns det ibland som oavbrutet, dvs ammar mest hela tiden. Ser till att amma honom en extra gång vid 23-24-tiden & sen sover han ofta minst 3 timmar & då funkar det för mig att hålla ihop mentalt. Mannen lämnar Amanda de tre dgr i veckan som hon är hos dagmamman, så då kan jag sova ikapp lite på morgonen med - otroligt skönt. De dgr hon är hemma så får hon ofta titta på bolibompa en stund, så halvsover jag lite till även då...

1Up, har nog inte sagt hej till dig! Välkommen! Såg på FB att en av dina släktingar (ni hade samma efternamn) är vän med en kompis till mig

Såg att ni pratade sockars vara eller icke vara i förra veckan - jag gillar pyamasar med fötter. Men det jag skulle säga var att häromveckan fick vi ett litet paket med posten från några kompisar i Skåne, som innehöll ngt som kallades SockOn's Inte använt dem ännu, men verkar fiffiga (& typiskt amerikanskt!).www.sockons.co.uk/ (fast nu såg jag att länken var brittisk...)

Håller på att koka denna kolan nu, lite annorlunda sådär, men gjorde mig nyfiken
www.recept.nu/1.303928/lisa_lemke/efterratter_godis/agg_mejeri/mangochutney_kola_med_vit_choklad

Måste nog avsluta. Lilleman är på G att vakna hör jag. Kram på er allihopa!

Nytt försök!
www.sockons.co.uk/

Snigeln igen, äsch, det kanske var dumt att skriva att det var lika illa om inte värre här och att det tog tid innan det gick över för det hjälper ju inte dig att det varit lika illa för andra och att det kommer att vara så här jättelänge vill du ju inte heller höra. Tur är ju att det inte är lika för alla i alla fall så jag håller istället tummarna för att hon börjar sova på nätterna snart.

I bekantskapskretsen tycker jag annars att killbebisarna inte verkar riktigt så besvärliga som tjejerna men det kanske är en slump.

Liten, jag tror inte att de ger upp snuttprivilegiet frivilligt, fast för Iris var det nätterna som var så. När vi tagit smällen och maken sovit i sovsäck på golvet i hennes rum i tre nätter eller vad det var, eller ja, sov gjorde han ju inte mycket, så blev det mindre intressant att ligga och snutta på dagarna och till sist slutade hon komma över och vilja det. Astrid skulle nog kunna sluta snutta på dagarna men när man sitter där med en illvrålande Astrid och inte får tyst på henne så är det alltför lätt att trösta med snuttandet för då vet man ju att hon lugnar sig på en gång. Nattsnuttandet gissar jag blir som med Iris, det blir till att ta ett par skriknätter, fast motivationen är lägre eftersom hon bara vaknar ett par gånger per natt och det är ganska mysigt att ha henne bredvid mig... Ni har ju i alla fall inga problem på nätterna och då borde ju dagsnuttandet ge med sig snart tycker man.

Snaily igen: vet inte om jag har tjatat detta råd på sistone - men det tål att upprepas: för besvärliga små bebisar (om nu lilla veckogamla Yngla kan räknas dit) kan lindning passa utmärkt.  http://se.babycenter.com/baby/sleep/swaddlingexpert/
Det blir lite tryggt, trångt och mysigt som i magen. Hjälper ju inte såklart mot tillväxthunger men förvånansvärt bra mot allmänt babyspatt. OBS: ta inte en för varm filt!

Snaily - hoppas Yngla sover lite stunder på dagarna så du får vila lite nu och då åtminstone. Det är en stor omställning och otroligt slitsamt att inte få sova på nätterna. I ren självbevarelsedrift la jag, under yngstas motsvarande period, ner all ambition utöver att amma/mata, byta bebis, gå på toa och sova så fort tillfälle gavs. Telefonen drog jag ur efter att ha meddelat alla närstående att jag behövde sova - inte prata i telefon i tid och otid. Inte så populärt kanske men det funkade hjälpligt.

Här i stugan går vi från klarhet till klarhet - nu ställde Norwegian in ungarnas flyg hem i kväll från Gatwick pga av dåligt väder och hög belastning...

Jag bävar för när mormor/farmor ringer här lite längre fram. För jag antar att det på nåt vis kommer att vara mitt fel och framför allt mitt jobb att hitta en lösning på problemet nyss så jag kan tala om när flickorna kommer hem.
För jag kan ju göra så mycket åt läget liksom?
Dessutom är dom 18 och inte ett dugg besvärade av att bo på ett golv i en vänthall ett par dagar. Deras liv går ju liksom ut på att spendera minst ett dygn i sovsäck utomhus i kön till nåt event eller nån konsert - även om dom redan har biljetter. Det är själva köandet som är grejen sägs det.

Jag behöver nog också lindas i en lämplig filt för att få allehanda spatt under kontroll...

Klockarbol, för det första: nästa gång du sitter vaken så dags, sms mig då om du vill, för jag är nämligen förmodligen också sannolikt vaken, men har kanske stängt av datorn. Prata i telefon, eller slå på datorn och maila, whatever....

Svärmorsgrejen  var ju verkligen vad du behövde just nu. Verkligen. *ironin dryper*

Jag hade samma inställning till livet som du den där första tiden. Det var verkligen bara amma, byta blöja och försöka sanera sig själv någon gång emellanåt. Jag minns inte ens särskilt mycket från den tiden. Det var ett töcken. Jag höll heller inte på och funderade något viare över om jag borde göra si eller så för att åstadkomma något som helst. Han åt han sket han sov och så höll det på i flera månader och bara jag fick vara ifred var jag ganska lugn har jag för mig. Jag tror inte jag vare sig hade väntat mig något annat, eller orkade fundera så mycket. Min ångest visade sig istället när det kom till att folk ville ha oss att komma och hälsa på och runt sådant som att gå till mammagruppen (vilket var vilkorat från vårdens sida för attt jag skulle få vara sjukskriven) Men det hänger ju tydligt ihop med att jag hade mycketliten orka med och för andra människor iochmed in depression. Sömnbrist gör inte sådant bättre.

För övrigt har AM idag skrivit på pricken mina tankar både runt trots, första småbarnstiden och att få ventliera sina känslor inom rimliga gränser. *skriver under rakt av*

Och allt annat jag tänkte medan jag läste har jag redan glömt.

hejsan tjejer
ölskar att läsa vad ni skriver... men är dålig på att skruiva själv.
Men tack för att NI skriver.

har inte hittat snailys inlägg men gumman dert verkar som om du har det jobbigt just nu.
har sett att du har fått en massa bra och klokoa kommentarer och råd. och KRAM och jag vet ju inte riktigt vad problemet är men jag drister mig till att hålla emd mugglan mfl at
MATA
MATA
MATA

tror borren åt precis HELA tiden när han var ny. Kunde amma i timtal.
Men sov på nätterna gjorde han fanimej också.
och jag hade fått rådet att just amma mig till lugnare nätter.
Har funkat på två småkillar så....

Annars tyckte jag inte alls att du överreagerade mugglis. ta det från en som tillbringar två timmar per vecka i en psykoterapi stol: att inte fan beror det på att man fick pannkaka till middag
ha ha
nej du gjorde bra!

Hmmm
vad mer
Julgardiner
vad?????
vi har inte ens vanliga gardiner
försvarar mig med att det ska man inte ha när man har så gammeldags fina fönster som vi har

Näe tjtjer
jag skriver alltid bara amssa blaj
Men jag tror egentligen bara att jag skulle gå in och säga att jag älskar er ALLA!!!!
puss