• fru AM

    Välkomna till Tivoli Empatia!

    I tidernas begynnelse hoppade vi på Barnkarusellen, men efter fyra år har vi fått uppleva det mesta i tivoliväg i den här stammistråden: berg- & dalbanor, skräcktunnlar, skrattsessioner i Lustiga Huset, spåmadamer … För att inte tala om alla timmar, veckor, månader, år vid Lyckohjulet – nit eller vinst denna gång …?


    Här är oftast högt i tak – vi pratar sömn och sömnbrist, barn och barnbrist (och möjligen brister hos befintliga barn ), ägglossning och utebliven ägglossning, jämlikhet och ojämlikheter, amning och flaskmatning, relationer, sorg, glädje, död, liv, recept på mat och recept på barnalstrande läkemedel och metoder … Ibland håller vi med varandra och ibland ryker vi ihop. Det blir som det blir. Tråden är som livet självt, helt enkelt.


    Välkommen att hoppa in, i farten, i trådkarusellen som utgör tivolits nav!  Presentera dig (med ålder, skostorlek, favoritchoklad, ungefärligt geografiskt läge och status i barnfabriken) när du känner dig mogen att kliva ut ur smygläsargarderoben. Många av våra stammisar är före detta smygisar … I den här tråden finns det en hittills oskriven regel som kanske skulle kunna formuleras så här: Vi bryr oss om varandra på riktigt – i glädje och sorg.


    Förra tråden: 

    www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3792698.html

  • Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!
  • S2011

    Hoppas på att det är ok att hoppa in utan att vara ett gammalt känt ansikte :)

    Jag surfade in på familjeliv, men blev riktigt avskräckt där och kände att den här tråden kanske kunde vara lite mer behjälplig..

    Jag och min man har tidigare inte alls vart intresserade av barn. För en ganska kort tid sen så började vi diskutera saken, kom fram till att jag skulle äta mina piller "till receptets slut" (=6 månader) och sen skulle jag strunta i att ta ut nya.

    Men på nåt vis vart det visst så att jag slutade med dem förra veckan (?) och nu sitter jag och känner mig duktigt nervös över hela bäbisgrejen...

    tänk om jag går upp alldeles för mycket i vikt under graviditeten? jag har redan envisa överviktskilon som jag kämpar för att bli av med och jag är verkligen sjukt osugen på fler (ibland undviker jag speglar och reflekterande ytor bara för att slippa se mig, fjompigt nog).

    vad gör jag om jag blir en värdelös mamma? man kan ju inte direkt lämna tillbaka... 

    jag har precis (eller ja, i juni) avslutat studier och har "bara" deltidsjobb för tillfället. vår ekonomi känns ansträngd till och från och jag oroar mig mycket över pengar och räkningar. hur smart är det då att försöka skaffa barn?

    det här är ju förstås bara ett axplock av allt som snurrar där uppe. hur hanterar man det? i dagsläget känner jag mig skitnervös över att kroppen ska komma igång "för fort" efter pillerstoppet och att jag ska bli gravid.
    jag känner mig rätt vilse och skulle vilja ha några kloka (eller okloka :)) åsikter... 


  • Fru E

    Nenne - dina kommentarer är oslagbara
    Vi har Ballingslövs kök och luckor men enbart för att vi har kontakter där och köpt allt på andrahandssortering, billigt och bra med osynliga skavanker. Vi har köpt till Ikeas sockellådor och märker där en skillnad i kvalité mot Ballingslövs egna liksom den utdragbara karusellen i hörnskåpet. Ikeas kan nog vara bra med men visst finns det skillnader i kvalitén. Luckor kan ni även beställa via snickare eller på nätet, oftast har de samma sortiment som kökstillverkarna men till bättre priser.

    Hoppas ni får en trevlig tråddate hade varit så roligt att vara med men har alldeles för mycket jobb att göra

  • fru AM
    Fru E skrev 2011-09-15 19:48:02 följande:
    Hoppas ni får en trevlig tråddate hade varit så roligt att vara med men har alldeles för mycket jobb att göra
     Är paprikorna svårhanterliga?  Hoppas du kan komma nästa gång!
  • viktualia

    S2011 - tjaaa.. det är väl lika bra att trådens värsta velpotta svarar.. Dvs den i det här gänget som nojade ALLRA värst innan beslutet om bebisfabrik fattades. Vågar inte räkna.. men det tog åratal innan jag vågade. Och detta utan krångel med vare sig relation, ekonomi eller annat. Så jag har inget vettigt att komma med.. kan bara konstatera att tillvaron med barn är trevlig, även om jag är övertygad om att jag hade kunnat leva ett rikt liv även utan barn. Sonen Trollet är verkligen en gåva, men också resultatet av ett svåååårt beslut.

    Men - du lär inte bli nån värdelös mamma, knackig ekonomi klarar man bättre än väntat oftast, överviktskilona kan man knäcka före eller efter.. bara inte under en graviditet...  Smart att skaffa barn? Tjaa sånt dömer vi oss själva med så hårt, att ingen annan kan komma i närheten av det dömande...  Och för egen del var jag fertil så snart jag slutat med piller, dvs sluta inte om du inte vågar bli gravid.

  • fru AM
    Hej S2011: ja vad svarar man på dina frågor ...? Får man fråga varför ni ändå beslutat er "för att äta kartan till slut och sen inte förnya receptet" så att säga? Är det för att era vänner börjar skaffa barn? Eller är det ändå så att ni VILL ha barn?

    Varför skaffar man barn egentligen? Det är en helt omöjlig frågeställning som alltid gör mig yr. Är det själviskt? Elelr osjälviskt? Människans drift är att fortplanta sig - det är en sak. Lever man sedan i en relation med sin "själsfrände" så är det ju så att "kärlek VILL barn" - oftast . Man "vill" blanda ihop sina gener med den mest älskades - eller i alla fall dela föräldrarollen med den man älskar, alldeles oavsett HUR barnen kommer till en (planerat tandborstsex, hoppsan!, provrör, adoption ... etc).

    Oavsett vilka motiv man har för att skaffa barn så ska man vara på det klara med att livet aldrig mer kommer bli som det hitills varit. Man ska vara beredd på att hädanefter inte kunna/vilja sätta sig själv i första rummet. Man ska vara beredd påa tt kanske inte få sova en hel natt de närmsta sju åren utan att ordna barnvakt och resa bort från barnen - man vet aldrig vad det blir för barn.  Man ska vara beredd på ekonomiska avbräck och på mindre eller större kriser i förhållandet. Att få barn tar fram både ens bästa och värsta sidor skulle man kunna säga. 

    Lämna tillbaka ditt barn - det tror jag inte att du kommer vilja när du väl drabbats av moderskärleken men det finns stunder då barnen är väldigt billiga om man säger så. Även mannen i ens liv, som man skulla ha kunnat gå genom eld och vatten för ett par år tidigare, kan man ibland vilja rea ut på närmsta loppis. På grund av dumma saker som sägs sömnlösa nätter kring en spjälsäng, typ.

    Att få barn är heller ingen skönhetskur, viktmässigt, hudstrukturmässigt, hårmässigt ... Man blir oftast lite fet, får bristningar, något elelr flera åderbråck och "muffintop" om man inte hade det förut, finnig kan man bli, lite lätt hårlös ett par månader efter förlossningen. Detta kan låta konstigt: Men det är värt det! Man kan gå ner i vikt sen, håret växer ut, det ordnar sig. Och dessutom så har man något som är lite viktigare att fokusera på (även om jag tycker det är viktigt att ta hand om sig själv OCKSÅ)

    Om du som eventuell blivande mamma är osäker på om du verkligen vill ha barn så hoppas jag att din sambo och du pratar om det? Hur känner han? En osäker mamma-to-be kan peppas ofantligt om hennes partner är babygalen. Men om båda är ganska osäkra ... då tycker jag ändå att ni ska vänta ett tag, tills det riktigt suger i bebiscentrum i hjärnan (eller var nu centrum sitter). 

    Hoppas du förstår hur jag menar och att du inte har somnat halvägs in i mitt lite för långa inlägg
  • Fru E

    AM-ja nu under hösten kräver paprikorna extra mycket tid eftersom deras "uppdrivningsprocess" (makens ordförslag ) ska bestämmas detta i samband med en programvara som är under utveckling = buggar!

  • Snorkfröken77

    Koko - En kram härifrån också, insåg nu att jag kommer inte ihåg vilket datum vi begravde (urnsatte) S, jag har förträngt det, det är inget datum jag vill komma ihåg. Jag kommer alltid komma ihåg känslan när jag tog emot urnan med min dotters aska och de tunga, stapplande stegen mot hennes grav, och vetskapen att jag aldrig mer skulle få hålla henne (börjar gråta bara jag tänker på det).

    Idag är det tungt, saknar S så det smärtar i kroppen, antagligen för att det är hennes namnsdag idag. vi var till graven med massor med rosa och vita rosor (varför är de gröna plastvaserna så små?! Vi fick dela upp buketten på två vaser) Jag orkar fortfarande inte ta in helt och fullt vad som hänt för då känns det som att jag inte ska få luft. Jag släpper på lite då och då och gråter en skvätt. Men det är en enorm tröst att ha Leffelina nu.

  • S2011

    viktualia: tack för svar, känns på nåt sätt fint att inte vara helt ensam om att vara lite vilsen och fundersam :)

    AM: det skulle faktiskt aldrig falla oss in att skaffa barn som nån sorts "accessoar" ("alla andra har ju"). ingen av våra vänner har barn och vi är ett av de första paren att ha gift oss. nånstans blev det väl viktigt för oss med barn, även om ingen av oss tidigare varit sugen på barn eller varit särdeles barnkära. med ålder och relationer förändras väl inställningen till barns vara eller icke vara, antar jag, och det är väl där vi har hamnat nu också - att känna att barn och familj är viktigt och något vi vill.

    det är inte det att jag är osäker på om jag vill ha barn, snarare att jag har en tendens att nöta och grubbla så himla mycket på allt. jag vänder precis varenda tanke ut och in och upp och ner så många gånger att jag tappar räkningen, och ju mer jag funderar ju virrigare blir jag ju - förstås. min man däremot, han funderar, kommer fram till ja eller nej och sen är det klart så, och eftersom han vet att jag grubblar sönder allt så lägger han extra energi på att "coacha" mig i att inte grubbla och tänka och bekymra mig.

    min tveksamhet sitter väl kanske egentligen i att jag oroar mig över att sätta ett barn till världen utan att ha allt "klart" eller "utstakat". men frågan är väl om man verkligen behöver det?
    kan man nånsin vara helt "klar" och "väl förberedd" för barn?

    jag kanske bara borde släppa plan-och-struktur-sargen och sluta försöka lösa problem som inte finns..

    misstänker att jag framstår som alldeles vansinnigt virrig och märklig, men jag tänker att jag bara vill lufta lite, så jag är himla glad över att den här tråden finns till! 


  • Fru E

    Koko-här kommer en styrkande begravningskram

    Inser att jag skriver väldigt sporadiskt i tråden nu men har så sällan något att kommentera om barn relaterade saker eftersom vi är så långt ifrån den världen. Men läser varje dag och vet att jag inte måste skriva om barn

    Någon som vet var man kan köpa ett snyggt fodral till en Samsung Galaxy SII?

  • porchez

    AM - klok som alltid, jätte bra skrivet!

    Och SEPTEMBER - Grattis!!! och jag kan lova att hon föddes på bästa födelsedagen ever  

    hemmakväll i soffan, slutar som alltid, jag mår kastrull... ensam känslan kryper sig inpå.
    Berättade jag att Hunken ringde mig förra veckan? :-/

Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!