Välkomna till Tivoli Empatia!

Toni & Guy finns till och med på "vår" Ica Maxi. Hoppas du blir nöjd med Björn Axén och att kvällen blir lyckad

*tassar ut*

Jag håller tummarna för dig, Vänner! Umgås med grannarna låter bra... borde man kanske satsa på... ehum...  Här satsas det annars på att maken skrapar fasad och renoverar fönster (beroende på om regnskur pågår eller ej) och jag försöker underhålla Trollet och mig själv...  vilket just nu går bra.. T sover och jag leker här.. ha ha.. men jag gissar att jag rätt snart har gosigt sällskap för T har sovit över en timme nu..

Puffar också för Vickans blogg! Har en känsla av att den glömts bort av en del och jag som är planerings- och kontrollfreak är rädd att folk hinner boka in annat det datumet... och jag vill att så många som möjligt ska komma! Så, läs och anteckna, gott folk!

*fortsätter njuta av svettvärmen på altanen en liten stund till innan Yngla vaknar*

Väldigt intressant diskussion om mor- och farföräldrars "rätt" till sina barnbarn. Själva tvingades vi ju dela våra barn med "kreti & pleti" på sjukhuset i 3 mån, så när vi väl kom hem hälsade vi släkten att vi ville kokonga själva ett par veckor, innan vi ville vara sociala. Det accepterades utan tjafs och mina föräldrar åkte iväg på semester. Sen dröjde det bara några dagar innan maken & jag höll på att helt gå i däck, pga alla problem med mat, syresättningsövervakning, sömnbrist och 3 månaders konstant oro på Neo, så jag ringde hem mina föräldrar från semestern och de kom genast ilande, trots att de var 50 mil hemifrån. Sen tog makens föräldrar huvudansvar för barnen i ett dygn med maken som närvarande back-up - då fick jag sova ut en natt - och sen tog mina föräldrar ett dygn med mig närvarande, så att maken fick vila. Jösses, jag börjar nästan grina när jag tänker på hur tufft det var. Våra föräldrar har iaf varit underbara hela tiden och gett oss hjälp när vi bett om det och hållit sig undan vid andra tillfällen.

Vänner - visst är det underbart med lyckad shopping! Själv lyckades jag köpa en blus på Lexington och en klänning på Newhouse igår, trots att jag inte behöver några nya kläder egentligen. I veckan som kommer ska barnen vara hos farmor & farfar ett par dar, så då tänkte jag försöka komma iväg och köpa lite underkläder, kanske en ny bikini och lite leggings och så. Jag är dålig på sådan där mer accessoarshopping (bortsett från skor ).

PB - vad kul att se dig här! Den där Truls verkar vara en riktig Emil-typ, som hittar på hyss mest hela tiden. Hur har det gått för din sambo - har han hittat något annat jobb, eller är han kvar hos den där knasiga chefen? Och hur har det gått med din sköldkörtel - är den ok nu? Kram på dig!

Blev så irriterad idag - gjorde ett misslyckat levainbak. Tror att det beror på att jag försökte kalljäsa dem en del av tiden, men det gick inget vidare. De flöt ut och blev ganska platta. Får se om de går att äta. Samtidigt kan jag inte låta bli att experimentera lite, för att få själva processen så smidig som möjligt. Just levain bakad på vildjäst är ett projekt som tar några dagar, så det gäller att ha logistiken klar för sig. Ibland är det praktiskt att kalljäsa eftersom man då kan dra ut processen, om det passar ens tillvaro bättre, och det brukar gå bra, men just levain med vildjäst är lurigt. Rågfrallorna med torkad frukt och pumpafrön som också kalljäste över natten blev iallafall bra.

Trevlig semester förresten, ni som gått på ledighet nu. Här har vi en vecka kvar, men sen väntar sex sköna veckor tillsammans hela familjen.

själv du!
Sambon är kvar hos idiot-chefen, men har åtminstone kommit med i brandmanslaget nu, vilket ger lite mer input och fler kontakter, nya saker att göra och ett litet litet hopp om att kanske kunde det på sikt bära vidare mot mer av den sortens jobb. Man får spara på det positiva. men han är helt dränerad på energi ibland när han kommer från det ordinarie, helt själsdödande jobbet. It sucks!

Truls är en liten kvick en. Man hinner inte med alls ibland. Men han är ju charmig också. Som tur är, så man inte vrider nacken av honom. Precis som småbarn. De är söta för att överleva, brukar jag säga.
Apropå överleva: vad det skriker i hjärtat när man påminns om er första tid som föräldrar! Vilken jäkla strid!!! Jag blir helt svag i benen.

Jag fortsätter ta prover för sköldkörtelvärdena, men de senaste såg bra ut, tack och lov. Det kan visst svänga en hel del över tid innan det är tillbaka i stabilt läge, så jag ska testa och hålla koll under hösten så det inte sticker iväg åt något håll.
Det är mina knän och leder som är sämst just nu, och som är det största hindret på arbetsmarknaden, eftersom tunga lyft och kånkande, samt enbart stå och gå, tydligen går bort numera. Då måste jag tänka om och nytt och veta vad jag isåfall kan göra och bli. Och det vägskälet var jag ju i redan utan de fysiska begränsningarna, så det är väl bara att hoppas att processen inombords, mot ett svar på den stora frågan går så snabbt som möjligt.

Nu måste jag ut och se ifall jag kan vara sambon till någon liten nytta med att också slänga ett vedträ eller två i veboa.

PB - vad skönt att din sambo iaf har lite ljuspunkter i tillvaron på arbetsmarknaden. Håller tummarna för att det kan ge något bättre så småningom. Förstår att det är ett tufft beslut du står inför med din egen sits påmarbetsmarknaden. Har du några idéer om vad du skulle vilja göra? I samba smed allt mitt "surdegande" har jag lästom flera som helt bytt karriär, från teoretiska yrken till bagare och jag förstår att det är en stor omställning. Hoppas att du kommer på vad du vill göra; du har så mycket att erbjuda.