Välkomna till Tivoli Empatia!

Tinga
Bra sprunget på Varvet förresten!
Jag skulle också vilja kunna (läs: ha tid) att baka surdegsbröd... Någon gång i framtiden kanske!

Snaily-lycka till med flytten och hur känns det att bli husägare!?!
Behöver du blommor så skickar mer än gärna på posten har ett överflöd som jag vill ha bort de närmaste veckorna för att kunna komma vidare i planeringen

Fru E
Det känns rätt overkligt! Jag får berätta när vi väl är på plats!
Blommor på posten... Tror det finns nästan alldeles för mycket i trädgården redan, vet inte hur vi ska hinna ta hand om alla!

mugglan - låter som en helt fantastisk förlossning!!!

Snaily - vad skönt att ni har fått stöd. Förstår att man emellanåt kan kännas jäkligt maktlös, otillräcklig och okunnig emellanåt. Och vad härligt med tillträde till huset så där lagom till sommaren (inte ett dugg avis).

Ja, det verkar som vår resa blir av. Tekla (vet att vulkanen inte heter det) har lugnat ned sig och förhoppningsvis så fortsätter hon så. Satt igår och bokade bord och skickat förfrågan gällande en dag på islandshästar. Vädret kommer att vara kallt, mulet och regn men vad fasen något annat kan man väl knappast räkna med när det gäller Island.

EA - hur mås det och vad är planerna?

Mugglan: Låter som en suverän förlossning!

Snaily: Jag har en systerdotter som kan verka litet "krävande", litet som Yngla ungefär (säger jag utan att ens ha träffat Yngla, men när du beskriver associerar jag till M). Och det var också en liten kille i föräldragruppen som var likadan. Sov korta perioder, verkade inte riktigt nöjd, stort närhetsbehov och känslig i största allmänhet...

Och i båda dessa fall som jag sett på nära håll, så har jag inte kunnat se att föräldrarna gjort något fel, det verkar bara ha varit så. För pojken i föräldragruppen så började det vända när han kunde ta sig fram bra på egen hand, det var som natt och dag sa hans mamma när vi pratade om det, han blev sååå mycket nöjdare då. Min systerdotter har inte börjat krypa än, så det återstår att se om hon kommer vara nöjdare då. För deras del har de bott en bit bort från familj och vänner också, och ganska nyligen flyttat "hem" igen. Så där har ju inte systerdottern träffat andra än sina föräldrar så ofta, vilket kanske också bidragit till att hon är extra fäst vid sina föräldrar, och misstänksam mot andra? (Min syster har visserligen träffat andra mammor och barn via sin föräldragrupp, men det har sällan varit någon annan än föräldrarna som burit runt på systerdottern...)

Hmm, när jag tänker på det var en annan av mina systerdöttrar litet likadan. Och hon var tredje barnet, så i så fall gjorde den systern fel med tredje barnet, efter att ha gjort rätt med de övriga två? Nej, det håller inte alls att skylla på föräldrarna... Det är bara okunskap, hos dem som tror att ni gör fel/skämmer bort henne eller liknande... Alla barn är olika, och såhär är Yngla - just nu i alla fall.

Tack!

Fast det tar inte mer (effektiv) tid att baka surdegsbröd än annat bröd; momenten är bara utspridda över lite längre tidsperiod. Fast du kanske inte hinner baka alls och då hjälper ju inte det.

Har inte några tips att komma med angående vikten och Yngla, men vågar mig på att påstå att jag iallafall förstår hur du känner. Inte för att det hjälper, men du är inte ensam om att lida av sådana här problem. Den senaste tiden har jag engagerat mig hårt i att försöka få mer hjälp med Piff & Puff och deras (icke-)ätande, och nu har jag fått klarhet i att det finns hjälp att få (på nära håll), men någon (inom sjukvården) måste betala för det. Ska träffa barnens gastroläkare om ett par veckor, och gissa vilka föräldrar som kommer vara taggade till max för att få en remiss till ätspecialisterna! Nu när vi vet att det finns hjälp att få kommer vi ALDRIG att ge oss förrän vi hamnat där. (Det är barnrehab som gör utredningar kring ätproblem, och då är man hos en logoped hela dagarna i 1-2 veckor, för att de ska kunna studera barnen.)

Klart ni ska få en remiss till ätspecialisterna, det låter ju sjukt bra! Heja heja!
Tack för förståelsen! Tips är jag egentligen inte alls ute efter, känns som vi har en plan! (Bra att jag har det i alla fall när nu inte BVC-sköterskan har någon, ha ha.)

Ore
Lägger genast Yngla på golvet för krypträning.

Snaily: kram!! Jag tror heller inte ett dugg på att det är föräldrarnas fel att barn är olika.. Människor är olika, har olika temperament osv.. Barn är också människor med olika personligheter! Och jag är juh "rädd" att vi kommer få en "besvärlig" bebis, eftersom A alltid varit så "enkel".. Och att äldre är "rädd" för att skämma bort med närhet beror säkert delvis på att det var så råden var då.. Men sen dess har juh forskningen konstaterat att småbarn är mycket mer medvetna än vad man trodde då! Heja matningsplanen och flyttningen också!

Tinga: här funderar vi också i mellan åt på surdegsbak.. Maken mest kanske, ska visa honom sidan sedan! Apropå ätspecialisterna kan man juh tycka att ni borde blivit erbjudna den där remissen för länge sedan, med tanke på er historia med pojkarna! Hoppas ni inte behöver slå er allt för blodiga för att ni ska få den!!

Snaily & MSW - det känns som att man ganska ofta är väldigt ensam när man har problem, trots att det finns (kunskaps)resurser inom vården för det mesta. Trots Gastro och Neo har vi ofta känt oss ganska oförstådda och ensamma, och det verkar som att man ofta får hitta sina egna lösningar. I vårt fall finns ju kompetensen nära, men det var uppenbarligen upp till oss som föräldrar att hitta den - tack Kängu för din hjälp . Våra pojkar har uppenbarligen sensoriska problem när det gäller att äta, dvs problemet ligger i känslan och upplevelsen (t ex att det är obehagligt att få mat långt bak på tungan, så de kväljer istället för att svälja), och inte i den motoriska eller fysiska förmågan.