• fru AM

    Välkomna till Tivoli Empatia!

    I tidernas begynnelse hoppade vi på Barnkarusellen, men efter fyra år har vi fått uppleva det mesta i tivoliväg i den här stammistråden: berg- & dalbanor, skräcktunnlar, skrattsessioner i Lustiga Huset, spåmadamer … För att inte tala om alla timmar, veckor, månader, år vid Lyckohjulet – nit eller vinst denna gång …?


    Här är oftast högt i tak – vi pratar sömn och sömnbrist, barn och barnbrist (och möjligen brister hos befintliga barn ), ägglossning och utebliven ägglossning, jämlikhet och ojämlikheter, amning och flaskmatning, relationer, sorg, glädje, död, liv, recept på mat och recept på barnalstrande läkemedel och metoder … Ibland håller vi med varandra och ibland ryker vi ihop. Det blir som det blir. Tråden är som livet självt, helt enkelt.


    Välkommen att hoppa in, i farten, i trådkarusellen som utgör tivolits nav!  Presentera dig (med ålder, skostorlek, favoritchoklad, ungefärligt geografiskt läge och status i barnfabriken) när du känner dig mogen att kliva ut ur smygläsargarderoben. Många av våra stammisar är före detta smygisar … I den här tråden finns det en hittills oskriven regel som kanske skulle kunna formuleras så här: Vi bryr oss om varandra på riktigt – i glädje och sorg.


    Förra tråden: 

    www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3792698.html

  • Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!
  • sweetstreet

    Mugglan
    vad BRA att det verkar fixa sig med babyskyddet!
     

  • sweetstreet

    Här i NYC är det LAG på att man inte får ta med sitt barn från BB om man inte har med sig ett babyskydd!
    Vi som bor på gångavstånd (typ 5 minuter vanlig gång och kanske 40 minuter efter ett k-snitt.... ) lånade ett från en kollega till maken. Men vi promenerade ju hem så vi monterade det på vår vagn. Här finns ju adapters till de flesta barnvagnar så man kan sätta dit just babyskydden enkelt. 

  • sweetstreet

    Stackars Hattis med halsen....
    Hoppas du blir bättre snart! 

  • sweetstreet

    Å jag fick just veta att vi samalat in över 2000 dollar på senaste "Bake Sale" samt ""Book fair" som vi had i veckan för lilltjejens dagis!!! KUL!
     

  • sweetstreet

    Mugglan,
    ja det där med att ta med mat eller liknande ÄR verkligen otroligt uppskattat!
    Både när min egen pappa dog samt när svärfar dock så var det oerhört uppskattat med sådant eftersom man själv inte riktigt orkar tänka på sådant. Än mindre fixa eller ibland knappt äta. Men om vänner/grannar kommer förbi med ätbara saker som bara går att värma eller så underlättar det mycket!

    Vi har även gjort liknande saker till vänner när de fått barn.
    Både i Sverige och här i USA.
    Att få frysen full med lagad mat som man bara kan ta fram och värma är guld värd när man kommer hem med liten bebis. Till våra bästa vänner som fick sitt 2:a barn i höstas så gjorde jag en stor lasagne, en potatisgratäng samt köttfärslimpor (små i muffinsformar som är enkla att frysa och värma...) till dem och det blev otroligt uppskattat!  

  • sweetstreet

    Ooops
    nu spammar jag visst tråden själv ser jag...  

  • sweetstreet

    För att fortsätta lite till så kan jag vara superEGO och säga att jag banne mig nojar järnet nu över att jag ev är gravid!!!!!!!

    Jag känner efter heeeela tiden.  Känns magen inte lite väl svullen? Har jag inte varit onormalt trött den senaste tiden? Kniper det inte lite i livmodertrakten? Är jag inte varm? Känns inte brösten lite ömma?
    Jag har inte ens nänt ngt till maken för jag tror han skulle tycka jag vore skitjobbig. Hahahaha!

    GAH!!!!!!
    Jag blir galen!!!!!!

    Just för att jag pendlar sååå mellan att faktiskt önska att jag är gravid och att vara SKRÄCKSLAGEN över Om det skulle vara så....

  • passionsblomman

    Sweet, jag håller också med Hattis.
    Det är ju iallafall ett besked och en åtgärd, istället för att man bara går och mår hela tiden.
    Det blir ju i viss mån en logik runt de helt oförutsedda ångestattackerna och så.

    Medicinen tar visst ett tag innna den balanserar upp skaer. jag ska äta den i 6 veckor först nu och sedan ska nya prover tas och svårigheten är visst att hitta rätt dos, bland annat.

    Hos sjukgymnasten blev jag tillfrågad att delta i en studie. Det är en forskare som har sammanställt en del djuplodade frågor och som då forskar på långvarig smärta och vad sjukgymnastiken kan bidra med och så.
    Min sj.gym "tyckte jag var väldigt lämplig att ställa frågorna till, eftersom jag har så bra verbal förmåga att sätta ord på saker och ting och dessutom verkar VÅGA säga saker"
    Okej då, jag är väl med då!

    Så jag har svarat på frågor som

    Vad skulle din kropp säga till dig om den kunde tala tror du?
    Är din kropp med dig eller mot dig?
    Med de erfarenheter du har idag med din kropp, skulle du valt att göra något annorlunda om du fick leva om ditt liv?
    Vilka områden i ditt liv påverkas av din smärta och vilka påverkas inte?
    Hur upplevde du din kropp som ung?
    Har/hade du en bra kroppsuppfattning?

    osv.
    Det var jätteintressant faktiskt.
    Sj. Gymn tyckte visst också det.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • muggles

    Sweet: ja att få färdig hemmalagad mat när man just fått bebis är ju drömmen! Vi blev bjudna på middag när Moa var ny, av makens bästa killkompisar - väldigt omtänksamt av dem!
    Ja hyra babyskydd är super. Det kostar 400 kr för 9 mån och att köpa kostar väl minst 1500 kr tror jag. Man har ju dem rätt kort tid...

  • sweetstreet
    passionsblomman skrev 2011-02-18 18:05:38 följande:
    Sweet, jag håller också med Hattis.
    Det är ju iallafall ett besked och en åtgärd, istället för att man bara går och mår hela tiden.
    Det blir ju i viss mån en logik runt de helt oförutsedda ångestattackerna och så.

    Medicinen tar visst ett tag innna den balanserar upp skaer. jag ska äta den i 6 veckor först nu och sedan ska nya prover tas och svårigheten är visst att hitta rätt dos, bland annat.

    Hos sjukgymnasten blev jag tillfrågad att delta i en studie. Det är en forskare som har sammanställt en del djuplodade frågor och som då forskar på långvarig smärta och vad sjukgymnastiken kan bidra med och så.
    Min sj.gym "tyckte jag var väldigt lämplig att ställa frågorna till, eftersom jag har så bra verbal förmåga att sätta ord på saker och ting och dessutom verkar VÅGA säga saker"
    Okej då, jag är väl med då!

    Så jag har svarat på frågor som

    Vad skulle din kropp säga till dig om den kunde tala tror du?
    Är din kropp med dig eller mot dig?
    Med de erfarenheter du har idag med din kropp, skulle du valt att göra något annorlunda om du fick leva om ditt liv?
    Vilka områden i ditt liv påverkas av din smärta och vilka påverkas inte?
    Hur upplevde du din kropp som ung?
    Har/hade du en bra kroppsuppfattning?

    osv.
    Det var jätteintressant faktiskt.
    Sj. Gymn tyckte visst också det.
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
    Å vad spännande!
    Jag kan bara hålla med om att du ju är otroligt verbal och därmed säkert är en drömdeltagare för en sådan studie!
    Hoppas nu att medicineringen kommer hjälpa!
    Ska denna typ av medicin även "ställas in" rent dosmässigt? Altså att man kollar dina värden och sedan ev drar upp eller ner på dosen beroende på vilka provsvar man får.
Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!