Välkomna till Tivoli Empatia!

Lappis vännen!
Jag förstår verkligen att det är tungt för er med all väntan. Just denna ovisshet är ju värst. Att ni inte "bara" får en tidsangivelse och sedan kan räkna ned, utan att kön liksom hela tiden förändras så ni kan petas NER från köplatsen också!

Det enda jag kan säga med detta med de minskade antalen internationella adoptionerna från Sykorea som faktiskt är bra rent generellt är ju att jag tycker det är ett framsteg att Sydkorea som land faktiskt börjar ta hand om många av sina "föräldralösa barn" själva nu. Tidigare har man ju av kulturella skäl inte gjort det vilket varit ena v orsakerna till att jag verkligen tycker att deras land/kultur/samhällsstruktur varit pissdålig rent ut sagt!!!! Ett så rikt land som Sydkorea borde inte behöva adoptera bort några barn överhuvudtaget EGENTLIGEN. Tycker verkligen det är en skam för landet! Om man ser det helt krasst.
Så på det viset tycker jag de minskade internationella adoptionerna är en framgång.

Men visst förstår jag att det är tungt för er som köar till just sådana länder!!!

Hur är det med Vietnam? Man stängde väl adoptioneran därifrån ganska nyligen. Minns ej skälet??? Ska man öppna igen nu då?????

KRAM till dig och maken din!! :p

 

Hej Sweet! *kikar in*

PB
HEEEj!!!

Känns det lite bättre igen nu? 

Jo, det går lite upp och ner och hit och dit, men jag har sluppit rena ångestattacker senaste dagarna. Det är mycket skönt. Var hos kuratorn i fredags ju, och idag hos sjukgymnasten. jag behöver verkligen de där mötena och att de ständigt påminner om att det FÅR ta tid och att inget i mina reaktioner och funderingar är konstigt eller onormalt. För ingen är nog hårdare mot mg själv än jag.

Kolla här tjejer vem jag ska åka och hämta på lördag:


Eller det KAN vara den här också:


Eller den här:


Uppfödaren vågar inte svära på vilken som är vilken, för de är visst väldigt, väldigt lika. Men en av dem är det och han ska bo hos mig.

PB: Jag döööör vilka söta hundar, lyckos vovven som får komma hem till er  

sweet: Jo beslut är alltid svåra att ta, men nu känns det så bra.. Ringde bvc sköterskan och hon tyckte det lät bra, men nu måste jag bara se till att inte få mjölkstockning eller så.. får handmjölka ut lite granna så det värsta släpper och sedan hoppas det går över.. tabletter ges tydligen bara om man blir riktigt dålig.. 

Jag försöker verkligen läsa lite varje dag så jag inte tappar kollen helt på er allihop. Men det är egentligen inte alls läge för mig att hänga såmycket här just nu.
Jag har så mycket med att försöka hitta bra rutiner och allt som rullar på med teamet och de olika personerna jag har tider hos, träningar, läxor och matcher för sonen och så hans nyväckta mat-och bakintresse, mina bollövningar och promenader plus allt annat som faktiskt behöver hända hemma oavsett sjukskrivning eller sorg. Elda, kånka ved, diska, tvätta, hålla undan den värsta skiten (det går sådär) och så naturligtvis planeringen av mat varje dag-maten hör ju till mitt upplägg dessutom.

När man är där jag är nu, så räcker resurserna inte riktigt till, men jag gör så gott det går och även om jag inte kommenterar allt ni gör och upplever, så hänger jag med efter förmåga och BRYR mig gör jag helhjärtat.

En hund mitt i allt? Är hon galen tänker ni.
Ja det tänker jag med.
Fast vi har ju faktiskt pratat om hund och kollat uppfödare på rasen i sisådär tre år nu, så det är inte så värst överilat, även om det blev lite tidigare än tänkt.
Och egentligen är nu kanske lika bra, eftersom jag ju mest är hemma och valpen ju behöver den tillsynen nu.

Min son kommer i varje fall att smälla av. Han fyller år på torsdag och då ska jag berätta för honom att efter helgen kommer en liten person till att bo här. Jag tror sportlovets aktiviteter kommer att ge sig helt av sig självt faktiskt...

Lappis - jag har läst dina inlägg och jag hoppas verkligen att det ska vara er tur nu snart!! JAg förstår fullkomligt att ni blir uppgivna när köandet går ett steg framåt och två tillbaka... så oerhört frustrerande att inte kunna veta, för precis som du säger så är det ju inte bara tiden här i Svedala utan även tidne i det land ni sen tillslut väljer.

JAg förstår att ni känner att ni vill ha ett mindre barn, både till aknytningskälen samt att det minskar risken för att barnet ska ha varit alltför utsatt i sitt liv mellan bilogiska förädrar, släktingar, barnhem etc etc.

precis som Sweet tycker jag att det är bra att de oliak länderna börjar se över alla dessa adoptioner som sker kors o tvärs världen över men jag hoppas verkligen att det innebär att man löser de inom landet på ett bra o humant sätt, inte att man bygger flera barnhem eller som i Haiti låter barnen bli slavar i allt större utsträckning.

Hur ser alla andra länder i världen ut då? har den adoptionsbyrån ni använder av ett begränsat antal länder som de jobbar mot eller är det alla de länder som har avtal m Sverige?

Vilak länder kan ni inte välja pga ålderstrecket då? jag vet att det diffar mellan de oliak länderna, alltså er ålder tänkte jag på.

Hur är det med handikappade barn kommer man i en snabbkö om man kan tänka sig ett handikappat barn? kan man påverka hur stort handikappet  kan vara då? jag tänkte att det finns ju barn med ett enkelt åtgärdat fysiskt handikapp men som av oliak anledningar inte accepteras i deras födelseländer.

Förstår om detta är en djungel och oerhört energi och tidskrävanden när man väl sätter sig in i det! Jag tycker att du o din man är superstarka och beundransvärda som  gör detta!

Och jag lovar dig, väntan är väl värd det!!

och inte är du för gammal heller! herregud, ålder är bara en siffra! Visst blir man tröttare, bekvämare, stelare, mer orolig osv med åldern men det innebär inte att man inte orkar med det man inte måste orka med, av ngn anledning så ger man sig ut i pulkabacken en då efter en nattmed total sömnsbrist, och sen när man kommer hem så lagar man mat, städar och söver barn samtidigt som man tittar på tvnn o pratar i tfn - man får helt enkelt en otrolig simultankapacitet samt ork av ngn anledning!

PB,
men HERREGUD vilka sötnosar!!!!
Jag tycker det låter heeelt pefekt att ni får en liten nykomling i familjen nu! Jag tror det kan hjälpa massor. PLUS att ni ju har funderat på hund och varför då itne slå till nu?

Åååå så fina!!!

Sedan ang din tid här i tråden ska du absolut inte känna det som ett tvång att vara här. Jag har i perioder inte als tid att vara här och känner mig totalt bortkopplad. Det är visserligen tråkigt, men så är livet ibland. man kan inte hinna med att vara överallt. Tyvärr...
Det viktiga för DIG just nu är att du tar hand om dig och familjen. Att du sakta men säkert bygger upp din nya plattform. Det tar tid och som du redan vet så är det en slingrig och väldigt kuperad väg dit.
Men nu kommer du få sällskap på din vandring av en liten valp!!!!

KRAM!!! :-P