I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

EA, vilken ruvardag är du på nu? Och hur mår du? -rent mentalt är det jag först och främst tänker på då.

Blommis-ruvardag 7 idag en vecka sedan FET än så länge har det gått bra det är nu som toaskräcken börjar känner jag.

Hur jag mår mentalt, då måste jag bli sådär neggo igen men men you asked for it . Jag kan inte påstå att jag tycker det är mysigt att ruva eller känner en glädje över det så ofta eftersom vi har många misslyckanden bakom oss.
Jag tappade nog hoppet om att vi ska lyckas en bit in på ivf resan tror jag. Alla säger att man inte ska ge upp men jag har lätt för att göra det och gräva ner mig i den onda spiralen och inte komma ur den. Tankar på att vi kanske inte kan få barn är något som jag funderar på varje dag och som tär och ruvningen gör det inte lättare. Men det är oerhört coolt att se sitt lilla embryo på tvskärm tillsammans med maken och tänka att det kan kanske lyckas. Första ruvarveckan brukar gå bra men den sista är en ren pina som alltid sllutar i att spåren börjar kring rd12.
Jag vill vara sådär glad över att ruva och tänka att det kan vara något och vi kan kanske i framtiden lyckas men just nu välljer jag att vara neutral och tro att det går som det brukar så skyddar jag mig själv. Till vännerna är det oerhört svårt att förklara hur jag känner och hur mycket av min tid som jag ägnar åt detta när de själva fått barn när de velat eller innan.
Hela denna fråga är en stor del av min värld just nu

Så nu har jag kräkt av mig lite lite flummigt

Sen att tänka att man måste vara lugn och avslappnad för att det ska lyckas gör en inte lugnare utan snarare motsatt effekt

Don´t even mention it!

USCH EA!!! Jag förstår verkligen precis och tillpunkt och pricka! Det är därför jag frågar hur du faktikst mår. Inte hur du tycker att du kanske vore en bättre fighter om du mådde, eller något annat.

Jag har också gått in i någon slags "ja, men det är väl så det är då för oss. Vi får inte välja och min tid har redan gått." och att det faktikst skulle kunna lyckas känns fullständigt orealistikst. Vilket i sin tur får en att känna sig aningen korkad som ändå gör det här om och om igen.

Toaskräckens tid...Det är den värsta! Alltså har du dina värsta dagar framför dig nu. Då får du INTE gömma dig den här gången och sitta själv och ensam med allt! LOVA!!!
Känn och må precis som du gör och vart karusellen än bär, bara du gör det med mig och de andra!

Blommis-LOVAR

*tummar på det*

Nu har du lovat!

EA, jag känner också igen dina tankar till punkt och pricka. Så mycket tid och energi jag har lagt på att vara ledsen över att vi kanske aldrig kommer att kunna få barn. Nu har vi ju nått en milstolpe i vår resa, men tyvärr har vi ju inget facit. Ingen av oss.

Jag hoppas också att du stannar hos oss hela vägen och luftar alla tankar, positiva som negativa. Du ska inte behöva vara ensam med dina jobbiga tankar! Och jag står standby med både inbox och sms, det vet du! Precis som du har gjort för mig.  

Jag är vittne!

Bra där Ea, vi finns ju här. Försvinn inte

Är också vittne

dfk: vändningsförsöket är inte förrän nästa tisdag.

Daa: säger som Blommis; ring senast torsdag fm.