I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Aleta-nej jag äter inte Ipren är nog så att jag har panodil hemma eller vilken sort som nu är rätt i den här karusellen

Jag kan tillägga att det här är dagen då min bästa, käraste väninna sedan 27 år, tillika gudmor till T, åker till fjärran land och inte återvänder förrän till våren. Då kommer hon och dottern (3 mån äldre än min T, vi gick med magar o barnvagnar ihop, flickorna är bäst-bästisar) hem och börjar antagligen packa ihop sitt liv här för att börja på ny kula i huvudstaden tillsammans med en ny familj. Jag är glad för hennes skull men för mig och min familj är det en enorm förlust och idag gråter jag mest över detta. Maken och hans fasoner känns mest patetiska.
Där försvinner också min stora stöttande pelare i detta med maken och hans problematik, iom att hon har stor erfarenhet av både barn o vuxna med ADHD.

Hoppas ni andra får en riktigt vacker höstdag!

Kram

*går och låser in mig på toa på jobbet och gråter*

Idag passar nicket "Flamman" för jag är rödflammig i hela ansiktet av all gråt.

Leksi skrev 2010-10-26 10:20:45 följande:

Jag har faktiskt berättat för mina två nämsta kollega och mina två chefer. Eftersom jag behövde vara borta en hel del i samband med UL, äggplock, återförande etc. så kändes det skönt att de visste varför. Jag hade tänkt vänta lite med att berätta hur det har gått, men chefen såg det tydligen på mig så jag berättade idag... Jag har dock bett dem hålla det hemligt ett tag till.

Ånej, Flamman, vad tråkigt! Åh vad jobbigt att behöva skiljas från vänner på det sättet. *kramar om så hårt jag kan* 

Vi gjorde ÄP 11/10 och ET 14/10. Jag fick plus (svagt men tydligt) på CB-testet 24/10 och bekräftelse på boldprovet 25/10.

Ninnis-fniss det vet jag men menade sedan ni började med hela verkstaden från första början

Oj, jaha! Sorry

Jag tog ut min p-ring i samband med bröllopet i augusti 2008. I oktober 2009 fick vi beskedet som vände upp och ner på hela vår värld. Resten känner ni ju till... Så lite drygt två år kan man säga att det tog.

Ninnis- vi är uppe i nästan 2 1/2 år snart = drygt!

Fru E, förresten, jag är övertygad om att min mormor sitter någonstans där uppe och gläds åt att jag är gravid Jag är säker på att både din mormor och din mamma kommer att göra det samma.

*kramar Flamman länge och varsamt*