I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Fru E (eller Blommis), tinar man alla embryon inför FET? Fru E, du har väl 10 eskimåer, tinar man alla för att vara säker på att något ska klara sig eller tinar man ett par stycken för att ha några kvar till senare försök?

Det är ju dumt om man tinar för få och inget är redo när det är dags för FET, men samtidigt verkar det dumt att tina 10 st och tex. ha 5 st över som inte kan användas? Eller kan de frysas igen?

Ninnis, nå men visst är det hur fint resultat som helst! Även om något stannar upp så får ni eskimåer hur som helst!

Du beskriver PRECIS hur jag också mådde vid första IVF:en! Både det fysiska och det mentala. Jag var helt förvånad över hur lugn och glad jag kände mig.
Tom första ruvnigsdelen var helt OK. Det var den sista delen som var helt bedrövligt jobbig. men skit i den nu! Nu är vi glada åt att du får ET imorgon!

Angående eskimåtinande så sa EA att de tinar något i taget när vi messae, men hon får gärna berätta mer, för eftersom vi bara hade ett att tina så vet jag inte hur det funkar när man har ett helt fotbollslag. man vill ju inte slösa bort dem!

Ja, jag tror det ända vi kan göra för att behålla förståndet är att glädjas åt alla små framsteg och försöka tänka positivt. Påminn mig gärna om det om sisådär 1,5 vecka...

Jag har ingen aning om hur länge de "håller sig" efter upptining, men det låter ju bra om man kan tina eskimåerna allt eftersom. Det där har de nog koll på.

Hvidisen förresten, jag har helt missat att svara på ditt inlägg om att ses torsdag/fredag! Imorgon em blir det ju återföring sedan kör vi till Småland på kvällen. På fredag begravs min lilla mormor och vi stannar där uppe hela helgen. Nästa vecka kanske? Jag vill både krama dig, gnugga gravidmage och låna fertilitetsamulett! Fler som kan/vill ses isåfall?

Man kan visst vänta någon dag efter upptiningen. Vi fick välja på att stanna hemma och få telefonbesked och då åka upp för ET först dagen efter-men vi valde att åka och få beskedet om att det klarat sig längs vägen.

På tal om lyckoamulett så har jag en lyckosten som jag har haft i 10-15 år. Den har legat i fickan vid jobbintervjuer, jobbiga läkarbesök, uppkörning etc. Maken hade med sig den i Sthlm i början på sommaren och kan nu inte hitta den. Han blev alldeles olycklig för att allt kommer att misslyckas bara för det. Eller snarare för att jag skulle känna att det är på grund av stenen OM vi misslyckas.

Mamma har också en lyckosten som hon har haft i många år (knäppa familjen, jag vet ), jag bad därför henne plocka fram den. Så hela måndagen hade mamma lyckostenen i bh:n på jobbet (hon hade inga fickor) och även imorgon ska hon ha den tätt intill kroppen. När vi träffas i helgen får jag låna den och ha den ett tag. Man kan ju tycka att det är trams och humbug, men det vore häftigt om det funkar. 

Så i kombo med maggnugg och Hvidis amulett så måste det ju bara gå vägen

Utan att avslöja för mycket här (ni insatta vet ju vad jag menar) så tror jag också att vår lite speciella resa har påverkat vår inställning till hela den här processen. Vi ser inte detta som ett misslyckande eller ett nederlag, utan som en fantastisk möjlighet. Vi är oerhört tacksamma att vi överhuvudtaget får chansen. Det gör kanske ödmjukheten och tillförsikten ännu större. 

Aha, men då förstår jag bättre.

Ninnis, *ståpäls*