I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Tror maken har växt flera centimeter på längden idag Alltså inte DÄR då...

Flamman, jag förstår visst att det är ett stort steg.
En del av din makes spärrar kan jag känna igen från när jag var deprimerad. Man krymper och ens värld med. Första ggn jag åkte ensam med min son till stan var en helt sanslöst stor grej för mig-och jag var fullständigt slut efteråt.
Jag tror det är jättebra ju fler sådan där saker maken tar sig för.
Jag menar, du gör ju ett jättejobb i allt som du stöttar med-och han behöver ju det stödet också. Men han behöver bli mer självständig OCKSÅ, och jag är säker på att det kommer att gynna er relation på tusen sätt. För i så mycket är han liksom lite underlägsen dig nu, och det gör knappast hans självkänsla och humörsvängningar bättre.
Jag själv känner igen mig i att jag blir väldigt explosiv och lättirriterad när jag känner mig kass och inte klarar saker.

Alltså är det SÅ superbra att han gör en sådan här sak på egen hand! HEJJA!

-Finns det inget medr du kan skicka iväg honom på?

Flamman: jag förstår inte alltid heller när någon skorrar...

Bravo Herr Flamma! Det kan verkligen bli ett stort lyft!
Hoppas du snart blir bra Flamman, jobbigt när det aldrig går över.

Och Fru Sy, du låter vid gott mod trots illamåendet, skönt att höra, men nu borde det förhoppningsvis lägga sig lite snart, tycker man.

Ju fler såna grejer och situationer desto bättre. Jag vet att hans humörsvängningar delvis beror på frustrationen över att inte vara självständig, här i Sverige alltså. Och som du skriver, när han har en downperiod så blir hans värld så liten, han stänger in sig här hemma och vill inte träffa folk. Att gå på affären blir fruktansvärt jobbigt och ångestfyllt. Därför misstänker jag (och flera med mig) två diagnoser nu, ADHD + bipolär typ 2. Men inget är fastställt, men det är såskönt att ha börjat nysta i det.

Mitt i allt ropar lilla K att hon har bajsat och att jag ska komma och torka henne. När jag kommer till toan säger hon: "Mamma jag ÄLSKAR dig när du kommer och torkar min rumpa"  Eh?!

Inatt klockan 04.00 vaknade jag av halsbrännan från hell!! Det har jag aldrig vaknat av och det var så jäkla obehagligt! Nåja, v.35 idag och nu ska bara pyret vända sig också så mamma slipper vändningsförsök och eventuellt kejsarsnitt.

T har löst lunch och middagsproblemet. Till lunch (sen lunch) blir det Pelmeny (ryska små degknyten med köttfyllning, som ravioli utan tomatsåsen bara). De behöver jag bara ta ut ur frysen och slänga i kokande vatten några minuter.

Till middag vill de ha blodpudding som vi råkar ha hemma och som maken avskyr, så det blir ju perfekt

Flamman, jag vet att du vet. Det är därför jag törs säga det. Och du är en sådan kämpe som inte ger dig i allt detta. Att nystandet börjat är SÅ viktigt-inte minst för dig och DIN sinnesfrid och hälsa.

Att sortera ut vad som är vad är ju skitsvårt! Jag hoppas ni får alla rätta verktugen för att det ska klarna så långt det är möjligt, och att även din make ser det som nödvändigt och eftersträvansvärt att komma vidare.