Hallå i tråden'! Skicka hit lite pizza, för jag vet verkligen inte hur jag ska kunna fixa lunch och middag till mina stackars barn 
Jag trodde min förkylning hade vänt, har t o m mejlat till jobbet att nu är det bättre, jag kommer på måndag.Men nu har näsan korkat igen IGEN, halsen svider och jag har värsta skallebanken (KAN vara menshelvetet i o f s). Hur somhelst blir det ingen tjejfest för min del och ungarna får vara hemma också. Katja hade nog kunnat gå på dagis, men ärligt; jag ORKADE inte föra henne, jag mår apa
Maken är i detta nu på väg hem med min nya pärla. En Honda Accord Sedan -06 ljusblå silvermetallic som gått 6900 mil och haft en ägare, är mycket pedantskött och SOM NY!!! sa maken (han är kräsen och petig av sig när det kommer till bilar). Han flög ner till Sthlm igår kväll, övernattade hos kompisar i Uppsala. Åkte buss från tågstationen i U-sala till Enköping imorse och sedan tåg från enköping t Örebro där bilen stod. Han blev INTE besviken över bilen, och jag litar på honom när det gäller det. Så nu kör han från Örebro till U-sala. Övernattar där hos polarna och så kör han de 100 milen hem imorgon.
Något som känns bra är att han fått klara sig själv med flyg, buss,tåg. Sånt är för honom ett jätteproblem, det är alltid jag som måste prata (han tror haninte fixar språket) och han vägrar åka tåg och buss. I Ry åker han aldrig allmänna transporter som buss, tåg eller tunnelbana. Gillar inte att "beblanda sig" med folk som han inte känner. Fråga mig inte varför, vi har alla våra nojjor antar jag. Denna gång tänkte han att jag skulle följa med, men jag kan inte pga av jobb och nu är ju både jag o barnen sjuka så han fick åka själv. Sen tänkte han, som vanligt be sin kompis i Uppsala KÖRA honom till Örebro. Kompisen hade säkert gärna gjort det, precis som min man skulle gjort samma för kompisen om han blev ombedd. Men jag förklarade för maken att kompisen förlorar lätt 1500 spänn på att ta ledigt från jobbet, plus bensin, plus att han kanske inte får ledigt från jobbet. Jag visade att buss + tåg tar 2 timmar och kostar 200-250 kr. Är det verkligen inte bättre att offra sig lite och stå ut med det istället för att besvära stackars kompisen. Som ändå är snäll och hämtar från flyget en torsdagkväll??? Han insåg själv det och svalde sin nojja för språk och buss och tåg och det har gått hur bra som helst.
För er verkar det som en baggis, jag är medveten om det, men för min man är detta ett STOOOOORT steg framåt och kommer påverka hans självkänsla positivt (och göra livet lättare för mig) Antar att en sån här liten grej blir stor och känns som ett berg att bestiga för en som har den problematik som min make har. Säkert svårt för andra atst förstå. Men jag förstår. Så nu är jag stolt över honom 
INtresseklubben antecknar febrilt... eller inte kanske....
Kram alla!
Känns som en bra bit påväg iaf. 
