Livets toppar och dalar

En så'n där veranda hade inte gått av för hackor! Det där huset ligger ungefär 1 mil utanför stan, i en mindre by, men kostar ungefär detsamma som vårt hus i stan, fast dubbelt så stort.

Tinga, var du hemma ett par veckor innan du började jobba, det skulle man ha varit. Har inte haft någon tid själv alls i det här huset sedan vi flyttade hit eller bara fått vara.

Just det, skulle säga till BS att jag blev lite avis där, jag vill också gå på hästdagis!

Och så lite ego... Fick besked att jag har för höga prolaktinnivåer, kan ev bero på (godartad) minitumör på hypofysen. Ingen MR inbokad utan jag ska testa med Pravidel i fyra veckor och sedan ta nya prover. Det jag inte ser fram emot är att gyn skrev med stora bokstäver att man kan bli ordentligt illamående och yrslig av behandlingen, särskilt i början. Kul att springa omkring på jobbet och spy när man inte ens är gravid

1 mil är ju ingenting med Stockholmsmått mätt, fast det klart, vi har valt bort "riktiga landet" för bra kommunikationer och chans till lekkamrater inom gångavstånd.

Sitter här hemma på nålar och undrar vad som hände. W fick välling i sängen och sen lade jag honom i sin säng. Det brukar ALLTID bli skrik när man går ut från sovrummet men ikväll har jag inte hört ett pip... kan det vara så att han har somnat?? :O

En mil är väl ingenting om man har bil Tinga! Fast så jobbigt att glömma mjölken etc.
På TV8 eller något gick det (kanske går fortfarande) ett program där folk åkte runt och tittade på stora hus på landsbygden i England, tycker att huset påminner lite om de hus som visades där. Lite läbbans i novembermörkret kanske?

BS - här kör de intensivinskolning, dvs föräldrarna är med i tre hela dagar och den fjärde dagen lämnar man barnen. Eftersom Piff & Puff visade sig vara riktiga dagisbarn, som älskar att vara där, behövde jag inte vara där något mer under inskolningen, men "för säkerhets skull" hade jag valt att inte jobba alls under inskolningen, om scenariot blivit ett annat. Som det nu blev, fick jag ju en massa tid för mig själv.

1 mil i sig är ju inte avskräckande, men det är just det att man då behöver bil för alla transporter. Som det är nu tar det 10 minuter att gå till dagis (när Piff & Puff går för egen maskin; med vagn tar det 5), och sen har både maken och jag 10 min på cykel till våra jobb. Dessutom finns ju all service och alla aktiviteter man kan tänka sig för barnen inom cykelavstånd, så det är perfekt.

Hattis, oj, det var en diagnos vi inte råkat ut för här tidigare. Vilket skräp att behöva må illa, stackare.

"me enning" måste vara kvällens skönaste kommentar

Hattis - usch, de där biverkningarna lät ju inget vidare. Men är medicinen något som tar bort den eventuella tumören, eller tar den "bara" bort effekterna av den?