Livets toppar och dalar

Hahaha

Nenne: tack

PB: självklart kan jag presentera mig gammal trådis som hängde här mkt inför barnverkstaden och bröllopet. Är numera gift och har en vild 3 åring, bosatt i stockholm.

Telis, Astrid har också storlek 80 nu men jag tror att tillväxtkurvan börjar plana nu. Televinken kommer troligtvis inte att bli större än Iris och hon hade storlek 80 tills hon började på dagis, dvs till 14 månader. Därför tippar jag att de kommer att behöva byta storlek tidig vår och precis klara vintern med storlek 80. Fast det är fortfarande jäkligt dumt att det är nu man ska köpa vinterkläder! Jag tycker overall är klart smidigast hursom. Troligt är att han kommer att ha börjat gått innan vintern är slut och du kommer att behöva första paret skor som vinterskor för han kommer att vilja tulta runt lite själv och krypa i snön. Gissar jag. Köp vantar med blixtlås, det går fasen inte att få på dem på småbarn annars är mitt tips!

Efter AMs tips för ett par år sedan om Reima köper jag inget annat till Iris, får se om det blir dags för en till Astrid i år, har en bebisoverall från Lindex att börja vintern med i vart fall.

shop.wilmamorris.se/

nenne - jag kanske ringer och bokar en tid ... men ska prata med maken igen om det.

Snartis, och nu är det alltså syskonförsök på G? vad spännande. Kan man dra slutsatsen att allt gick bra och normalt för er förra gången, eller har du också varit inne i utredningshelvetet?

Lapinette, ring läkaren! Så behöver du inte gå och undra över det resten av livet.

Hej Snartis!

AM, har ni inte rätt höga krav på sommarstället om det dessutom måste vara rätt grannar?? Kan bli omöjligt att hitta rätt ställe då känns det som? Förresten, så småningom kommer väl barnen inte att vija följa med dit utan ni får åka själva i alla fall!

BS - faktum är att jag skulle inte ens gå och undra! Jag har kommit så långt att jag inte ens försöker att bli gravid. Att jag faktiskt totalt struntar i det.  Att jag bara går och väntar på den dagen vi kommer då vi får ett meddelande om att vi har ett litet barn på andra sidan jordklotet som väntar på oss.

PB: allt gick bra förra gången, tog lite tid för kroppen att återhämta sig från pillerstopp bara. Lite problem under graviditeten men allt gick bra

Ja jag förstår att det uppfattades som ett lyxprobelm. jag hade själv väldigt jobbigt med just det. Där fanns det andra som gjorde ALLT för att bli gravida och som käömpade och slet. och så samtidigt satt jag där och ville INTE ha det barn jag bar. Jag förstår att det uppfattades som otroligt hemskt av många. Och det käöndes hemskt för mig med men jag kunde bara inte stoppa det hela.

men jag kan försäkra att det var minst lika vidrigt om inte värre för mig. Att ha burit ett barn så länge. ett barn som var så efterlängtat när det planerades och skapades, men som när det ska komma är HELT totalt oönskat. ja det går inte att beskriva. det var så fruktansvärt.
jag skulle ge vad som helst för att inte ha känt som jag gjorde de sista tre månaderna av graviditeten med Roffe och inte heller som jag kände hans första månader i livet. fy faan. Att se sitt nyfödda barn på bb och bara känna NEEEEEEEEEEEJ.
det önskar jag inte någon på denna jord.

men jag har haft en enorm tur känenr jag samtidigt. Jag fick träffa så otroligt bra psykologer, Och när den psykolog( som faktiskt är branpsykolog) började nysta i min relation till mina föräldrar och särskilt till min mor och började komma emd små hintar om att det är MIG jag saknar och det JAG skulle varit emd om osv
ja då öppnades dörren. det käändes så skönt att få en förklaring som jag kände ganska direkt stämde.

det känns ofta som jag har förlorat ett barn/någon nära/del av mig själv. (förlåt vill inte kliva på några tår emd tanke på vad som hänt!) men den jag förlorat är mig själv. jag och psykologen grät i timtal över den sorgen, saknaden för det jag förlorat. och det är så skönt att få sörja! den flcika som inte finns och aldrig fick bli.

Shit nu gråter jag igen minsann...

Nåja shit det här blev alldeles för långt. Sorry.
men jag har haft ångest för att jag vet att det uppfattades illa på håll emd hela min krasch med Roffe. Så det är skönt att få försöka förklara även fast det kanske inte går att få fram omfattningen av det hela.

MEN
jag tyckler samtidigt att det är bra att jag kraschade för dt jag har burit på skulle ha kommit förr eller senare ändå. I någon slags form. I någon slags krasch. Så det är lika bra att det kom nu så att jag kan jobba med det och se till att det inte händer igen.

Som asgt förs