Livets toppar och dalar

Jo, men jag förstår om ni är ett sammansvetsat gäng och diskuterar privata saker att det kan bli jobbigt när nya kommer in som inte har någon bakgrund till allt som hänt och som ni inte känner, det var därför jag ställde frågan igår - vill ni verkligen ha nya här?

Men meningarna tycks vara delade, och det är väl så det ska vara i ett forum, att man får lov att tycka olika

Jag hänger kvar så länge inte majoriteten tycker att ni inte ska välkomna nykomlingar, jag trivs här bland er! Alternativet är förstås att smygläsa allt ni skriver

Snorkis, vad underbart att du orkar titta in trots allt som hänt dig. Jag har tänkt på dig så mycket... Jag vet att det inte hjälper men skickar ändå styrka och stora kramar till er! Kan inte föreställa mig hur ni mår just nu

Pratade just med min mamma och tycker det är lite synd att hon lyckades hitta just min pappa back in the days. När vi växte upp vet jag att jag flera gånger undrade varför hon inte lämnade honom, han hade ett sånt jäkla humör nämligen och det var jobbigt för oss alla att han var ilsken jämt. För två år sedan blev han sjuk men nu är han vad vi vet bra igen. Fast han liksom utnyttjar att han ska vara så dålig till att han inte ska behöva göra någonting och mamma ska göra allt. Laga all mat, städa, klippa gräset, följa med honom när han vill handla något för han vill aldrig åka själv, och så ska hon hinna jobba också, hon har eget företag. Fast så fort en kund ringer blir pappa jätteirriterad att de blir störda typ och mamma vet inte när hon ska hinna jobba för hon måste hålla på med saker åt honom hela tiden, annars blir han sur. Humöret är det lika illa med än men man har lärt sig att vi andra får springa runt och fixa så att han inte ska bli på dåligt humör när vi tex bor hos dem på Öland eller så. Jäkla gubbe. Nu var hon deppig i alla fall över att hon fick göra så mycket och inte hann jobba och vad ska de då leva av eftersom han inte jobbar... Usch, jag blir arg bara jag tänker på det.

Luna, häng du kvar.

Vad dåligt med barnkläder det var både på PoP och H&M idag, orkade inte in i fler affärer, Lindex brukar vara bäst i vårt centrum men orkade som sagt inte gå ända dit. Vincent hade i det närmaste renrakat på hyllorna, tydligen skulle nya sortimentet kommit i torsdags men det dök inte upp. Iris fötter har vuxit 1,5 cm i sommar och nu är det tydligen storlek 30 som gäller, ojoj.

Lunagarden - alltså.. på sätt och vis finns det två vägar att gå:

antingen finns vi kvar på BT och då kan vi inte annat än låta nykomlingar dyka upp. Som BS skrev så välkomnar vi nya stammisar eftersom det troppar av folk i andra änden så att säga. Och det är med hjälp av "nykomlingar" som tråden fått ett så långt liv.

ELLER - vilket jag också skulle kunna tänka mig:
så lämnar vi BT för att fortsätta i något slutet forum på riktigt. Ibland skulle jag tycka att det var skönt att slippa nick och konstiga omskrivningar som att min son heter Trollet osv osv. Fördelen med den varianten är att vi kan vara privata på riktigt. Nackdelen är lika uppenbar som fördelen med BT - det kommer inte att komma in några nya som kan ta över andras falna mantlar... och frågan är om det tar "död" på diskussionerna på lång sikt...

Å femte sidan är ju denna tråd ett FENOMEN! Inte 17 trodde jag att jag skulle få vara med om något sånt här när jag reggade mig på BT i juni 2006! De underbara människor som jag lärt känna genom tråden har verkligen berikat mitt liv och fått mig att våga skaffa barn. På allvar är det så! Och precis som jag tror att Lappis skrev nyss, så är även min make väldigt nöjd över att tråden finns. Han har sluppit oändligt mycket nojjande från min sida och både han och men framförallt jag har fått svar på allt och inget genom tråden.

Tråddejten i juni när vi var runt 15 pers (minns inte exakt) var SÅ mäktig! Blir nästan rörd till tårar över hur häftig sammanhållningen varit och är i tråden. Ett bevis på att sociala medier verkligen spelar roll!

Nån slutsats efter detta megainlägg har jag inte... mer än att gamla och nya trådvänner är viktiga i mitt liv!!

För ett tiotal år sedan hängde jag på ett hästforum som heter Bukefalos. Det fyllde en oerhörd social funktion för mig då jag var nyskild, nyinflyttad och ensam med två småttingar långt ifrån släktingar och vänner. När barnen la sig kl 19 fyllde jag mina ensamma stunder med mina nätvänner. Vi ordnade också nätträffar och några av dem jag träffade då är fortfarande nära vänner till mig

Numera sköter jag mest mitt sociala liv på Facebook, där jag träffade min blivande man för två år sedan och vi har många vänner som bor långt ifrån varandra - är härligt att få hålla kontakten med dem när det är så sällan vi kan ses.

Men jag tycker också mycket om att lära känna nya människor, och är tacksam för den öppenhet som finns hos de flesta av er här och att jag får vara med och dela era tankar.

Och just nu när jag ligger här med mina alltför tidiga sammandragningar vet jag inte vad jag skulle göra om jag inte hade datorn

Ore, jag tyckte att jag kände igen luckorna, mina föräldrar har samma sort men i björk. Tycker att de är jättefina!

Jag har funderat på om jag skulle höra av mig till dem och berätta hur jag upplevde det. De sa när vi var där att de skulle skicka ut en utvärdering via mail ca 2 månader efter BF så jag hade först tänkt vänta på den. Men jag kanske ska skriva ihop något innan dess, jag har inte riktigt bestämt mig hur jag ska göra.

Ore igen, jobbigt med tanten. Men är hon förvirrad, eller är hon bara dum? För hur kan hon säga att hon bara tvättar lördagar om hon bokar tvättstugan tre dagar i veckan?

BS, fy vad jobbigt med dina föräldrar .

Ego, hur tidigt kan man känna fosterrörelser egentligen? Igår så kändes det som att något nästan petade på insidan av magen, fast väldigt löst förstås. Men det står på massor med ställen att man inte känner något så tidigt när det är första gången (har precis gått in i vecka 16). Jag har aldrig känt något liknande innan, så man börjar ju undra . Fast det kanske bara var inbillning.

Oupsie
JO, man kan känna det så tidigt även första gången, det gjorde jag i alla fall! Tror det mycket beror på hur hårt man känner efter (och det gjorde jag, kände efter hårt alltså ) Små små blixtsnabba petningar från insidan började jag känna i ungefär v 16.

Oupsie - det beror lite på hur fostret och moderkakan ligger, oftast är det svårare att känna om moderkakan ligger i framkant (det får du veta på ditt RUL).

Vecka 17 brukar man väl säga för förstföderskor, men min egen teori är att det också det beror på hur väl man känner sin kropp.

Jag jobbar mkt med avslappningsövningar och har känt alla mina runt v 16.

Njut av det du känner, även om det bara är inbillning

BS - vad tråkigt att läsa om din mamma och pappa.