Livets toppar och dalar

Hm, jag tror Astrid håller på att växa ur storlek 80, det är lite tidugare än jag räknat med. Får börja inventera storlek 86 nu tror jag så jag vet vad som måste kompletteras. Synd på de två fina overaller i 80 jag har hängandes här,  fast ytterkläder brukar iofs vara rätt rymliga så det kanske kan gå ett tag i alla fall.

...sen får jag också så himla dåligt samvete för att jag är så EGO och mest tänker på mig själv (säg att det är gravidhormon-relaterat!) - för misstänker starkt att föräldrarna kommer vilja att jag kommer ner och bor med dem ett tag nu men jag känner inte att jag vill eller orkar riktigt! Börjar bli jättenervös för att åka långväga iväg utan maken nu när förlossningen i teorin kan starta när som helst. Vill vara hemma och boa och gå på mina barnmorskebesök som planerat och om sen om bara några veckor ska jag och maken åka till Gotland... Fy vilken dålig dotter jag är!

Mitt BF-datum hamnar otroligt nära makens födelsedag förresten... Han fyller 29/5 och vår Fläck (aliasnamnen börjar ta slut - Pricken och Ynglet mm är ju taget men det såg ut som en suddig fläck på skärmen så Fläcken får det bli) har BF 2/6. Fast jag vill inte vara med på BF-listan än, då det finns mkt kvar att oroa sig för (men det skiter jag i just nu).

Oupsie - åh vad jag saknade badkar när jag var gravid! Passa på när du har möjlighet! Låter som du har det för jävla illa med foglossningen.

BS - har använt xyloproct sen förra veckan och märkte en förbättring direkt, nu är jag inte öm i skitan i alla fall. Promenaderna blir inte så långa, max 20 minuter och precis så att det börjar tynga nedåt men inte alls "klämma ut kaktustampong" som förut. Men det har ju faktiskt bara gått 7 veckor, men det känns som en evighet sen så jag ska väl inte ropa hej innan jag sprungit över ån för att kasta yxan på liten tuva. 
Hoppas Astrid sover bättre idag!

Snaily, åh fy vad kämpigt . Cancer ÄR läskigt, men idag är det många som blir bra, trots dåliga prognoser. Jag hoppas att det kommer att gå bra för era mammor och att ynglet kommer att få växa upp med både mormor och farmor. Skickar stora varma kramar!

Snaily: ja vilken otroligt dålig dotter du är - NOT! Jag skulle säga att det är naturligt att vända sig in mot sig själv och koncentrera sig på att boa när förlossningen närmar sig. Det är svårt att styra sina känslor och du kan inte tvinga dig att känna på ett visst sätt. Det kan också hända att du om några dagar, när beskedet fått sjunka in, känner på ett annat sätt. Döm inte dig själv för hårt, det leder inte till ngt gott. (Men det är lätt att göra såklart.)

Snorkis - ååh vad glad jag blir att se dig! Låter som ni haft en toppenvecka borta från allt och vilken fantastisk chef du har! 

Oupsie - hahah, tänkte inte på det där med att man ska ta sig upp ur badkaret igen, jag badade ju bara i bassäng en gång och i sjön och det var sjukt jobbigt att gå upp bara av tyngdlagen. Minns hur det var att ta sig upp ur hängmattan, maken fick putta på och det var ett jävla projekt. Badkar har ju inte så flexibla kanter, av naturlig orsak, så det kanske är läge att installera en travers.

snaily - skickar tröstekramar! Jösses vad tungt med två mammor som får dåliga besked. Förstår att du helst vill vara hemma och boa in dig, det är ju naturligt att du känner så. KRAM

PB - åååh är du redan inne i sprayandet! Nu jävlar!

Fru E - gött att VUL såg bra ut!!!! 

Fast jag vet att det inte är så jäkla lajbans så är det iaf väldigt spännande när andra ruvar! Åh vad jag önskar att det ska funka nu för er båda!!!

klockarbol - hahah, blev du insläppt igår?

kikkikiiki hohoooo?

PB du borde göra regelbundna sammanfattningar även om man hänger med i tråden, tokbra!

Piggelin - ska ta upp det idag på återbesöket så hoppas de kan hjälpa mig med något. Jag fattar ju att det ändå hade gått som det gjorde, eftersom han var så stor men dels att de lät mig gå över så länge trots att jag var stor som ett praktollon och dels att jag känner mig så överkörd av en av barnmorskorna som bara körde sitt race och som jag känner gjorde så att allt blev kaos fast det inte behövde bli det trots sugklocka och allt. Bra att du fått hjälp som du känner har hjälpt dig, det ger mig hopp! Snart är det dags, wohooo vad spännande!