Livets toppar och dalar

Åh snorkis vilken fin dikt!

Fan vad livet är orättvist alltså!

Åh Snorkis - vilken fin dikt. Spar den, tänk på den, det är så skönt med dikter och andra ord som träffar så på pricken! Det är smärtsamt men ändå en tröst på något sätt. Att man inte är ensam i världen med dessa tankar, att det finns andra som har något av samma ...

Och för mig (och mina döda föräldrar) passar denna dikt väldigt bra. Den har blivit mitt sätt att förhålla mig till dem:

Döden är ingenting.
 Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
 Jag är jag, du är du.
 Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
 Kalla mig vid mitt vanliga namn.
 Tala till mig sådär som du alltid gjort.
 Ändra inte ditt tonfall,
 Håll sorgen borta från din röst.
 
 Sluta inte skratta åt våra genensamma små skämt.
 Skratta som vi alltid har gjort.
 Var med mig. Le mot mig. Tänk på mig.
 Låt alltid mitt namn finnas med er där hemma.
 Uttala det som ingenting hänt, sorglöst
 Utan spår av skuggor.
 
 Låt livet gå vidare med samma innebörd som
 tidigare.
 Det går vidare därför att det måste gå vidare.
 Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår
 gemenskap.
 
 Varför skulle du sluta tänka på mig för att du
 inte längre kan se mig.
 
 Jag väntar på dig någonstans väldigt nära.

(Henry Scott Holland )
 Allt är väl.

Och givetvis skulle "Allt är väl." komma för författarens namn

Åh vad fint AM!

Min bror läste den här dikten åt oss på Sigrids urnsättning:

När jag dör är jag alls inte borta
fast min kropp blivit till mull.
Min vän, ty med allt som susar och sjunger
skall jag komma tillbaka igen.

Genom fåglarnas kvitter i träden
genom fjärilars fladdrande slag.
Genom flingornas dans på er ruta
skall jag ge er en hälsning var dag.

Och när björkarna spricker om våren
och ni känner en varmare vind.
Skall ni ana min själs odödlighet
när jag dunlätt kysser er kind.

Och då vet ni: jag är inte borta
nej mer nära än ni kan förstå.
Genom allt som susar och sjunger
skall min hälsning med kärlek er nå.

Ingrid Wickberg

Så vill jag se på henne, att hon nu finns överallt runt omkring oss i naturen.

Nähä, nu ska jag lämna er för kvällen. Ska ringa mina föräldrar nu och säga hej.

Kram på er och tack för att ni finns!

kära nån... så mycket vacker poesi! KRAM på er!!

Allrakäraste Snorkfröken - jag sitter här & snörvlar med tårar som rinner & rinner, speciellt när jag läste den otroligt fina dikten du kopierade in, då svämmade det över fullständigt

Värdesätter otroligt mkt att du vill & orkar gå in här & skriva om hur det gick på din första dag på jobbet. Låter som du har en otroligt förstående & bra chef som verkligen gjorde allt rätt nu din första dag.

Som PB sa, ÖS ur dig så mkt du kan & vill & orkar - vi alla tänker så himla mkt på dig & undrar hur du har det, hur du mår & vad det var som egentligen hände. Fyyy vad hemskt med PSD, ett helt friskt barn som bara dör utan att man inte vet varför. Men så småningom när du blir gravid igen, då kanske det kan vara lite till tröst det som läkarna sa, att det inte är ärftligt. Sannolikheten att det ska inträffa igen måste vara så mikroskopiskt liten - även om oron naturligtvis kommer att finnas där tills dess att du har barnet i din famn.

MSW, jag hade glömt bort att du förlorade din lillebror som fyraåring. Men känner igen ditt resonemang väldigt väl. Det är ju tolv år sen nu, sen min äldste bror dog, men när jag träffar nya människor & det kommer på tal om hur många syskon man har, så har jag också alltid fyra (dvs han är medräknad). Har funderat mkt på det jag med, men han ÄR ju alltid min bror & kommer alltid att så förbli, spelar ingen roll att han inte är i livet längre. Ser honom mkt i hans två barn (förresten: er i Sthlm som jag terrat på FB i jakten efter boende till min brorsdotter i huvudstaden, det är hans äldsta dotter & jag värnar verkligen så himla mkt om henne).

Har på TV'n med Sommapratarna i bakgrunden på svt. En pastor är med som förlorat två söner, minns att jag lyssnade honom hans sommarprat för några år sen. Väldigt gripande.

Tårarna sprutar här....
Tror man sätter sig in i mycket när man läser det där, iaf gör jag det... min tankar far till mina nära och kära...
Phuuu

Jag är så trött och labil, så jag fixar inte så fina saker

Å jag ska spara de där dikterna, vissa saker tycker jag att man ska bära med sig lite oftare, jag blev påmind nu.

kramar till Snorkis

Även till dig AM!!!

Kram tråden, vad hade jag varit utan den i mitt liv, antagligen samma Cicci, men inte lika kloka Cicci!

Här är en av mina favoritdikter, som jag kopplar ihop väldigt mkt med både min bror & min mormor. Fick den av min mormor & minns att jag läste den för min bror på tfn ngn månad innan han gick bort, då vi visste att det skulle vara kört inom typ max ett halvår. Vi bölade båda två & sen läste jag den ism begravningen, dock inte i kyrkan, utan på lunchen efteråt (klarade inte läsa ngt i kyrkan).

Varje liten droppe dagg på
ett gräs, en gren
Lika vackert skimmer har
som en ädelsten.
Varje liten livsminut kan
en pärla bli
När Guds kärleks gyllne sol
speglar sig däri.
Se och tacka för allt gott
Gud för dig har gjort!
Då blir inget längre smått,
Allt blir rikt och stort.

Nu när min älskade mormor dog vid 97 års ålder i vintras, då var denna dikt med i dödsannonsen & när jag såg det så grät jag ännu mer...

Ett mantra som tröstat mg många ggr är ett citat ur filmen Shadowlands, kan inte det ordagrant, men går ut på att när man verkligen älskat ngn, det är också då man verkligen sörjer & förlusten blir stor.