Livets toppar och dalar

mitt "dröm-hus" är till salu nu. Det tilltalar mig otroligt mycket! Men jag vill och kan inte köpa ett hus själv direkt...

Förlåt men nu sitter jag nästan och somnar här vid datorn, bäst att borsta tänderna och förflytta mig till sängen..

God Natt

godnattkram!!!!

Ja här trillar tårarna över tangentbordet... 

Ni har alla skrivit så mycket bra saker så det finns inte mkt att tillägga. Jag är iaf så glad för att det din första dag på jobbet är över och att du och maken klarade dagen. Det är så hemskt att jag inte ens kan föreställa mig hur det skulle vara. Vill bara skicka er den varmaste kramen jag har att erbjuda! 

Ja fy fasen vad livet är orättvist! Jag förstår känslan av att leva i en annan verklighet, el en slags "bubbla". Den är tyvärr ganska typiskt vid depression Usch jag gråter nästan när jag tänker på hur du går där i affären...

Stora stora kramar till dig Snorkis!

Vilken känslosam kväll ni hade här på tråden. Själv satt jag liksom Piggelin och tittade på sommarpratarna. Ser sällan på svenska program hemma men hamnade framför det och blev så fast. Grät, grät och försökte översätta allt för maken .. vilket gripande program. Vilka livsöden.

Och sen går jag in här (nu på morgonen) och ser att Snorkis varit inne efter sin första arbetsdag ... vad myckt känslor, vad vackra dikter. En otroligt känslosam kväll här på tråden också.

Snorkis - du verkar (tack och lov) vara på en underbar arbetsplats! Så många som bryr sig och håller av dig. Härligt men jag förstår att det är superjobbigt så fort någon frågar hur du mår och vill krama om ... då kommer ju tårarna.

Förstår verkligen varför du undrar varför det gick som det gick och hur det egentligen skulle ha varit just nu. Så jäkla orättvist! Tyvärr är livet inte alls rättvist och man får inte alltid svar på sina frågor. Så läkarna hittar ingen förklaring? Enligt min väninna som varit med om exakt samma sak som dig så sa läkaren att i typ 90 % av fallen så hittar man ingen orsak. I deras fall gjorde man det och jag hoppas, hoppas nu att allt har gått vägen för henne denna gång (jag vågar inte ringa, smsa förrän jag vet med säkerhet). Hon ska nämligen ha barn igen, nu i dagarna. Hon känner och säger att hon har två flickor .. men bara en av dem klarade sig.

Så klart du är mamma, du har burit lilla Sigrid i din kropp så länge, så länge. Fy fasen vad livet är orättvist! Massor av kramar till dig och maken!

Vickan privatdetektiven Det där med att gå ner till 15 h när bebisen är två veckor, det har jag redan full koll på, vi har tom redan bestämt med dagmamman vilka dgr Amanda ska vara där. Men det som jag klurade på var hur man gör från det att jag går hem om 2½ vecka tills dess att bebisen är född, vilket kan bli allt ifrån ngn enstaka dag till fem veckor (2v före BF, 3 v efter BF). Verkar ju liksom knasigt att gå ner till färre timmar mellan det att jag gått hem tills dess att bebisen föds, sen två veckor med full tid & sen igen ner till de 15 timmarna som reglerna säger.
Fast nu pratade jag nyss med en fd kollega som fick sitt andra barn i mars & som visserligen inte bor i samma kommun, men som också har de där 15 timmarna. Enligt henne var det helt OK & självklart att A fortsätter med samma timmar fram tills de 15 h inträder. Enligt henne så finns det ingen som ifrågasätter ngt sådant & tanken är att man ska vara hemma & ta det lugnt & ladda inför förlossningen. Så då kör jag på det

God förmiddag förresten!

Snorkis: självklart tar det tid att komma så långt som jag gjort. Och så får man inte glömma att ju tidigare ett MF är desto lättare är det att komma över det. Jag fick ju reda på det i v11, det är lite skillnad mot BF-datum... Och jag har jobbat i över ett år nu på att komma över det, och ibland undrar jag om jag är helt över det än (tror inte det). Man lär sig leva med sorgen, den försvinner aldrig helt. Min psykopat sa det bra "sorgen och glädjen kan samsas och finnas samtidigt i ens liv". Hon uttryckte det bättre än vad jag kan göra men kontentan var att man måste inte vara 100% lycklig för att känna lycka... Sorgen kan finnas i bakgrunden men man kan känna lyckliga stunder ändå. Det låter kanske oförståeligt för dig hur det någonsin ska kunna finnas lycka i ditt liv igen men så kommer det att bli. Men förmodligen följer sorgen över Sigrid er genom livet. (Hoppas jag inte uttrycker mig för hårt nu, det är inte alls meningen.)

Jag svamlar också...