Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen

Hattis - supergrattis!!! Och visst måste du tillåta dig att vara glad! Vi här inne är iallafall JÄTTEGLADA!

Ego - idag ska jag bara jobba typ en timma till sen drar vi ut till Mariefred för en sommarlunch på Gripsholms Värdhus (med jobbet). Sen kommer jag att stannar kvar, för att bli upphämtad av mamma och åka ut till vårt landställe . Istället för att ta datan över axeln (som jag brukar göra på fredagar) så blir det badväskan istället!

Men vilken fredagsstämning det var här, med ett PLUS!!! GRATTIS HATTIS!!!! HATTIS GRATTIS!!!! 

Hattis - vilken glad nyhet att mötas av en fredagsmorgon! Jättegrattis till plusset, och klart att du ska vara glad. Det blir ju inte ett svagare plus för att du inte gläds, men jag förstår förstås att det skulle vara för att dämpa förväntningarna. Hurra för ett nytt plus! Kanske dags att korka upp fredagschampagnen redan nu? Fast du får förstås inte smaka!

Igår var vi hos dietisten och vägde Piff & Puff. På sex veckor har Puff gått upp 3.5 hekto, trots dubbelsidig öroninflammation, halsont och "leta-testikel"-operation. Han åt väldigt lite under flera veckor, och vid invägningen för operationen låg han nästan 1 kg under sin tidigare högsta vikt. Igår låg han istället 3.5 hekto över, som sagt, så det var skönt.

Piff låg på exakt samma vikt som sist, men med tanke på att han varit utan sond hela tiden är det helt OK. Dietisten var glatt överraskad över att det faktiskt gått så pass bra, för hon hade tydligen inte förväntat sig det.

Vi gläds alltså över resultaten från vägningen och över att våra ansträngningar att få i killarna mat faktiskt betalar sig, samtidigt som vi förstås ändå lider väldigt av vår "matsociala" situation. Hade de uppnått de här vikterna genom att äta ordentligt hade lyckan varit total, för jag har inget behov av att ha några "jättebarn". Många tror att vi är bekymrade och oroliga pga deras storlek, men den i sig är inget problem, utan det är själva ätandet som är det jobbiga.

Snaily – nä, Nancy äter inte sina byten (mer än flugor och spindlar), men tack för tipset så man vet vad man ska kika på.

Koko – vilken ögonkräm hade du? Decléor? Jag skrynklar ihop snart, vill va som duuuuuuu!!!

Tinga – kul med roadtrip norrut! Hör av dig när det närmar sig så får vi väl se hur det blir.  

Oupsie – delikat dilemma... Vet inte hur jag skulle gjort, jag berättade för ganska många väldigt tidigt. Fast å andra sidan så visste de om att vi gjort IVF så de undrade väl.  

Lappis - åh, det låter som en mysig fredag. Själv ska jag avsluta det sista på jobbet inför Japanresan, för imorgon bär det av. Sen kommer jag hem nästa söndag och på onsdagen åker vi på semester till Normandie. Det är nästan som på den gamla goda tiden, när maken och jag klämde in åtta resor på ett år (semesterresor alla, alltså).

Tinga – wohoo, hurra!!!! 

För att inte ständigt skriva OT-inlägg här så vill jag bara återge en liten del av mitt samtal med en väninna igår. Hon är några år äldre än mig och har den senaste tiden försökt att bli gravid. Vi har haft några sådana "där" samtal tidigare i vintras.

Hon säger: Ja, hon blev säkert gravid för att hon "slappnade av".
Jag: (jag behöver väl inte säga hur adrenalinet for upp i knoppen) Men tror du verkligen på det?! Det finns inget som säger att man blir gravid för att man slappnar av... detsamma gäller skitsnacket med att man blir gravid för att man adopterar. Chansen att bli gravid när man adopterar är lika stor som om man inte väljer att adoptera.
Hon: Jaaaa ... men jag har hört/läst att när man spänner sig och är stressad så bildar ett hormon i kroppen som gör att det blir svårare.
Jag: Jaha, så din kompis som blev gravid genom IVF var superavslappnad när hon gjorde den?
Hon: Men då fick hon ju hjälp, det är en annan sak?
Jag: Jaha, är det??!! Jag kan lova dig att det finns ingen mer stressande och nervös situation som under man genomgår en IVF ... och förresten alla mina kompisar på BT som verkligen ville ha barn har ju förr eller senare lyckats ... trots att de verkligen ville och försökte dvs de slappnade inte av.
Hon (lite försynt): Jaaaa... jag är ju inget "proffs" på det här.
Jag: Nej och skulle du komma in på vår tråd och säga något liknande så skulle det bli ramaskri. Förresten ... om det gäller att slappna av så borde jag ha blivit gravid nu ... eftersom vi har gett upp och skiter i det hela.

Varför kan inte folk fatta!!! Hon är ändå 40+, intelligent kvinna och ändå så repeterar hon detta varje gång vi träffas. SUCK!!!

Tinga - åhhhhh, du får hälsa min pappa från mig!!! Du kan väl vinka om du passerar Yokohama. Förresten hon lillasyster (eller vad hade hon för nick) som hängde här förut hon jobbade ju i Japan emellanåt.

Tinga - förutom i Japan så får ni ha det så himla mysigt i Normandie. Kanske grabbarna kommer att gilla fransk mat .